Tydligen är vi inte ensamma, enligt Åsa Eriksson, ett av de tre syskon som driver gården, har de haft problem med vägbeskrivningen så länge hon kan minnas.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Förut sade vi: sväng av vid macken, sedan stängde de den och då sade vi sväng av vid gamla macken ända tills vi kom på att folk ju inte kunde veta var det var någonstans.
Hon skrattar stort. Hon och syskonen Nils Henrik och John har växt upp på kullen bredvid kyrkan, på det jordbruk de tog över från föräldrarna 2005. Då var det en mjölkgård med 45 kor. Nu har de 90 kor, ett skogsbruk och ett byggföretag ihop.
En tro på landsbygden
ETC Sundsvall är här för att vi har hört att det finns en tro på landsbygden i Ljustorp. Trots år av rubriker om låga mjölkpriser och om nedlagda mjölkgårdar, dröms det och satsas på Rogsta gård och i hela bygden. Människor flyttar hit, startar företag, hjälper varandra. Gården står mitt i en omställning till Krav-gård, en process som tar två år att ta sig igenom. Sådana är reglerna, och regler har syskonen Erikssson lärt sig att de måste anpassa sig till.
– Ja, jag tror man måste vara förtjust i regler för att vara bonde, vara intresserad av att läsa och ta till sig ny information hela tiden och fundera på vad det innebär för en själv, säger Åsa och medger sedan att hon kanske tycker lite mer om det än John.
– Ja, jag går hellre och gör något annat när regelverken kommer fram, säger John och ler.
Att jobba med sina syskon har både fördelar och nackdelar, säger de. De känner varandras styrkor och svagheter så väl, ibland kanske lite för väl, och har väl kanske inte alltid lika stor respekt för varandra i det dagliga jobbet som de har för utomstående.
Kompetenser kommer till sin rätt
Men det hindrar dem inte från att bygga sin verksamhet ihop, på ett annat sätt än deras föräldrar gjorde det, ett sätt där allas kompetenser kommer till sin rätt. Åsa är agronom och sköter all administration kring företaget. Nils Henrik har gått en driftledarutbildning och är ansvarig för den dagliga driften på gården. Och John är snickare och den som driver byggdelen i företaget.
– Det verkar vara ett omättligt behov av byggtjänster, jag är involverad i flera husbyggen, så jag är inte här på gården lika mycket som förr. Men det är bra för företaget att ha den biten, och i den mån jag hinner tar jag hand om fastigheterna på gården också, säger John.
– På en bondgård behövs alla kompetenser, säger Nils Henrik, man ska helst vara elektriker rörmokare, veterinär …
Som för att understryka det nödvändiga i det han just har sagt, dyker Åsas ena son upp och säger att han har fått säd i örat. En lek i spannmålsmagasinet har gått lite över styr och Nils Henrik studsar upp, hämtar en lång pincett och plockar ut kornet.
– Distriktsköterska är en bra kompetens också, skrattar han.
Vi frågar om mjölkkrisen, gårdar som har tvingats lägga ner, när kalkylerna inte gått ihop. Nils Henrik rycker på axlarna och säger att det är nyttigt.
Gasa eller bromsa
– Det tvingar en att titta på vad det är man gör. Är priset lågt betyder ju det att det finns för mycket mjölk på marknaden, och då får man städa i sin egen ladugård. Rent konkret innebar det senast att vi fick minska antalet kor, för att verksamheten skulle gå runt.
– Det handlar på något vis alltid om att gasa eller bromsa och det kan man göra på olika sätt, säger Åsa, det är en knepig bransch med enorma kostnader, till exempel har vi maskiner för miljoner som bara kör 150 timmar om året. Det finns de bönder som lejer allt sådant i dag, men det har inte vi gjort. Vi förstod att mjölkpriset skulle stiga, det var bara en tidsfråga och nu är det bra igen.
– Allt går upp och ner, och jag tycker nog att vädret är svårare för oss bönder än mjölkpriset. Inget av det kan vi påverka, vi kan bara hantera det på olika vis, säger Nils-Henrik.
De har en benhård tro på framtiden. Den kan man inte gå runt och tvivla på, menar de, man måste bestämma sig. På gården är ständigt nya projekt igång. De funderar på varsitt håll på vad de vill göra och när de har funderat klart blir det av.
Så har de börjat leverera mjölk till lokala ostproducenten, det har byggts nya byggnader i stort sett varje år och just nu står omställningen till Krav-gård i fokus. Det är en stor omställning som innebär fler traktortimmar när fodret ska odlas med mindre kemikalier, och investering i en ny stor ladugård där korna ska kunna gå fritt. Från start till mål tar processen två år, en period när de har höga produktionskostnader men samma inkomster som tidigare.
Efterfrågan av ekologisk mjölk
– I dag köper alla våra kompisar ekologisk mjölk, och det måste betyda att deras barn kommer att göra det också. Vi är övertygade om att det är den bästa vägen att gå om man vill överleva, så det är bara att göra det vi måste, säger Nils Henrik.
Vi går en sväng på gården. Två kalvar har smitit ut på gårdsplan och det blir lite av en cirkus innan de är inne hos korna igen. Vi vandrar ut på ett fält med korn och Nils-Henrik och Åsa står snart med huvudena nere bland säden och säger överraskat ”vad det har bestockat sig, fast vi inte sådde förrän i juni.” Sexradigt korn, säger de. Dimvackert tänker jag.
Kan man bo på något annat sätt när man har växt upp så här, med rymden, vidderna och djuren, undrar jag?
– Jag bodde tio år i Uppsala, men sedan vände jag hem, det här är en sådan där plats där man vill vara.
Hon lyfter blicken och pekar ut över fälten.
– Där nere på platten är det meningen att nya ladugården ska stå. Det vissa människor köper lägenheter för, det bygger vi till korna för. Det kommer att bli fint när det blir klart. Och så kommer det kanske att bli lättare för människor att hitta hit, säger hon och ler.
Under sommaren gör ETC Sundsvall nedslag på platser runt om i Medelpad. Har du någon idé om ställen eller människor vi borde besöka? Tipsa oss på: sundsvall@etc.se
I nästa nummer besöker vi Selånger.
