Att erbjuda kommunanställda heltid startade som ett projekt 2011. Exakt hur många som har nappat går inte att skilja från till exempel nyanställningar, men klart är att antalet heltider har ökat.

Anna Skarsjö är undersköterska på en demensenhet i Högsbo och förtroendevald för Kommunal. Hon tycker att det är positivt att det har inneburit att sjukskrivningar och semestrar nu i högre grad ersätts av ordinarie personal.

– Det är ju mycket bättre att det kommer en utbildad undersköterska som kan hantera demenssjuka men egentligen inte är stationerad hos mig, än att det kommer en helt outbildad timvikarie – vilket vi ofta upplever inom äldreomsorgen, säger hon. 

Hade du velat ha sextimmarsdag?

– Ja. För som arbetsmiljön ser ut i dag så har vi alldeles för låg bemanning så det vore bra för att hinna vila upp sig emellan, säger hon.  

Kommunal är positiva till heltidsavtalet, men hade inte räknat med vissa negativa bieffekter. Det gäller bland annat optimerad bemanning eller så kallade resurspass, vilket innebär att personal får hoppa in på olika arbetsplatser för att fylla ut tiden till heltider. Sextimmarsdagar finns fortfarande som en vision, men när Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, nu byter majoritet driver Kommunal inte den frågan utan fortsätter i stället att trycka på behovet av heltider. 

– Det är inget försvar för att vi inte driver det, men det kommer att kosta samhället så pass mycket att frågan är om vi har råd med det. Jag ser faran med att man kommer att göra besparingar, att man får slita ännu mer för sina sex timmar, säger Eva Kärrman som är ordförande för Kommunal Väst.

”Många klarar inte åtta timmar”

Samtidigt som organisationerna slimmas är många vårdtagare multisjuka och kräver mer omsorg. Knäckfrågan för undersköterskorna är att arbetsbördan under arbetsdagen är för tung både fysiskt och psykiskt och Eva Kärrman talar om en samvetsstress, att många går hem och önskar att de hade hunnit göra mer. 

– Generellt tycker jag att man bör klara av att jobba åtta timmar, men under rådande omständigheter gör många inte det. Sedan blir det också en jämställdhetsfråga – tar vi mindre ansvar eller går du hem och tar ännu mer ansvar i hemmet för barnen. Vi hamnar i någon slags fälla som kvinnorna i våra yrkesgrupper får leva med hela livet. Och dessutom en dålig pension, säger hon.