Rikspolischef Dan Eliassons vädjande ord gick inte någon journalist förbi, när han talade på sin presskonferens i Göteborg den 21 juni i år. Där presenterade rikspolischefen den nya rapporten om utsatta områden i Sverige, från polisens Nationella operativa avdelning (NOA). Situationen sades ha blivit akut.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

NOA har i dag skrivit upp antalet utsatta områden till 61 stycken, från 53 bara 18 månader tidigare. Dessutom listas nu hela 23 av områdena som ”särskilt utsatta”, där befolkningen anses obenägen att delta i rättsprocesser och där polisen knappt kan arbeta med normala metoder. I dessa områden regerar de kriminella, enligt NOA.

Uppsala näst värst

I den förra NOA-rapporten från december 2015 hamnade stadsdelen Gottsunda, i södra Uppsala, på plats 23 i listan. I den tredje och lägsta oroskategorin. När regionalpolischef Carin Götblad intervjuades om detta pekade hon ut Uppsalapolisens stora kompetens som förklaring till den låga placeringen. Men i den nya NOA-rapporten från 2017 knep Gottsunda oväntat listans andraplats, som ett särskilt utsatt område. Plötsligt är Uppsala hem åt Sveriges näst värsta ”ghetto”. Men hur är det möjligt?

– Välkommen till Bandstolsvägen. Där inne på gården dog det en man förra sommaren. Det brann i hans lägenhet och när räddningstjänsten kom hit så kastade några ungdomar sten på dem, så att de blev fördröjda. Kanske var mannen död redan innan det, men det visar ändå problemen här, säger Rorsgar Majid, en 29-årig Gottsundakille som arbetar med fritid och utbildning åt barn och ensamkommande.

Vi passerar rader av trista klossar med miljonprogramslägenheter, i behov av renovering. Gottsunda har länge varit ökänt som en fattig, segregerad och orolig stadsdel. Redan för tio år sedan besköts stadsbussar med luftgevär och kollektivtrafiken drog in turer. 2009 uppstod ett våldsamt upplopp där ungdomar brände bilar och kastade sten mot polisen, som i sin tur kritiserades för övergrepp och trakasserier. Både under påsken och i juli i fjol blossade nya oroligheter med bilbränder och stenkastning upp.

Bristande kriterier

– Men många av problemen är koncentrerade till just Bandstolsvägen. Jag bodde själv här fram till att jag var 18 år, sedan flyttade familjen till östra Gottsunda. Där är det hur lugnt som helst, berättar Rorsgar Majid.

Det är en poäng som även kommunen och Uppsalapolisen brukar lyfta. Det finns arga ungdomar och även tungt kriminella kretsar i Gottsunda, men de håller sig i regel till några specifika gator. Särskilt till ”Bandstolen”, där många lever i socioekonomiskt utanförskap. Att polisen kan fortsätta arbeta i andra kvarter tar NOA-rapportens kriterier dock inte hänsyn till.

I rapporten påstås också att alla områden som nu har listats som särskilt utsatta, i någon mån har problem med våldsbejakande islamistisk extremism. I juni visade en analys från Försvarshögskolan också att nästan tre fjärdedelar av alla svenskar som har blivit jihadistkrigare i Irak och Syrien, har kommit från socialt utsatta områden. Men anmärkningsvärt nog har svenska myndigheter fortfarande inte registrerat en enda terrorresenär från Uppsala.

– Vi har inte sett några IS-sympatisörer eller liknande i Gottsunda. De finns inte här och alla som säger något annat har fel. I så fall hade jag hört talas om det, säger Walid Abbas Monfared, som är imam vid en shiamoské och bor på Bandstolsvägen.

Gottsundas problem inte unika

Det framgår inte heller i rapporten, varför NOA har ansett problemen i Gottsunda vara större än i någon annan del av staden. När ETC Uppsala träffar Eva Köpman, chef över ungdomsavdelningen vid Socialförvaltningen, berättar hon att de arbetar minst lika mycket i de tre andra oroliga stadsdelarna Gränby, Sävja och Stenhagen, som i Gottsunda. Att det skulle finns ett särskilt utsatt område bland dessa, ställer hon sig främmande till.

Gottsunda uppvisar i dag de högsta siffrorna vad gäller antal barn i fattigdom, samt antal hushåll som tar emot socialbidrag. Men arbetslöshets- och inkomstsiffrorna ser nästan likadana ut i både Gottsunda och Gränby. Båda stadsdelarna uppvisar en över 50-procentig befolkning med utländsk bakgrund och båda två hamnade redan 2014 på en tidigare lista hos polisen, över områden där kriminella nätverk har stor påverkan i lokalsamhället. Trots det har NOA i dag satt allt fokus på bara en av dem.

– Jag har tänkt att de har tagit med Gottsunda till den här listan bara för att man ska få extra resurser. Polisen kämpar ju också med sin organisation och sin ekonomi. Det här skulle bli en draghjälp för att kunna fortsätta jobba i Gottsunda, säger Eva Köpman.

Polisens resursbrist

I Polismyndighetens höghus i Uppsala talar även Magnus Westergren, ställföreträdande ansvarig för lokalpolisområdet, om denna resursbrist i organisationen. Hans kollegor räcker inte till. Bränner ut sig. De vet att de egentligen behöver ha en kontinuerlig närvaro och jobba mer förebyggande i utsatta områden.

– Som det är nu är vi för få. Vi måste prioritera ingripandeverksamheten, om folk ringer om pågående brottslighet måste vi hantera det. Vi måste sköta basic service, ta upp anmälningar om brott, pass­ansökningar, hittegods. Vi har svårt att räcka till mer än det basala.

Men håller Magnus Westergren med om att Gottsunda skulle ha en värre problematik än alla andra områden? Han vill inte svara.

– Jag passar på den frågan. Varför det ena har blivit klassat och inte det andra, det måste du fråga NOA om.

Men hos NOA svarar man att det är regionerna själva som har fått nominera vilka områden man vill sätta upp på listan. Varje region har fått skriva om sina områden, och utifrån det har områdena hamnat på listan. Ju högre upp på listan, desto större blir rimligtvis resurserna.

Uppsala kommun kritiska

Från Uppsala kommuns sida är man kritisk till att Gottsunda från ingenstans har listats som landets mest akuta problemområde. Kommunstyrelseledamoten Erik Pelling (S) säger att ambitionen är att komma bort från polisens lista så fort som möjligt.

– Vi i kommunen tycker inte att Gottsunda förtjänar att vara där, eller mår bra av att vara där. Tvärtom har vi ett långvarigt arbete för att försöka vända bilden av Gottsunda.

I juni klubbade plan- och byggnadsnämnden i Uppsala igenom en ambitiös projektplan för att bygga ut Hugo Alfvéns väg, som går genom­ Gottsunda. Vägen ska byggas om till en stadsgata och Gottsunda ska lyftas upp med nya butikslokaler, tusentals nya bostäder och nya arbetsplatser. Erik Pelling säger att stämpeln som akut problemområde nu i stället drar ner hela stadsdelen igen.

– Som kommun är vi inte alls glada över det, för tyvärr tittar investerare på sådant här. Det ökar riskerna och gör det mindre intressant för dem att investera i Gottsunda, och vi jobbar ju för att få till den motsatta utvecklingen.

Lokal aktivism och nattfotboll

Tillbaka ute i Gottsunda möter ETC Uppsala upp Rorsgar Majid igen. Det är mitt emellan två fotbollsmatcher och han bär idrottskläder med ”G-sunda Sommar” tryckt på.

Sedan några år tillbaka driver han föreningen Mittpunkten, som i samarbete med IS Sirius arrangerar nattfotboll för deltagare mellan 8  och 25 år på helgerna, för att hålla dem borta från gatorna. I år är första året som både nattfotbollen och fritidsgården i Gottsunda är sommaröppen, vilket har lett till mycket mer lugn i Gottsunda och betydligt färre bilbränder. Men så fort sommaren är över står Rorsgar utan ett fast kommunalt bidrag igen.

Vänsterpartisten Yekbun Alp, som själv är uppvuxen i Gottsunda, betonar hur hårdare straffsatser inte har hjälpt för att åtgärda det som sker ute på gatorna. För att vända utvecklingen behöver politiker investera i lokala eldsjälar, annars riskerar notan senare bli mycket högre.

– Man brukar säga att det inte finns resurser. Men förstörda buss­kurer, brända bilar, det kostar i slutändan mycket mer. Nu när Gottsunda klassades som särskilt utsatt område så bad ju rikspolischefen om hjälp från samhället. Men varför satsar samhället då inte på lokala krafter som Rorsgar? Vi är flera som har lyckats och vill ge tillbaka, men vi får inte möjligheterna och verktygen.