– Det värsta som skulle kunna drabba staden är ett långvarigt elavbrott vintertid. Då hade vi antagligen blivit tvungna att evakuera, säger Jan-Peter Stål, beredskapssamordnare för Malmö stad.
Jan-Peter Stål var redan beredd när telefonen ringde vid 12-tiden den 31 augusti och han ombads att komma till Stadshuset för att leda krisarbetet.
– Jag såg ju hur mycket det regnade och följde därför noga nyhetsrapporteringen och väderleksprognoserna, säger han.
Beroende av fungerande nätverk
Jan-Peter Stål har samordnat Malmös krisberedskap sedan den bildades vid mitten av 90-talet och arbetade innan dess med likartade frågor på Länsstyrelsen. Under de 20 år organisationen har funnits så har den använts vid flera akuta krislägen. Två sådana tillfällen var tsunamin i Thailand och stormen Gudrun.
– Det värsta med dem var att de kom så tätt. Jag hade just entledigat dem som hade blivit inkallade i samband med Gudrun och skulle själv gå hem för att äntligen fira lite jul, när det kom ett fax om tsunamin, berättar Jan-Peter Stål.
Kommunens beredskap kallades också samman när kriget i Libanon trappades upp och Malmö plötsligt fick ta emot
1 000 personer.
– Det var framför allt människor som hade permanenta uppehållstillstånd och som hade bott i Malmö tidigare, men som hade flyttat tillbaka till Libanon när situationen stabiliserades. När de tvingades fly på nytt så kom de hit, men hade ingenstans att bo och inga skolplatser åt sina barn, berättar Jan-Peter Stål.
Vid skyfallet för ett par veckor sedan kallades 15 personer in till Stadshuset, för att försöka hålla nödvändiga verksamheter i gång. Det stod tidigt klart att många äldre och andra vårdtagare riskerade att stå utan hjälp, då hemtjänstens personal inte kunde ta sig till jobbet på de översvämmade vägarna.
Två av nodrummen, som är kopplingscentraler för kommunens fibernätverk, stod under vatten vilket innebar att IT-systemet för delar av staden kunde slås ut. I ett av rummen gick det först inte att pumpa bort vattnet. Faran var överhängande för att all kommunal verksamhet i Söderkulla skulle förlora sitt internet.
– Vi är oerhört beroende av fungerande nätverk. Det gäller till exempel hemtjänsten som har listorna över vilka de ska besöka på nätet, förklarar Jan-Peter Stål.
Kunde ha slutat väldigt illa
Under den tid som nödläget bestod så hann man undersöka möjligheterna att få fram reservaggregat. Resultatet var att sådant kunde finnas i Danmark. Om det inte fanns där hade man fått vända sig till USA.
Ingen dog i samband med skyfallet, men flera personer var i nödlägen som kunde ha slutat mycket illa. Till dem hör de passagerare som satt fast i en buss där vattnet steg och en kvinna som var nära att drunkna i en hiss.
– Vi var rädda för att större ytor skulle drabbas, säger Jan-Peter Stål.
Erfarenheter från en kris blir till nytta nästa gång något inträffar.
– Det värsta som kan hända oss är ett långvarigt elavbrott. I ett sådant läge är en stad som Malmö mycket sårbar. På mindre orter har man bättre förutsättningar att klara den typen av situationer, säger Jan-Peter Ståhl.
Bättre på minder orter
De fördelar som landsortsbor har handlar om många små men viktiga faktorer. Det handlar om sådant som att den som bor långt från en affär oftare har större matförråd hemma. Där är fler som kan lagra maten i källare eller andra förråd. På landsbygden är det också fler som har kaminer som drivs av annat än el. En och annan har också tillgång till vedspis. Men också det faktum att människor känner varandra är en fördel i ett krisläge.
– På en mindre ort kan du handla även vid elavbrott för den som arbetar i affären känner sina kunder och kan skriva upp vad de blir skyldiga. Men tar du en Ica-butik i en större stad så fungerar inte det. Går strömmen så fungerar inte kassaapparaterna och då stänger de butiken, säger Jan-Peter Stål.
