Sugardating beskrivs till och med som en ”rolig aktivitet” och ett lätt sätt att tjäna sina egna pengar på, förutsatt att barnen upplever att relationen sker på deras egna villkor och att de själva kan sätta gränserna. 

Den allmänna bilden av sugardating som ett självskadebeteende är därför problematisk, eftersom den inte fångar in alla utsatta, resonerar Ecpats generalsekreterare Anna Karin Hildingson Boqvist.

– Men att acceptera att alla barn som ägnar sig åt sugardating eller att sälja sex inte anser sig vara utsatta är inte detsamma som att ta bort ansvaret från förövaren. Det här är snarare något vi gör för att förstå barnens egna perspektiv, utmana våra egna föreställningar samt fånga in och hjälpa fler genom vår stödverksamhet, säger hon. 

Har blivit normaliserat 

Sugardating beskrivs i rapporten som allt vanligare bland allt yngre barn och rent utav som något av en ”trend”, till stor del för att fenomenet förekommer flitigt i särskilda grupper och forum på sociala medier och för att så pass många vuxna där fiskar efter offer att många barn börjat se det som normalt.

– Sugardating har blivit en trend helt enkelt för att det finns överallt på sociala medier, säger Anna Karin Hildingson Boqvist.

Hur vanligt är det då? Barnen fick i Ecpats undersökning frågan om de själva, eller någon de känner, hade erfarenhet av sugardating. Drygt en fjärdedel av flickorna, en fjärdedel av pojkarna och 36 procent av de ickebinära svarade antingen ja eller jag tror det.

– Barnen beskriver själva sugardatingen som en sexuell relation där de får pengar eller fina saker för att vara i relationen. Det kan handla om kontanter, märkeskläder, fina middagar, men ibland också bara tak över huvudet, säger Anna Karin Hildingson Boqvist.  

Barnen blir allt yngre

I sin stödverksamhet ser barnrättsorganisationen också att barnen som ägnar sig åt sugardating blir allt yngre. Vissa är så unga som 13-14 år. 

Vad kan då föräldrar göra för att hjälpa? Anna Karin Hildingson Boqvist framhåller nyfikenhet, kunskap och engagemang i sina barns internetvanor.

– Det handlar jättemycket om kunskap, om att veta att det här är ett fenomen som förekommer. Både skolor och föräldrar behöver bli bättre på det här. Som föräldrar behöver vi vara nyfikna på och engagerade i våra barns internetvanor. Vi behöver förstå vad som händer i sociala medier. Okunskap är nämligen förövarens bästa vän, säger hon.