Det visade sig att av de 45 hade 29 återfallit i någon typ av brottslighet – men ingen hade enbart begått nya sexbrott. De sju som återfallit i sexbrott hade även begått andra typer av brott. Eller med andra siffror – 60 procent av dem som var med i studien återföll i generell brottslighet, medan enbart 15 procent återföll i sexbrott.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det visar att det kanske är andra faktorer man ska titta på när man behandlar unga män som begått sexualbrott, säger Sara Ingevaldson. Fokus i deras behandling kanske snarare bör ligga på att förebygga allmän kriminalitet, det är en större gemensam nämnare.
Unik forskning
Projektet är unik i sitt slag i Sverige – det är ovanligt att en studie följs upp efter så lång tid och med så bred datainsamling.
Tidigare forskning har visat att det är ganska låg återfallsfrekvens vad gäller sexbrott, och den nya studien bekräftar det. Men syftet med Sara Ingevaldsons avhandling, kallad The Story About Me, var i grunden bredare.
– Jag ville ta reda på hur de här unga männen mår idag, säger hon.
Av de 45 pojkar som deltog i den ursprungliga studien, har Sara Ingevaldson djupintervjuat 20. Och bilden som framträder är entydig.
– Det är väldigt få av de här unga killarna som överhuvudtaget har någon de kan prata med om det som hänt, säger Sara Ingevaldson. De allra flesta kommer från trasiga hem där det förekommit missbruk, misshandel, de har haft en otrygg uppväxt där de flyttats mellan olika familjehem och placeringar… när de nu hunnit bli lite över tjugo så har de inget socialt skyddsnät kring sig. Hur många tjugoåringar har det så?
Hennes slutsats är att de lever i en bräcklig och sårbar tillvaro. Några hade hamnat i fängelse eller var i kontakt med frivården, men de flesta hade något att hålla sig till i tillvaron; ett tillfälligt arbete, pluggande, en relation…
– Men förutom det som fanns för dem just i stunden så hade de inte mycket att falla tillbaka på, säger Sara Ingevaldson. Om jobbet eller relationen försvann – då hade de ingen att vända sig till.
En majoritet av männen hade också själva blivit utsatta för övergrepp som barn. Sara Ingevaldson kunde hos männen se ett mönster av otrygg anknytning, och därmed svårigheter att skapa relationer även som vuxen.
– Det här bekräftar att barn som utsatts för svåra saker som mycket små – vi kan räkna med att de kommer att få det svårt även som vuxna, säger hon.
Hon menar att övergreppet som männen begått som tonåringar blir ytterligare en sårbarhet att lägga till deras i övrigt ganska trasiga liv.
– Även om de inte begår nya sexualbrott, så finns skammen där, säger hon. De skäms, de vet att de överträtt en gräns, och de kan inte berätta om det för någon.
Flera av männen lever idag med en partner, några av dem har själva blivit pappor.
– Någon har berättat för sin partner vad de gjort, de flesta inte, säger hon.
Sara Ingevaldson har lämnat universitetsvärlden och arbetar nu som behandlingsassistent på ett hem för unga flickor. Hon har också erfarenhet av att jobba med pojkar, och menar att just uppföljningen många gånger brister.
– Min erfarenhet är att man inte riktigt vet vad som händer med våra ungdomar efter att de genomgått sin behandling, säger hon. Vi borde ha en bättre eftervård, jag tror det skulle göra jättestor skillnad.
Hon trycker på vikten av att upptäcka barnen och sätta in åtgärder tidigt, men menar att det som görs inte är tillräckligt. Ett problem är att barn ofta flyttas mellan olika familjehem och behandlingshem, utan att hinna få tid att knyta an till någon någonstans.
– Det är katastrofalt att vi utsätter de här barnen för så många avbrott i de här viktiga relationerna, säger hon. Jag skulle önska att det fanns en bättre kontinuitet, där det fanns en person som följde varje barn under en längre tid.
Behöver stöttning
För männen i just hennes studie menar Sara Ingevaldson att det finns en poäng med att inte enbart fokusera på deras brott.
– De behöver stöttning i att gå in i ett vuxet liv, säger hon. Det är ganska mycket att kräva av dem som redan är utsatta och sårbara på så många sätt att de ska klara det helt ensamma.
Hon menar också att slutsatsen i hennes avhandling kan vara viktig även för de som själva begått sexövergrepp som unga.
– Det är jätteviktigt att studien visar att de flesta faktiskt inte återfaller i sexbrottslighet, säger hon. Flera återfaller i brott, ja, men inte sexbrott. Kan de se att det går att gå vidare i livet, att man inte är dömd att fortsätta på den banan, kan det underlätta.
