BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Episoden när han nästan förvägrades ta farväl av sin käraste fick honom att vakna. Han tänkte inte ge sig, och det här skulle aldrig mer få hända någon.
– Vi var som pestsmittade, vi homosexuella. Men de skulle få se, jag sade det till dem, de skulle få se mig överallt, säger han.
”Du är människa i grund och botten”
Och det fick de. Efter att ha försökt tysta honom inför den kristna släkten för att inte ”dra skam över dem” pratar han nu i stället öppet om sin homosexualitet, religion och sitt engagemang i tv, tidningar och på sociala medier. Som den ”muslimske bögen” får han mycket uppmärksamhet. ”Medierna älskar mig” som han säger.
Han gick med som volontär i Homan Stockholm och startade senare upp samma verksamhet i Göteborg. Som ensam anställd och med ett mobilnummer som också går till Homan, är han numer aldrig ledig. Jobbet har blivit hans liv och aktivism.
– Även om någon ringer sent på kvällen svarar jag.
I dag tar verksamheten emot runt 15 personer i veckan, mest homosexuella män, som kommer in till kontoret vid Järntorget för att få handledning, juridisk hjälp eller bara träffa likasinnade. De som kommer kan identifiera sig med honom eftersom han har gjort samma resa, säger Ardeshir Bibakabadi, och syftar på flykten från Iran och att leva dubbelliv i Sverige. De svenska hbtq-organisationerna är problematiska eftersom de är så vita, menar han. Och samtidigt normbrytande. Han förtydligar:
– De som kommer hit till oss vill bara vara helt vanliga, de vill inte färga håret rött. Många i hbt-världen vill gärna bryta mot alla normer, men du är inte annorlunda för att du är homosexuell. Du är människa i grund och botten.
Homan samarbetar till viss del med RFSL:s Newcomers, som
idag i mångt och mycket har samma verksamhet som Homan. De flesta som kommer är nämligen nyanlända, och ofta har de fått information om organisationen på Migrationsverkets introduktionsträffar eller ryktesvägen.
Många har också liknande hedersproblematik med sig i bagaget. Som att man är förvisad av släkt eller familj i hemlandet eller i Sverige på grund av sin sexuella läggning eller identitet. En del av Ardeshirs arbete mot hedersnormer består av att finnas ute på gymnasieskolor och prata om just heder, normer och olika syn på traditioner och religion. Han berättar alltid sin historia och vill gärna sprida sin syn på islam som en välkomnande och accepterande religion.
– Jag tycker att många imamer hycklar, jag vet många imamer som är homosexuella utan att säga det. Alla ska vara välkomna, man kan inte hjälpa vem man älskar, säger Ardeshir Bibakabadi.
”Jag har offrat mitt liv för det här”
Om finansiering hade funnits ville han helst upprätta ett gaycenter, drivet av muslimer, öppet för alla och med möjlighet till andaktsutövning. Bibakabadi menar att de med stöd av tjänstemän och förtroendevalda skulle kunna driva verksamheten i en helt annan omfattning än de aktiviteter och gemenskapsträffar som sker nu.
– Jag har offrat mitt liv för det här. Jag har ett syfte och det är att få bli respekterad som jag är. Men man får kämpa, ingenting kommer gratis, säger Ardeshir Bibakabadi.
I väntan på att större drömmar infrias önskar Ardeshir i en närmare verklighet att kunna lämna över verksamheten till någon med nyare erfarenheter och kunna jobba lite mindre.