VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Mattias kämpar med att hålla sig drogfri. Ibland går det och ibland går det inte.
– Det tog slut med min tjej och då blev jag bostadslös eftersom hon stod på kontraktet. Det var ingen som backade upp mig då. Man trodde att det normala skyddet fanns, men när man vände sig till myndigheterna fick man tvärnobben, säger han.
Han förklarar att bland många hemlösa i Västerås finns en misstänksamhet gentemot myndigheterna.
– Jag vill inte ha med myndigheterna att göra. Man får ingen värdig behandling. När man väl öppnar sig för dem och ber om hjälp så får man inget – bara konstiga frågor. Man har det jobbigt som det är, säger han.
Vintern närmar sig. Mattias förklarar att han verkligen inte ser fram emot den.
– Det blir nog en kall vinter igen. Jag sover ute och letar upp något ställe där man kan boa in sig ett tag. Tills man blir upptäckt och får gå vidare igen. Det är min strategi just nu.
”Fukten kröp igenom”
Förra vintern bodde han i ett skjul som han själv hade snickrat ihop.
– Det gör jag inte om eftersom det blev alldeles för kallt. Det var så fuktigt att jag inte ens kunde göra upp en eld. Jag hade kläder, filtar och täcken. Det var så fuktigt att fukten kröp igenom. Det som räddade mig var mitt underställ. De är fantastiska i dag. De tar bort fukten på något sätt och håller en vid liv, säger han.
Han förklarar att han kan välja att bo lite var som helst för att klara sig.
– Bara det är hyfsat varmt och det inte regnar och snöar på en så får det duga. Man lär sig mycket om överlevnad, men samtidigt har man inte de rätta verktygen för överlevnad. Så det blir lite dubbelt. Men man lär sig vad man måste ha för att överleva natten i alla fall, säger han.
Han undviker härbärgesplatserna i Västerås eftersom han riskerar att komma i kontakt med personer som har kopplingar till hans ”gamla liv”.
– Man skäms över sin situation. Jag är inte stolt över den jag är. Jag vill inte visa upp mig för dem som har sett den andra sidan av mig, säger han.
Han har inte aktivt brutit med folk som tidigare har funnits i hans liv.
– Men man tappar kontakten för att man har så mycket annat att tänka på. Det tar sådan tid med allting. Det är nästan ett heltidsjobb att vara bostadslös, säger han.
Borde satsa på bostäder åt alla
När han funderar kring vad Västerås stad borde göra för de hemlösa kommer svaret ganska snabbt.
– De borde framför allt satsa mer på att ge alla bostad först för jag tror att många skulle klara av det och få ett hyfsat liv. Även om vissa inte klarar av det. Om man inte missköter sig eller stör någon tycker jag att man ska ha rätt till ett boende, säger han och fortsätter:
– Jag känner folk som har levt ute hur länge som helst. Klart de vill ha sin egen bas med nyckel till dörren. Jag tycker att staden bör försöka ordna till det här för det är inte schysst att låta folk leva utomhus. Man utsätter dem för saker som ingen bör råka ut för. Det är på liv och död ibland. Allting från att frysa ihjäl till att personerna slutar bry sig om saker man brydde sig om förut. Då gör man sådant som man annars inte hade gjort, säger han.
Han berättar att han för en tid sedan avtjänade ett fängelsestraff för främst stöld.
– Jag behövde kläder. Men efter att jag muckade träffade jag en tjej som sade att det är bra vid Västerås stadsmission. Här finns kläder och mat. När man missbrukar går tyvärr pengarna till annat. Man prioriterar annorlunda, helt enkelt. Det här har blivit en viktig plats för mig. Tidigare hade jag ingenstans att tvätta mig och värma mig, säger han.
”Hur fan ska det här gå?”
Det tidigare arbetet känns långt borta i dag.
– Men tankarna på att jobba igen kommer tillbaka ibland. Det går upp och ner. Det är överlevnad det handlar om nu. Man märker att det blir kallare och då kommer även funderingarna – ”hur fan ska det här gå?”.
Fotnot: ”Mattias” heter egentligen något annat.
