När hon tillträdde intervjuade jag en jordnära ledare som ville tala om folkrörelse och nya analytiska krafttag. Det är också lätt att förstå hur hon valde prioriteringar, för på sitt sätt hade hon helt rätt. Arbetarpartiet S behövde komma närmre väljarna. S behövde fånga upp vad det är som oroar människor. S behövde ut ur styrelserum och bli tillgängliga. Så Soffan lunchade på gatuplan, for omkring bland föreningar och träffade massor med folk. Hon är direkt, lättpratad, en företrädare man gärna tjôtar med i en soffa inför valet och hon har gått hem hos många göteborgare. Perfekt för uppgiften alltså – men det var inte hon själv som skulle utföra arbetet. Och analysen av det folkliga snacket hade behövt vara större. Hon valde att på egen hand hålla extremismfokus inför valet när hon som ledare borde stått som garant för en bredd.

Partikamraten tillika statsvetarprofessorn Ulf Bjereld poängterar att en partiledare inte i första hand är till för massorna utan för att samla partiet. På så vis har Ann-Sofie Hermansson onekligen misslyckats totalt.

Men vem vill S ha nu? Och framförallt: varför? Den mest namnkunniga sosseledaren i modern Göteborgstid är Göran Johansson. Hans ledarstil hade knappast gått hem idag, i ärlighetens namn gjorde den inte riktigt det då heller. Å andra sidan kritiserades efterföljande Anneli Hulthén för att hon delegerade för mycket och liksom saknade färg. Som en serie av motsatspar valde partiet därefter full fart, knegigt färgstarkt och all in, hands on. Men andra partitoppar upplevde att de lämnades utanför viktiga beslut och nu saknas givna efterträdare.

Ingen avundas partiet uppgiften att på kortast möjliga tid nå stabilitet och en dräglig arbetssituation. Det arbetet kan få utomstående lägga sig i, men tiden för att slicka såren på är kort. Att inför öppen ridå låta den folkliga figuren gå på plankan stärkte knappast göteborgarnas tillit. Receptet för att återfå den är nu den avsattas eget, det grundtänk som Hermansson valdes för. Ut till folk i den klassiskt röda staden, bygg rörelse och fånga upp de frågor som verkligen berör. Soffan hade bara börjat, tiden går.