I gryningen den 9 oktober förde, enligt vittnen, ett 150-tal beväpnade milismän bort premiärminister Ali Zeidan från hans hotellrum i Tripoli. Zeidan hölls fången en halv dag innan han fritogs av en annan beväpnad grupp. Motivet bakom kidnappningen är oklar men det har hävdats att aktionen var ett svar på att amerikanska specialstyrkor några dagar tidigare tillfångatagit Abu Anas al-Libi. Anas al-Libi anklagas för inblandning i terrordåden mot två amerikanska ambassader i Kenya och Tanzania 1998 samt för kopplingar till al-Qaida. I över ett decennium har han varit upptagen på FBI:s Most wanted-lista.

Det har riktats ilska mot premiärminister Zeidan och den amerikanska operationen som kallats ett brott mot Libyens suveränitet, inte minst sedan den amerikanske utrikesministern John Kerry uttalat att den libyska regeringen gett sin tillåtelse till arresteringen. Den grupp, ”Libyens revolutionära kammare”, som tagit på sig kidnappningen av Zeidan förnekar dock kopplingen mellan de två händelserna.

Överflöd av vapen i omlopp

Klart är i alla fall att händelsen illustrerar det kaos som råder i landet.

– Trots det snabba frisläppandet så är budskapet klart: Libyen imploderar två år efter att förre ledaren Muammar Khaddafi släpades ut ur en tunnel under en väg för att summariskt skjutas, skrev The Independents Mellanösternkorrespondent Patrick Cockburn efter kidnappningen.

Efter Khadaffis fall flödar vapnen i landet, som antas vara ett av de länder i världen med flest illegala vapen i omlopp. Vapnen skapar instabilitet och bedömare fruktar att ett nytt inbördeskrig kan vara på väg. Vapen exporteras även till andra konfliktområden, däribland Syrien.

I Libyen finns nu hundratals tungt beväpnade privata och rivaliserande milisgrupper – med olika finansiella, territoriella, politiska och religiösa agendor – som agerar ostraffat sedan Khadaffi-regimens fall. Hittills har de olika regeringarna misslyckats med att ta kontroll över milisgrupperna och istället kontrakterat vissa av dem som parallella militär- och polisstyrkor.

Tortyren är utbredd i libyska fängelser vilka flera drivs av de miliser som störtade Khaddafi, enligt en FN-rapport som släpptes 1 oktober. Knappt 30 fångar har torterats till döds efter det åtta månader långa inbördeskriget. Omkring 8 000 personer sitter fängslade utan rättegång, enligt rapporten.

Oljeproduktionen står stilla

Det mesta av Libyens oljeproduktion har stått stilla sedan i juli, med strejker i öst och milisgrupper och beväpnade ockupanter från minoritetsgrupper som blockerar hamnar och oljefält i väst.

I ett led att få större del av oljerikedomarna och politiska rättigheter har demonstranter och beväpnade milisgrupper stängt ner stora delar av produktionen och avbrutit oljeexporten som nu har sjunkit till mindre än tio procent av normal produktion, enligt Energy Policy Information Center. Libyen har de största kända oljefyndigheterna i Afrika och landets främsta inkomstkälla är olja.

Tidigare i höst försökte islamister i regeringen få Ali Zeidan avsatt. De anklagade honom för att inte ta itu med milisernas våld, oljestrejkerna och den dåliga ekonomin, men lyckades inte få ihop den två tredjedels majoritet som krävs i nationalförsamlingen för en misstroendeförklaring mot premiärministern.

Zeidan har flera gånger vädjat till allierade i utlandet om hjälp med utbildning för Libyens svaga armé och nationella polisstyrka. Han vill även ha hjälp med att samla in vapnen från milisgrupper som vägrat lämna ifrån sig dem efter inbördeskriget. Storbritannien har nu gått med på att ta emot en första grupp om 360 militärer för militärutbildning, rapporterar BBC.