Det var i somras som Lena, 52 år, hittade en annons för ett jobb som konsultchef vid ett medelstort rekryteringsföretag i Stockholmsområdet. Även om hon trivs med sitt nuvarande arbete tyckte Lena att tjänsten lät spännande, och hon ville gärna ”kolla sitt marknadsvärde”, som hon själv uttrycker det.
– Det är alltid kul att se vilka andra möjligheter som finns. Själv tänkte jag att det är nu jag är som mest kompetent – utan barn hemma, och med goda meriter i ryggen. Men där hade jag tydligen helt fel.
Lena skickade in sin ansökan en söndagskväll, och redan vid elvatiden morgonen därpå hade hon fått svar. ”Tack för din ansökan. söker personer i början av karriären med en ålder runt 25–30 för denna roll tyvärr.”
– Det kändes som att de inte ens tittat på cv:t, utan bara sett min ålder och tänkt att jag inte duger. Jag betvivlar inte en sekund att jag skulle klara av det där jobbet. Men det var inte min kompetens som bedömdes, och det känns kränkande, säger Lena och fortsätter:
– Jag blev först lite snopen och tyckte att det var tråkigt, men sedan blev jag förbannad också. Nu har jag tyvärr fått lära mig att aldrig skriva ut min ålder i en jobbansökan igen.
Såg ett reportage på tv
I samband med händelsen råkade Lena se ett reportage om åldersdiskriminering på tv. Hon bestämde sig då för att anmäla fallet till Diskrimineringsombudsmannen, som nu förbereder en stämning av företaget.
– Fram till nu har jag haft känslan av att det finns möjligheter för mig, att jag kan byta jobb om jag skulle känna för det. Men i och med den här händelsen har hoppet dött. Det känns som att det inte är någon idé att söka ett annat arbete längre, att ingen vill ha mig på grund av min ålder. Och det är naturligtvis inte okej att det är så, säger Lena.
Ett dolt problem på arbetsmarknaden
Lagen mot åldersdiskriminering infördes i Sverige år 2009, i samma veva som myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) bildades. Fram till oktober i år hade strax under 1500 anmälningar gjorts för brott mot lagen, men det är få av dessa som faktiskt lett någon vart. Hittills har DO bara drivit 15 fall till förlikning eller stämning, varav två mål fortfarande pågår. De flesta rör diskriminering på grund av hög ålder.
Clary Krekula, docent i sociologi vid Karlstads universitet, har forskat om fenomenet i flera år och enligt henne är det ett relativt utbrett problem. Hon anser att det saknas kunskaper om denna form av negativ särbehandling.
– Det är bara en liten del som anmäls. Många är omedvetna om att det överhuvudtaget finns en lagstiftning, och åldersdiskriminering är i allmänhet okänt som fenomen. Att särbehandla på grund av ålder är väldigt normaliserat och få reagerar när det faktiskt händer, säger Clary Krekula.
Många myter
Både yngre och äldre människor drabbas av diskriminering på grund av sin ålder, men det är främst personer högre upp i åldern som blir utsatta för negativ särbehandling. Det här sker inte sällan sker i samband med rekryteringsprocesser på arbetsmarknaden. Enligt Clary Krekula finns det många myter kopplade till ålder, som gör att särbehandlingen framstår som ”naturlig”.
– En vanlig tanke är att folk presterar sämre med åren, på grund av de fysiska och psykiska förändringar som åldrandet medför. Men de flesta studier visar att detta inte stämmer. Människor är duktiga på att kompensera exempelvis nedsatt syn eller rörlighet på olika sätt, och kan fortfarande göra ett lika bra jobb.
Felaktig föreställning
Pensionsåldern fungerar ibland också som en gallringsfaktor. Arbetsgivare kan resonera att det är lönlöst att anställa en person som närmar sig 65 år, eftersom man då inte kommer att behålla denna lika länge som någon i yngre ålder. Men även den här föreställningen är felaktig, säger Clary Krekula.
– Att någon är ung betyder absolut inte att denne nödvändigtvis stannar längre vid ett företag. Tvärtom har vi en rörlig arbetsmarknad, och det är de i lägre ålder som byter jobb mest. Men det är väldigt lätt för arbetsgivare att förhålla sig till pensionsåldern, och tänka att en person som är 60 bara har fem år kvar.
Förbudet mot åldersdiskriminering infördes förhållandevis sent i jämförelse med de andra diskrimineringslagarna. Enligt Clary Krekula var det med ”kniven mot strupen”, efter krav från EU, som lagen äntligen gick igenom. Förra året breddades den, och kom då att omfatta fler samhällsområden – tidigare var det bara i arbetslivet och utbildningsväsendet som negativ särbehandling på grund av ålder var förbjudet.
Men den skiljer sig fortfarande från annan lagstiftning. När det gäller diskriminering baserad på etnicitet, religion eller kön är arbetsgivare skyldiga att ta till aktiva åtgärder och jobba förebyggande. Dessa krav saknas dock vad gäller ålder. I en statlig utredning som lades fram i somras föreslås att de aktiva åtgärderna ska utvidgas till att gälla samtliga diskrimineringsformer, något som välkomnas av DO. Även Clary Krekula ser positivt på detta.
– Med tanke på det stora mörkertalet är det önskvärt att problemet blir högre prioriterat, säger hon.
Fotnot: Lena vill vara anonym och heter egentligen någonting annat.