– Vi fick inte leva i frihet och ha ett bra liv där och vi var papperslösa. Dessutom fick jag och Habib inte vara med varandra, säger hon.

När de lämnade Iran var Zahra Hosseiny gravid, och i Turkiet föddes deras son. De visste inte vilket land de skulle fly till, bara att de ville ge sin son en tryggare barndom än de själva hade fått.

– Vi fick höra på vägen att i Sverige har både kvinnor och barn rättigheter, och för oss som vuxit upp som flyktingar, vi hoppades att vi kunde få bygga upp våra liv i det här landet och leva i frihet, säger hon.

Sonen 25 dagar gammal

När de kom till Sverige var deras son 25 dagar gammal. Två år senare, 2017, föddes deras dotter i Sverige. Idag är de fem och tre år gamla. De går på förskola, har vänner, tittar på barnprogram på svenska. De förstår sitt modersmål dari, men pratar bara svenska.

– De har levt hela sina liv i Sverige, men de är fortfarande flyktingar. Till och med min dotter som är född här, det spelar ingen roll, säger hon.

Hela familjen fick utvisningsbeslut. Migrationsverket flyttade in dem på ett boende för återresande där hela familj­en fick bo i ett litet rum, i åtta månader. Migrationsverket pressade dem hårt för att de skulle återvända.

– Men vi kan inte återvända, vi är inte välkomna. Och det är inte bara vi, det är jättemånga familjer som har det såhär, säger Zahra Hosseiny.

Fem år av ovisshet

De senaste fem åren har varit tuffa. Familjen har levt i ovisshet, i ständig väntan på beslut och med oron över att de stannar i Sverige olovligt. Föräldrarna har inte fått arbeta för att försörja familjen, de har inte kunnat studera och de får förklara sig för främlingar som ifrågasätter varför de är här utan tillstånd.

– Jag är så ledsen. Jag trodde att mina barn skulle få växa upp i ett land där de också har rättigheter. Jag ville att de skulle få ett annat liv än jag själv hade, ett liv utan förtryck, utan diskriminering. Jag trodde att de skulle inkluderas i samhället. Istället måste de känna som jag kände när jag växte upp, alltid utanför.

I Iran fick Zahra acceptera att hon som kvinna var tvungen att lyda.

– Jag vill ge min dotter någonting mer. Jag vill att hon ska få vara en hel människa, sin egen. Hennes pappa eller bror ska inte bestämma över henne, hon ska få stå på egna ben, hon ska inte vara rädd, inte giftas bort. Hon ska få studera och välja själv.

Ny prövning som ateister

Afghanistan är ett av världens farligaste länder och sedan i mars har 12 000 civila dödats i kriget som fortfarande pågår. Situationen är särskilt svår för kvinnor, barn, minoritetsgrupper och de som lämnat islam. Idag väntar familjen åter på besked efter att de beviljats ny prövning tidigare i år då de nu är ateister.

– Vi är inte religiösa, och vi bryter mot de regler man måste följa där, det är därför vi inte är välkomna i vårt land. Jag är inte heller den jag var för fem år sedan, mina tankar, idéer och ambitioner har förändrats och de kommer aldrig att acceptera mig i Afghanistan. Jag har ingen plats där.

Zahra Hosseiny är säker på att hon kommer straffas om hon återvänder.

– Och även mina barn. Det kommer att gå ut över dem också.

Familjen har skapat sig ett liv i Sverige trots de svåra förutsättningarna. De har vänner, alla pratar svenska, föräldrarna vill jobba. Ändå överväger de att fly igen.

– Hur länge till ska vi ha det såhär? Min son är stor, han jämför sig med sina vänner och han vet att det är skillnad. De som styr det här landet, tänker de på våra barn, varför har de inte rätt till trygghet och frihet?

”Bubbla som kan spricka”

Förra veckan träffade Zahra Hosseiny Miljöpartiets gruppledare i riksdagen och migrationspolitiska talesperson Annika Hirvonen för att berätta om sin situation och om hur barnfamiljerna som flytt till Sverige fastnat i ett läge där de inte tillåts komma framåt i livet, och inte kan fly tillbaka. Annika Hirvonen sa att det är svindlande hur många människor som fastnar i limbo. Om det fortsatta samarbetet i regeringen sa hon:

– Det är vårt jobb att göra så stor skillnad vi bara kan.

Efter fem års väntan känns uppehållstillstånd i Sverige långt bort för familjen Hosseiny, trots den nya prövningen av deras asylärende.

– Jag vet inte. Man mår inte bra av det här. Vi försöker skydda våra barn och ge dem ett bättre liv, men Sverige låter oss inte. Det känns som att jag svävar i en bubbla som när som helst kan spricka, säger Zahra Hosseiny.

I oktober 2016 upprättades ett avtal mellan Sverige och Afghanistan i syfte att förenkla återvändande och utvisning med tvång till landet. Ett liknande avtal finns också mellan EU och Afghanistan. När det gäller barnfamiljerna, finns i ingen möjlighet att genomföra tvångsutvisningar.

– Anledningen till att vi i princip inte verkställer icke frivilliga återvändanden till Afghanistan när det kommer till minderåriga är att de avtalen innehåller särskild reglering för sårbara och särskilt utsatta grupper, och där finns specifikt barnfamiljer eller personer under 18 år med, säger gränspolischef Patrik Engström.

Han uppger att det finns undantag, som när personerna vill återvända självmant eller om någon under 18 år dömts för brott i Sverige och har en familj som kan ta emot dem i Afghanistan.

– Men det är väldigt specifika fall, och väldigt få.

”Rest frivilligt”

Det finns 4 895 ärenden hos gränspolisen idag som omfattar personer med afghanskt medborgarskap. Av dem är 463 personer under 18 år, och över hälften av dem, 250 personer, är under tio år. Under 2019 återvände tre barn till Afghanistan efter att deras ärenden lämnats över till gränspolisen.

– Det är ärenden där personerna rest frivilligt, säger Patrik Engström.

Det pågår samtal mellan avtalsparterna om hur utvisning med tvång ska kunna genomföras, men sedan coronapandemin ytterligare försvårade utvisningar har samtalen stannat av, berättar gränspolischefen.

– Vi jobbar tillsammans med Afghanistan med att identifiera vad det är man kan göra för att de här familjerna och barnen ska kunna återvända, men just nu så har det inte skett några stora steg framåt där. Det gör att vi i nuläget inte kan se att vi i närtid kommer att se någon förändring i ickefrivilligt återvändande till Afghanistan för personer som är under 18 år.