BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Vänsterpartiet hade hellre sett ett balansmål, alltså ett mål om att statens finanser skulle gå jämnt upp utan sparande. Ekonomisk-politiska talespersonen Ulla Andersson säger sig ändå vara nöjd med uppgörelsen som hon menar är ett steg i rätt riktning.
– Vi vill öka investeringarna för att pressa ner arbetslösheten, få utbyggd välfärd och bygga bostäder. Det är inte rimligt att då ha ett mål som är fastslaget för 20 år sedan för de problem vi har i dag. Man måste kunna ändra målen efter den verklighet vi är i och det har varit lite trögt i Sverige, säger Ulla Andersson.
Infördes på 1990-talet
Överskottsmålet infördes när statsfinanserna sanerades på 1990-talet och syftet var att skapa en buffert vid framtida ekonomiska kriser. LO menar att det är omotiverat att ha målet kvar överhuvudtaget eftersom tillväxten ökar i Sverige och statsskulden minskar. Staten borde istället låna pengar till investeringar i exempelvis infrastruktur och välfärd och därmed låta statsfinanserna gå med underskott ett antal år, menar Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom.
– Överskottsmålet innebär att man varje år utöver de stora investeringsbehov man har dessutom ska betala av på den offentliga skulden. Det är ett onödigt beting man sätter. Vi har uppfattningen att vi nu gör Sverige rikt genom att investera där det faktiskt behövs, inte lägga pengar på hög, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Det nya överskottsmålet kompletteras med skuldankare på 35 procent för statsskuldens del av BNP. Avvikelser från ankaret upp eller ner tillåts med max fem procent. Idén om ett skuldankare fördes först fram av bland annat Lars Jonung, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet och avgående ordförande i Finanspolitiska rådet. Han tycker att det är bra att det införs men är ändå kritisk.
– Jag tycker det är bra att man infört ett så kallat skuldankare. Men nivån ska vara tio procentenheter lägre. Jag föreslår en nivå på mellan 20 och 30 procent.
"Orimligt att sänka målet"
Lars Jonung tycker det är orimligt att sänka överskottsmålet från en till en tredjedels procent och säger att det är en ursäkt för att få driva alltför expansiv finanspolitik. Målet kan visserligen slopas helt, menar han, men först när statsskulden är nere på 30 procent av BNP. I dag är den strax över 40. Den finanspolitiska överenskommelsen kallar han ”slapp” och menar att det nya ramverket kommer att göra Sverige mer sårbart vid ekonomiska kriser.
– Detta är en typisk folkhemsk kompromiss. Regeringen har fått ett överskottsmål på 0,33 procent och bara att sätta det på 0,33 är löjligt för man kan inte mäta nivån med sådan exakthet i den ekonomiska politiken. Sedan har de borgerliga fått ett skuldankare men det är ett ankare som inte är tillräckligt bra.
Åsa Pia-Järliden Bergström håller inte med. Hon menar att det tvärtom kan vara skadligt att spara för mycket och att det kan leda till att infrastrukturinvesteringar eftersätts och att välfärden försämras.
– Man kan slåss om vad som ska vara långsiktigt hållbara finanser eller vad som är en buffert i form av låg offentlig skuld. Någonstans måste man väga det mot vad det kostar att avstå från investeringar i samhällsekonomin.
