Liberalen som var först med att bryta SD-tabu

Han har för femte gången i rad lyckats bli vald till kommunstyrelsens ordförande. Kommunens starke man har dessutom stärkt sin ställning ytterligare med fyra procent. Mer än var tredje landskronit, 37,8 procent, röstade på Liberalerna i kommunvalet. Ingen annan liberal kommunpolitiker i landet är i närheten av Torkild Strandbergs väljarstöd.

Allt började för 16 år sedan.

– Då läste man in mycket hopp i oss, säger han.

Långt in på 00-talet tampades Landskrona med ekonomiska bekymmer. Stora industrier, som bland annat Öresunds­varvet, lades ned under 1980- och 1990-talet. Under samma tid flyttade många utrikesfödda och flyktingar in som fick svårt att hitta en försörjning när merparten av stadens arbets­tillfällen försvann.

– Vi hade en utflyttning av skattebetalare och en stor inflyttning av människor som hade uppenbara problem att försörja sig. Små och stora investeringar i bostadsköp gjordes inte här utan på annat håll. Man talade gärna inte om att man var ifrån Landskrona, säger Torkild Strandberg. 

Attraktiva villor

Förlorad framtidstro och ett nedfläckat rykte, bäddade enligt Torkild Strandberg för ett maktskifte 2006. Med SD som vågmästare kunde Liberalerna välta årtionden av ett socialdemokratiskt styre. En minoritetskoalition bestående av M och MP formades. I valet i år fick den så kallade treklövern för första gången egen majoritet och klarar sig nu utan SD. Men då har staden redan förändrats. 

Enligt Torkild Strandberg lades grunden för att han och Liberalerna har behållit makten redan 2008. Då antogs ett utvecklingsprogram i fullmäktige med titeln ”Landskronas vägval”. Den baserades på en utredning från Handelshög­skolan i Jönköping som pekade ut nödvändiga satsningar för att vända på stadens ekonomi och anseende. Vägen framåt blev att bygga havsnära och attraktiva villor och bostadsrätter.

– Landskronas vägval handlar om att få till stånd en bostadsbyggnation som gör Landskorna attraktivt för människor som söker sitt boende i den här regionen. Det vill säga att få till en inflyttning av människor som har inkomst ifrån ett arbete och någon sorts ordnade sociala förhållande. Det är grundbulten i detta, säger han och innehar även posten som ordförande i stadsbyggnadsnämnden. Men han poängterar att det är till­fälligt i väntan en ersättare.

Kurvan vände och fler med arbete flyttar nu in än ut från staden. 

Enligt Torkild Strandberg, beror framgången på en kombination av bostadsbyggande och att bryta vad han kallar för det ”passiva” bidragstagandet. 

Hur stor del av väljarstödet är kopplat till honom som person låter han helst vara osagt. Men det råder knappast tvivel om att Liberalerna lokalt har satsat på att marknadsföra Torkild Strandberg.

Påkostad marknadsföring

Partiets lokala hemsida har exempelvis webbadressen torkild.se. Valaffischerna har varit större än från andra partier. Och inför varje valrörelse har väljarna fått ett häfte från Torkild i brevlådan, där han intervjuas om sin politik.

I slutet av sommaren avslöjade TV4:s Kalla fakta att förre sambon, och Liberalernas nationella valstrateg, Lisa Flinth, gav tips om hur man kringgår regelverk för att ge partidonationer anonymt. Själv uppskattar Torkild Strandberg att de spenderat omkring 800 000 kronor i valrörelsen. 

– Kan vara mer, men säkert mindre, för alla fakturor har inte kommit än, säger han om saken.

Det nya Landskrona ­symboliseras av det gamla fiskarsamhället Borstahusen. Här brer moderna fyrkantiga kedjehus med stora fönster ut sig mot havet. Nyare volvobilar står parkerade framför husen. Slutpriset för en bostadsrätt ligger mellan 1,2 och 4 miljoner kronor idag, enligt Hemnet. Enda grundskolan i områdets nybyggda del utgörs av skolkoncernen Internationella engelska skolan.

Mitt på strandpromenaden vid konstgalleriet och restaurangen Pumphuset kommer pensionären Anneli gåendes med sin hund Siri. Hon hälsar glatt med en typisk rivig ­Landskronadialekt och medger att det var Torkild hon röstade på snarare än Liberalerna i valet.

– Det blev så svårt att bo här när industrierna lades ned och vi behövde en förändring. Jag tycker han har lyckats med det, säger hon.

Peter Andersson står en bit bort. Han röstade på Sverige­demokraterna.

– Förut röstade jag på ­Torkild. Men jag tycker han har ­behandlat Sverigedemokraterna styvmoderligt. Att Landskrona har vänt beror både på honom och på SD. En välfärdsstat bygg­er på att man får in inkomster. Man kan inte bara ta hit folk som ska leva på socialbidrag, det ger inga skattepengar, säger han. 

Peter Andersson tycker ­däremot att det är ett problem att många har belånat sig så högt för att ha råd att köpa en bostad i expansiva Borsta­husen.

Hyresgäster protesterar

Idrottsområdet Karlslund delar Norra Borstahusen från stads­delen Norrestad. Här ligger bland annat bostadsområdet Koppargården vars boende till stor del är utrikesfödda. Området var tidigare ett särskilt utsatt område på polisens lista. Nu bara ett utsatt område. 

Vida gräsmattor omgärdar hyreshusen som började byggas på 1970-talet för varvsarbetare som aldrig hann flytta in. 

Landskronas kommunala bostadsbolag har i etapper börjat renovera hyreshusen. Det har bland annat lett till protest­er bland hyresgäster på grund av kraftiga hyreshöjningar. Några nybyggda flervåningshus sträcker sig mot skyn bakom byggstaket.

 Medelinkomsten ligger runt 13 000 kronor i månaden, drygt 16 000 kronor mindre än närliggande Borstahusen.

På en balkong sitter 38-årige Johan Linderoth. Han berättar att han tjänar 22 0000 kronor i månaden som charkuteriarbetare. 

– Han vill få ut vissa människor härifrån genom att höja hyrorna till summor som varken jag, min sambo, eller min pappa kan betala, säger Johan Linderoth och med han menar han Torkild Strandberg.

SD blev ett vanligt parti

För 16 år sedan liknande det parlamentariska läget i Landskronas fullmäktige det som nu råder i riksdagen. Sverigedemokraterna hade efter S blivit näst största parti. Liberalerna var tredje största partiet. 

Torkild Strandberg gjorde då som nu samma analys. Han menar att när SD började behandlas som ett vanligt parti gavs också möjligheten att ställa krav på deras politik.

– Att ständigt utesluta ett sådant parti med den storleken ger dem en enorm fördel. Om man slipper förhålla sig till vad soptaxan ska vara eller hur cykelbanor ska dras. Då ger man dem möjligheten att bara prata om sina frågor.

SD har visserligen backat sedan valet 2006 men samtidigt befäst en stabil position som kommunens tredje största parti. I senaste valet fick man omkring 16 procent av rösterna. 

En viktig väljarfråga som legat högt på dagordningen är att bekämpa kriminaliteten. Enligt Torkild Strandberg hade ­Landskrona en brottslighet i nivå med en storstad när de tog över. 

Statistik från Brå visar att antalet anmälda brott per 100 000 invånare stadigt har minskat i Landskrona senaste 20 åren. Från drygt 18 000 ­anmälningar 2002 till 9 000 år 2021. En trend som alltså på­börjades redan innan maktskiftet 2006. 

På väggen i kontoret hänger två EU-diplom från Bryssel med överskriften Social Development.

– Vi var första kommun i landet att upprätta ett avtal mellan staden och polisen om vad som behövdes göras. Det förnyas varje år, säger han som en avgörande trygghetsskapande åtgärd.

Avtalet som först upprättades 2008 var ett pilotprojekt mellan Skånes närpolis och kommunen. Syftet var utvidgad myndighetsutövning i utanförskapsområden med målet att förebygga ungdomsbrottslighet. Några ytterligare aktörer från civilsamhället har aldrig ingått i avtalet.

”Visiterad utan anledning”

Johan Linderoth upprörs över att Koppargården felaktigt anses vara ett problemområde och tycker polisen trakasserar boenden.

– Man blir ständigt stoppad och visiterad utan anledning, säger han.

Han berättar att polisen en gång tryckte upp honom mot ett träd utan anledning, bara för han gick förbi några ungdomar som polisen misstänkte sålde knark.

– Man känner sig övervakad, säger Johan Linderoth som själv röstar på Socialdemokraterna.

I Norrestads valdistrikt har Torkild och Liberalerna få väljare. Här röstade drygt 37 procent på Socialdemokraterna. Samtidigt var det bara drygt hälften av stadsdelens 1 300 röstberättigande som gick till valurnorna.

Ordförande i ­Landskronas arbetarkommun Jonas ­Esbjörnsson (S) anser att det låga val­deltagandet, där omkring var fjärde landskronit valde att inte rösta i valet, har gynnat Torkilds liberaler. Och bidrog även till att det islamorienterade partiet Nyans lyckades ta ett mandat i fullmäktige.

– Tidigare fanns en kluvenhet inom Liberalerna likt den vi nu ser inom riksdagspolitiken. Det Torkild gjorde som första liberala politiker var att släppa in Sverige­demokraterna i värmen och göra dem rumsrena, säger han.

På så vis blev det legitimt att föra en hård politik mot svagare grupper menar han.

– Under senaste 16 åren har det funnits en del konfliktytor i Landskrona. Och det har ­Torkild skött med en slags batongliberalism med fokus på straff och hårda tag.

Vad har konsekvensen blivit?

– Landskrona har blivit en delad stad. Där segregation, klassklyftor och motsättningar mellan grupper ökar och inkomstskillnaderna växer, säger han.

Sedan 2014 har andelen ­individer med ekonomiskt bistånd halverats från drygt 3 procent till 1,6, 2021, enligt Socialstyrelsen. Bortsett från pandemiåret 2020 sjönk även arbetslösheten under senaste mandatperioden från över 15 procent till runt 10,6 procent, enligt Arbetsförmedlingen.

Jonas Esbjörnsson anser inte det är Torkilds Strandbergs förtjänst att fler kommer i arbete.

– Det beror på den nationella politiken, att vi har haft Socialdemokraterna i regeringsställning.

”Många går hungriga”

I centrum ligger ÖV-huset, en föreningslokal som samlar de flesta av Landskornas ideella föreningar som inte berör idrott. Verksamhetschefen Helena Rasmusson, som startade organisationen Hela ideella med Malmö ideella som förebild 2019, tar emot oss. 

– Vi försöker hitta aktiviteter som är gratis för alla. Vi har en kulturverkstad där vi bjuder på mellanmål eftersom många går hungriga. För en del är det tyvärr det enda mål mat de får, säger hon.

Hon är kritisk till att kommunens satsningar på barn och ungdomar mest går till idrottsföreningar. 

– Vi önskar att staden börjar se det vi gör. För det finns tydlig forskning som visar hur viktigt det är med aktiviteter i utanförskapsområden för att bryta segregationen. Därför finns vi här och i Koppargården, säger hon.

I våras beslutade kommunen bland annat att gå in med 900 miljoner kronor i ett projekt för att rusta upp idrottsområdet Karlslund. Enligt Helena Rasmusson får Hela ideella knappt något stöd alls från kommunen bortsett från reducerad hyra.

På tre år har verksamheten ändå lyckats växa till 24­ ­anställda tack vare stats­bidrag från Delegationen mot ­segregation (Delmos). Bidraget instiftades av den rödgröna regeringen 2018 för att motverka segregation. Men framtiden är oviss. I den senaste budgeten som antogs i riksdagen från ­högerpartierna ströks anslagen till Delmos, som nu lagts ned och ska avvecklas innan året är slut.

– Vi är en av få verksamheter som får behålla bidraget till 2024, sen vet jag inte vad som händer, vi kämpar för vår överlevnad, säger hon.