I en färsk rapport från organisationen Skyddsvärnet går ett flertal ungdomar ut och vittnar om sexuella övergrepp och trakasserier som de råkat ut för som intagna på SIS-hem där unga tvångsvårdas för psykosociala problem. Och även om det handlar om enstaka vittnesmål anser författarna till rapporten att de tydligt visar hur unga i tvångsvård, en av samhällets mest sårbara grupper, återkommande sviks av myndigheterna.

– Det är ju jätteallvarligt när den här gruppen unga, med all den problematik de har med sig, omhändertas, sätts på ungdomshem och där utsätts för nya övergrepp. Det är ett misslyckande från samhällets sida, säger Olle Eriksson från Skyddsvärnet som varit med och skrivit rapporten.

”Anmält för mycket”

Vittnesmålen i rapporten kommer från både flickor och pojkar, alla över 18 år och numera utskrivna från tvångsvården. Övergreppen de berättar om spänner från fysiskt våld och kränkande kommentarer till rena sexuella övergrepp. 

Det finns också ett exempel på ett SIS-hem där ledningen åtminstone indirekt kan misstänkas ha bidragit till övergreppen, genom att förlita sig på personalens ord och inte ungdomarnas då anklagelser kommit fram, och där verksamhetsdirektören uttryckt att personalen ”anmält för mycket” och velat se ”mindre arbete med att skriva lex Sarah-anmälningar”.

– SIS har riktlinjer som varje institution ska följa när man misstänker sexuella övergrepp, men när vi lyssnar på våra ungdomar och läser alla dessa IVO-anmälningar får vi ju uppfattningen att ja, det finns hem där man tar dessa rutiner på allvar, men vi ifrågasätter om det är så på alla institutioner, säger Olle Eriksson.

Risk för mörkertal

Totalt har rapportförfattarna räknat till 18 IVO-anmälningar – det vill säga till Inspektionen för vård och omsorg – om sexuella övergrepp och trakasserier på SIS-hem åren 2017-20. Bland dessa pekas två hem ut i rapporten: Råby och Björkbacken – i Råbys fall för att de tagit emot sex anmälningar 2019–2020, i Björkbackens fall för att ”verksamheten genomsyras av en osund flicksyn”, enligt anmälan från en tidigare medarbetare.

Men hur stort problemet egentligen är kan Olle Eriksson inte säga. 

– Det är väldigt svårt att svara på. Vi har våra vittnesmål, anmälningar som gjorts till IVO samt ett par domar som sammantaget ger en skrämmande bild. Men vi vet att mörkertalet gällande sexualbrott i Sverige är stort. Ta bara siffror från Nationella trygghetsundersökningen som visar att 6 procent av befolkningen, motsvarande 480 000 människor, utsattes för sexbrott 2018, samtidigt som det bara anmäldes omkring 22 500 sådana brott det året.

Tydliga riktlinjer

Stefan Hell Fröding, pressansvarig hos SIS, Statens institutionsstyrelse, har inte läst rapporten från Skyddsvärnet, men säger att myndigheten har tydliga riktlinjer vid misstänkta övergrepp. Bland annat ska sådana polisanmälas, socialtjänsten informeras och händelsen utredas. 

– Jag har däremot svårt att uttala mig om specifika fall. Jag vet att händelser upptäckts och polisanmälts. Så det är klart att vi agerar om vi får kännedom om något, säger han.

I rapporten framkommer också att många i personalen inte har adekvat utbildning, och ändå arbetar med traumatiserade personer. Är det ett rimligt sätt att bemanna verksamheten?

– Vi har krav på två års relevant eftergymnasial utbildning, men i samband med flyktingkrisen, när det var högt tryck på hela den sociala sektorn, gjorde vi ett undantag. Men det betyder inte att alla som anställdes var dåliga och vi arbetar hela tiden med genomgångar och utbildning, både centralt och i arbetsgruppen, bland annat om etik och bemötande, säger han.

Vad säger du om risken för att det kan finnas ett stort mörkertal avseende övergrepp på era hem?

– Det är svårt att kommentera. Det jag kan säga är att vi tar frågan på största allvar. Ungdomarna ska vara säkra på våra institutioner. Ett övergrepp är ett övergrepp för mycket och ska utredas, både för ungdomarnas skull och för personalens.