Nu sitter hon inne i det stora riksdagsbiblioteket vägg i vägg med Miljöpartiets riksdagskansli. Slöjan är på, snusen ligger under läppen och svaren är slipade. Hon är van vid att göra intervjuer. Internationella medier som The Guardian, Le Monde, New Yorker och BBC har stått på kö för att prata med den ”första hijabin i svenska parlamentet”. Det har varit en omtumlande tid, med mycket handlingar att läsa in.
– Jag tror att det tar fyra år att bli varm i kläderna. Men det är en enorm skillnad från när jag började. Nu hittar jag i lokalerna, har bra koll på mitt ansvarsområde och kan planera för hur jag ska arbeta med att utveckla politiken. Jag har mycket att lära mig, och har lärt mig mycket, säger hon.
”Inget direkt drev”
Chocken över att bli invald att riksdagen och den omedelbara uppmärksamheten från medierna gjorde att hon inte fick möjlighet att ta in situationen och reflektera.
– Det var bara intervjuer, pang, pang pang.
Nu har det gått lite tid sedan drevet pågick som värst, hur ser du på det i dag?
– Jag är ju en människa och naturligtvis blir man besviken. Om det var saklig kritik ja, men det var ju grundlöst. De hade ingen kunskap i kritiken de riktade mot mig. Hur fungerar ett klansamhälle? Vilka strukturer finns? Och vem är jag i relation till det? Det var ingen som kollade upp något. En klanstruktur exkluderar och förtrycker kvinnor. En kvinna kan inte äga något, hon kan inte representera sig själv, hon underordnar sig mannen. Så, varför skulle ett sånt system bära mig fram till riksdagen? Det är väldigt ologiskt.
Vad tror du själv att det berodde på?
– Jag tror det har mycket att göra med den hur samhällsklimatet ser ut. Vi lever i en tid där rasismen växer och folk häver ur sig vad som helst. Det var ju inte så för tio år sedan.
Hur påverkade det dig att vara utsatt för ett hatdrev?
– Man påverkas som människa. Man blir orolig och tänker, vad kommer hända nästa gång. Det påverkar en absolut.
Har det lugnat ner sig nu eller pågår det fortfarande?
– Det kommer alltid att vara svårare för mig att vara politiker, än för andra politiker som tillhör normen. Jag får hot på sociala medier, det är folk som skriver negativa saker till mig. Men det är inget drev direkt nu.
”Färgade av vithetsnormen”
Leila Ali Elmi är somalier, men föddes i Etiopien. Hennes familj flydde till Sverige och bosatte sig i Hjällbo, i stadsdelen Angered i nordöstra Göteborg, där Leila växte upp. Innan hon kom in i riksdagen var hennes högsta politiska uppdrag en plats som ersättare i stadsdelsnämnden.
Bakgrunden som svart kvinna i en miljonprogramsförort bär hon ständigt med sig i sitt politiska arbete. 24 procent av alla personer i Sverige har utländsk bakgrund, men i riksdagen är andelen bara 11,5 procent. Leila Ali Elmi menar att vi är för dåliga på att inkludera människor.
– Man kan prata om mångfald, men om inte det görs på riktigt, då är det bara prat.
Varför är det så viktigt med en bättre representation i riksdagen?
– Jag tycker att vår demokrati ska reflektera den sammansättning vi har i samhället. När man utvecklar politik då gör man det utifrån de som sitter i rummen och deras förslag. Är det en församling på 50 personer som är helvita, då blir det förslag som är färgade av vithetsnormen. Mångfald är att vi kan få förslag där alla känner sig inkluderade, att deras perspektiv finns med. Därför tycker jag att det är viktigt.
”Strukturell rasism”
Vi kommer in på några händelser som inträffat den senaste tiden. Svenska simförbundets ordförande Ulla Gustavsson uttalanden om barn i slöja som hon menade gav associationer till hedersvåld, och väktarna som misshandlade en gravid svart kvinna i tunnelbanan. För Leila Ali Elmi är det tydliga exempel på rasism.
– Det finns en strukturell rasism i Sverige. Det finns forskning på det. Det är inte påhitt. Att vi osynliggör det förvärrar bara situationen. Vi kan vara likvärdiga enligt lag, men vi kanske inte behandlas på ett likvärdigt sätt.
Du har bland annat motionerat om strukturell diskriminering på arbetsmarknaden. Vad kan göras där?
– Jag är positiv till att införa jämlikhetsdata där man registrerar människor efter deras ras. Som man har i USA till exempel. Det kan användas på fel sätt, men gör en utredning och kolla på om det systemet är något som kan funka i Sverige. I stället för säga att rasism inte existerar och att Sverige är färgblint, det håller inte längre.
Vilka fler konkreta frågor vill du driva?
– Frågan om strukturell rasism är en hjärtefråga för mig som jag kommer fortsätta driva. Utländska kvinnor har det väldigt svårt på arbetsmarknaden. Ett jämställdhetsperspektiv behövs. Ungdomsarbetslösheten. Stora bemanningsföretag har jobb öronmärkta för studenter, det borde finnas för de ungdomar som varken studerar eller arbetar idag. Det är de ungdomarna som riskerar att bli indragna i kriminella kretsar.
Du lyfte skolan mycket i din valkampanj. Vilka är de största problemen med dagens skola?
– Våra skolor i förorten är så segregerade. Skolan är en väldigt viktig samhällsfunktion, där man gör de viktigaste vägvalen. Funkar skolan har vi ett fungerande samhälle. Det är för stora klasser, brist på resurser, brist på utbildade lärare. Men det är inte mitt område nu, säger Leila Ali Elmi som förvisso sitter som ersättare i riksdagens utbildningsutskott, men har sin ordinarie plats i arbetsmarknadsutskottet.
Hur ser du på att vara en symbol som ”första slöjan i riksdagen” i stora internationella medier?
– Jag tror jag är en symbol för människor som föraktar min färg, för att jag bär slöjan. Men jag tror också att jag är en symbol för människor som ser ut som mig, eller delar vissa attribut som jag har. Att de ser det som någon form av hopp. Men egentligen är jag bara Leila. Förstår du? Jag har inte valt att vara symbol för det ena eller andra. Jag är här för att göra ett förändringsarbete. Jag tycker politiken är viktig och att den ska inkludera fler människor. Jag är inte mycket för allt det där med symboler.
Leila Ali Elmi om…
…politiska förebilder.
– Nina Simone har varit en stor förebild i mitt liv. Hon var kanske inte politiker, men hon var ju en aktivist. Hennes musik, uttalanden, motståndet, att hon var utsatt. Det är mycket i henne jag relaterar till. Hon var en person som kämpade. Shirley Chisholm också, den första svarta kvinnan som blev invald i USA:s kongress. Hon var med i Civil Rights movement, hon var en Black Panther. Och Gudrun Schyman, absolut. Jag älskar den kvinnan.
…regeringens januariöverenskommelse.
– Det finns mycket som inte är Miljöpartiets politik, men det är fyra partier som har kommit överens för att vi ska få en regering på plats. Vi kan inte vänta på att få bättre mandatfördelning i riksdagen. Klimatet kan inte vänta. Alternativet hade varit värre. Jag är stolt och tycker att alla svenskar borde vara stolta för att vi har valt en helt annan riktning än våra grannländer har gjort.
…musiken.
– Jag lyssnar på Sam Cooke, Nina Simone, Al Green. Mycket Motown och 60-tal. Och jag älskar Janis Joplin, den första kvinnan i rock’n’roll. Musiken är en stor del av mitt liv. Jag ordnade konserter och tog somaliska artister till Sverige, för att det var brist på det. Det blev ett stort intresse, och det är jag stolt över. Det var under en tid då det var mycket skjutningar och folk blev rekryterade till extremism, så jag tänkte att vi behöver hopp i det här området. Det var där det började. Det var så jag kom in på att arrangera fester. Det har jag inte tid med längre. Men jag går på en del konserter, jag var på Lauryn Hill nyligen.
