I dagsläget finns sammanlagt sex behandlingscenter i Stockholm, Malmö, Göteborg, Skellefteå, Uppsala och Skövde.
– Under 2018 tog vi emot cirka 1 800 patienter som hade ungefär 25 000 behandlingstimmar. Det är en ökning i jämförelse med tidigare år. Patienterna som kommer till oss idag har större och mer komplexa behov, det är flera personer involverade i vården kring varje patient och både väntetid och behandlingstid är längre, säger avdelningschefen Ulrika Wickman på Röda Korsets Vård.
Hon förklarar att lång väntan på uppehållstillstånd och osäkerhet kring familjeåterförening förvärrar den psykiska ohälsan hos personer som tidigare utsatts för svåra trauman, förluster och våld.
Har anställt fler
Genom regeringens satsning för att behandla psykisk ohälsa 2016–2020 får Röda Korset 10 miljoner per år till sin verksamhet, vilket har gjort att de kan anställa fler och utöka behandlingar för barn vars anhöriga lider av PTSD.
– Men vi skulle ändå behöva mer medel, vi finns ju bara på sex platser i Sverige och det finns stora fläckar på kartan där vi inte kan erbjuda vård. Jag är också orolig för de signaler jag får från BUP, de har svårt att rekrytera personal, och barn till vuxna asylsökande nedprioriteras i primärvården, säger Ulrika Wickman.
Hennes kollega Niklas Möller jobbar som psykolog på Röda Korsets behandlingscenter i Uppsala och har också märkt av längre väntetider.
– Tyvärr har vi långa köer på vårt behandlingscenter, precis som i psykiatrin i övrigt. Vi har bra kunskapsresurser för att behandla traumatiserade patienter, men många som kommer hit är både traumatiserade och befinner sig i utsatta situationer kopplat till asylprocesser och familjeåterförening vilket gör det svårare för oss att behandla, säger Niklas Möller.
Många uttrycker suicidtankar
Behandlingcentrets yngsta patient är 4 år och den äldsta över 70 år, och ungefär hälften av patienterna utgörs i nuläget av tonåringar och unga vuxna som flytt själva till Sverige utan vårdnadshavare.
– Det är väldigt tungt för dem. Många uttrycker suicidtankar och det känns ibland som att vi bara släcker bränder. Den akuta osäkerhet och ångest som många känner över sin aktuella situation överskuggar många gånger våld och trauman som man utsatts för innan man kom hit. Det gör det svårare att jobba med riktade traumainsatser, säger Niklas Möller.