Lisa tror på final

Sommaren 2016 var det hon som avgjorde på straffar i OS, dessutom vid två tillfällen. Med en enorm säkerhet ledde hon Sverige till ett silver och sedan blev hon Lisa med hela svenska folket.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det är fortfarande mitt bästa fotbollsminne. Vi var som små krigare allesammans och hade en fantastisk känsla i gruppen. Jag vet att det var det som gjorde att vi vann kvartsfinalen. Att det blev straffar gav oss bara mer energi och vår inställning gjorde att vi vann, säger hon.

Efter flera års spel på andra orter är hon sedan 2015 tillbaka i Kif Örebro för spel i högsta ligan.

– Det har alltid känts väldigt välkomnande och roligt att komma tillbaka hit. Det brukar alltid ha hänt något i stan sedan sist man var hemma. Det märks att Örebro utvecklas, säger hon.

”Jag har alltid älskat Örebro”

Det är i Örebro hon har sina skolår, det är här hon har blivit vuxen.

– Jag har alltid älskat Örebro och har alltid känt mig så trygg här. Allt ligger nära och att växa upp i Adolfsberg som jag gjorde var enkelt, säger Lisa Dahlkvist.

Fotbollen har hon alltid prioriterat, även under skoltiden.

– Studierna fick ta mycket stryk och jag hade hög frånvaro under gymnasieåren, säger Lisa Dahlkvist.

Hon är en spelare som har satt avtryck i Örebro och även om hon har gjort säsonger i bland annat Umeå, Göteborg och Paris är det Örebro som är hemma.

– Jag tror att örebroarna har tyckt att det har varit roligt att följa mina år med landslaget och tiden i Champions League. Jag har varit i händelsernas centrum och det har alltid varit positivt bemötande här hemma. Många är stolta och säger att jag är en förebild, de har följt min resa. Det har bara varit positivt i både media och bland örebroarna. Det märks att vi lyfter varandra och det känns bra, säger hon.

Engagerad publik

Hon berättar om hur Kif Örebro har rykte om sig att vara trevliga människor, vilket hon också bekräftar och att de som ser matcherna på plats tycker att det är roligt.

– Det är fortfarande ganska få åskådare när vi spelar, men de som kommer är väldigt positiva, säger Lisa Dahlkvist.

Fotbollen tar mycket tid med träningar både lokalt och med lands-laget. Det blir en hel del pusslande.

– Det fungerar bra, men sedan gäller det att ta en vecka i taget, jag är faktiskt duktig på att vara här och nu. Det måste jag för att kunna prestera och lägga upp min träning, säger hon.

Minnen från Behrn arena

Det finns många minnen från Behrn arena som är platsen för vårt möte. Lisa Dahlkvist minns när laget skulle möta Umeå i Allsvenskan 2003.

– Det var första året vi spelade i Allsvenskan och jag var bara 16 år. Jag vet att jag tänkte att det gällde att hålla ner siffrorna. Vi fick stryk, men jag minns att jag var glad som fick vara med och spela, säger hon.

Lisa Dahlkvist trivs här. Hon gillar utbudet med Oset, Karlslund och Stadsparken. Men vad som sker i framtiden vet ingen, inte ens hon själv.

– Jag lever med ettårskontrakt, så vid årsskiftet vet jag om jag blir kvar i klubben eller inte, säger hon.

Men nu är det EM som gäller och förhoppningsvis guld efter en final mot Tyskland.