Om utsläpp från LNG från den föreslagna terminalen räknas som en del av Göteborgs utsläpp, kan den, enligt våra beräkningar, komma att stå för 1,85 miljoner ton växthusgaser (koldioxidekvivalenter) per år. Det är nästan dubbelt så mycket som nivån för det utsläppstak som staden hoppas kunna understiga som en del av 2050:s klimatmål.
Sammantaget skulle Göteborgarnas utsläpp av växthusgaser uppgå till strax över en miljon ton per år den dagen då miljömålen nås. Men den nya terminalen kommer ha kapacitet att avge så mycket som 1,85 miljon ton. Göteborgs medborgare uppmanas minska sina utsläpp genom allt från sopsortering, second hand-shopping och äta mer vegetarisk mat. Gasterminalens utsläpp kommer dock i stort sett omintetgöra effekten av sådana ansträngningar.
Väntar på godkännande
Just nu väntar Swedegas på ett slutgiltigt godkännande av Sveriges nya energiminister Anders Ygeman (S). Ett beslut har inte kunnat tas på grund av att en ny regering inte blivit tillsatt förrän nyligen. Nu kan den nyutnämnda ministern när som helst godkänna terminalen.
Göteborgs Hamn beräknar terminalens årliga kapacitet till 500 000 ton. Och det är med hjälp av en livscykelanalys av naturgasens koldioxidavtryck (från tidigare läckta dokument med oberoende forskning beställd av ett gasföretag) som en beräkning kan visa att det faktiska koldioxidavtrycket för terminalens kapacitet ligger på 1,85 miljoner ton per år. Selma Brynolf är forskare vid Chalmers högskola inom framtida bränslen och modellering av energisystem. Hon har kontrollerat beräkningarna och bedömer att siffran vi fått fram är rimlig.
– Jag har gjort dessa beräkningar på olika sätt och jag skulle säga att 1,85 miljon ton ligger inom osäkerhetsintervallet.
Hon tillägger:
– Den mängd utsläpp som genereras av gasen som terminalen hanterar beror på gasens källa och hur långt den har transporterats, säger Brynolf.
”Open access”
Swedegas å sin sida meddelar att terminalen ska vara en så kallad “open access”-terminal, vilket innebär att det inte kommer ske några kontroller kring var gasen kommer från eller hur långt den har transporterats.
Dessutom finns det starka bevis för att den största delen av naturgas som kommer att användas i terminalen kommer att komma från oljefält i Azerbajdzjan via den Trans-Adriatiska rörledningen, TAP, som tidigare kritiserats. Vid Nordsjön är en expansion av Zeebrugge-terminalen i Belgien redan på gång, med det specifika syftet att underlätta leveransen av flytande naturgas till den föreslagna gasterminalen i Göteborg. Zeebruggeterminalen möjliggör för den nya terminalen i Göteborg att ansluta Nordeuropa till den Trans-Adriatiska rörledningen. Över 900 km lång och med en uppskattad kostnad på 4,5 miljarder euro är systemet ett enormt och kontroversiellt projekt. Det har också starka band till huvudpersoner i fossilindustrin, bland annat Swedegas företagsledare.
Gasbolaget Fluxys var gemensam ägare till Swedegas fram till slutet av förra året, långt efter att planerna och finansieringen av LNG-terminalen godkänts. Under den tiden var Walter Peeraer VD för Fluxys, vilket också hade och fortsätta ha en stor del av ägande i TAP. I juni 2017 blev Peeraer TAP:s president.
Kan ansluta Nordeuropa till TAP
När terminalen i Göteborg är byggd, kan den att ansluta Nordeuropa till TAP. Därför värderas projektet så högt av pro-LNG-lobbygrupper, och motsätts sig starkt av dem som inte vill att Sverige ska fastna i ett LNG-beroende.
Utsläppen från terminalen kommer att betraktas som en del av Göteborgs fotavtryck. Frågan är i vilken utsträckning. Kristofer Palmestål är miljöutredare på Miljöförvaltningen i Göteborg. Hur mycket som räknas in i stadens utsläpp beror, enligt honom, på var de avges.
– De räknas bara om det släpps ut inom stadens gräns.
Han fortsätter:
– Ur ett konsumtionsperspektiv räknas de bara om det handlar om varor eller tjänster som en medborgare förbrukar, säger Kristofer Palmestål.
Inga gränser för mängd gas
Enligt den miljökonsekvensbeskrivning som Swedegas lämnat in, kommer terminalen anslutas till stamnätet för gas och det lokala kraftnätet, beroende på marknadsförhållandena. Det finns inga gränser för hur stora mängder gas det kan komma att handla om. Det är alltså med andra ord omöjligt att säga hur mycket av de 1,85 miljoner tonnen som kommer att bli en del av utsläppen inom stadsgränsen.
I miljökonsekvensbeskrivningen finns tydliga planer på att terminalen ska anslutas till stamnätet. Om marknadsvillkoren är ”gynnsamma” prognostiserar Swedegas kunna mata ut 100 000 kubikmeter per år till stamnätet vid 2020, och fördubbla den siffran senast år 2030. Ursprungligen undersöktes fyra platser för projektet (Göteborg, Halmstad, Lysekil och Stenungsund) och Lysekil avfärdades uttryckligen ”då lokaliseringen inte uppfyller kravet på att kunna anslutas till stamnätet för gas saknas”.
Göteborgs Stad har sedan tidigare bett invånarna att dra sitt strå till stacken genom att ompröva köpvanor i allt från vad de äter och hur ofta de flyger. Och även Västra Götalandsregionen ger liknande signaler. De kräver att medborgarna accepterar att ”vi kan inte längre göra som vi alltid gjort. Eller säger som vi alltid sagt. Nu måste vi ställa om.”
Även Göteborgs stad erkänner att LNG inte är det rena alternativ Swedegas påstår att det är. I ett yttrande om terminalen från februari 2018 skrev miljöförvaltningens stadsmiljöavdelning att “under hela livscykeln, enligt vissa forskningsstudier, är större än klimatpåverkan från förbränning av olja och kol.”
Staden har inget ansvar
Enligt Kristofer Palmestål har Göteborgs Stad inget större ansvar gentemot framtida utsläpp som produceras av den nya terminalen.
– På liknande sätt kan staden inte riktigt ansvara för de nuvarande raffinaderierna, som avger mer än en miljon ton koldioxid per år, precis inom stadsgränsen, utan att räkna med vad bränslena släpper ut när de används, säger Palmestål och fortsätter.
– Staden har givetvis ett ansvar att göra vad den kan ... men dess inflytande är fortfarande begränsat.
