– Dels handlar det om ren underfinansiering. Man har inte höjt ersättningarna för primärvården så mycket som man borde. Men det handlar också om marknadslösningen i sig – alltså tron på att vården ska bli bättre genom konkurrensutsättning, likt vilken marknad som helst, vilket ju inte har fungerat alls.

Denna marknadslösning har i stället lett fram till att vården blivit allt mer fragmentiserad, segregerad och ojämlik, menar hon:

– Privatägda vårdcentraler placerar sig i områden där folk är relativt friska – för det är där de kan tjäna pengar.

Något som grundar sig i att vårdcentralerna får ett viss schablonbelopp för varje patient som kliver över tröskeln in till läkarmottagningen. Desto färre kontroller och insatser läkaren bedömer att de behöver göra för varje enskild patient, desto mer pengar kommer mottagning med andra ord att kunna tjäna på uppdraget.

– I områden där folk är relativt friska kostar med andra ord varje ”kund” mindre. I Stockholm har detta blivit extremt tydligt. På rika och välmående Östermalm har mottagningarna växt upp som svampar ur marken, samtidigt som allt fler tvingas slå igen i de socioekonomiskt utsatta södra förorterna, konstaterar Ulrika Lorentzi.   

Marknadsintressen fördyrar

Men hälso- och sjukvårdslagen, som ska garantera att alla medborgare får en god och likvärdig vård, har inte förändrats, poängterar hon.

– Problemet är att det blir väldigt svårt att leva upp till en likvärdig vård för alla, i praktiken, när marknadsintressena tillåts styra såhär starkt.    

LO:s linje är att välfärden och med den primärvården, måste förstärkas med tillskott av statliga medel.

– Vi måste se till att det finns resurser inom primärvården och bra arbetsvillkor, för att folk faktiskt ska vilja jobba där också. För att det ska bli realistiskt genomförbart är LO:s linje att de generella statsbidragen bör höjas med 90 miljarder kronor fram till 2023. Vi måste lägga om den ekonomiska politiken om vi vill fortsätta ha en fungerande välfärd i det här landet.