Läkarkritik: Nätläkare kan inte ställa säkra diagnoser

Lagen om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården säger att ”Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav”. Den lagen uppfyller nätläkarnas bedömningar inte, eftersom ingen forskning visar att nätläkarbedömningar faktiskt gör nytta, säger Helena Dreber.

– Det saknas evidens för att ställa diagnoser digitalt, förutom för en del psykiatriska diagnoser och hudsjukdomar.

Infektion vanligaste diagnosen

I flera år har Helena Dreber också varit kritisk till hur flera digitala vårdgivare behandlar halsfluss med antibiotika. Samverkan mot antibiotikaresistens har tydliga rekommendationer mot att göra det. Hon tycker inte att nätläkare överhuvudtaget ska ge sig på att bedöma infektionstillstånd, vilket är nätläkarens vanligaste diagnos, enligt en rapport av Sveriges kommuner och regioner.

– När vi tidigare riktade kritik mot det här brukade Kry hänvisa till en studie på halsfluss som de hade inlett själva. Det här var två tre år sedan. Men det har aldrig kommit något resultat av den studien.   

Det finns även en ekonomisk faktor värd att kritisera, menar Dreber.

– Man kan inte uträtta så mycket läkargöra på distans. Men man fakturerar landstinget 500 kronor för det som läkar­besök – när det ofta bör ses som sjuksköterskebedömning. Ofta handlar det om självläkande diagnoser, säger hon och fortsätter:

– Vi står inför ett problem i sjukvården eftersom vi har en åldrande befolkning. Politiker söker då snabba lösningar på problemet.

Tror du att det är just begreppet digitalisering som lockar?

– Jag tror att de digitala vårdföretagen har varit väldigt bra på att sälja in det här. Det är alltid väldigt lockande att ta in en enkel och snabb lösning på ett komplext problem.

Finns det liknande problem generellt i vården hos privata aktörer – eller gäller din kritik främst den digitala?

– Det som skiljer är att nätläkarföretagen är fristående. Det vill säga, de gör bedömningar på patienter som inte är listade hos dem, som de inte känner. Jag är minst lika kritisk till regionerna som börjat med appar där man inte känner patienterna helt ordentligt.

Vad borde göras?

– Dels måste verksamheten bli evidensbaserad, det vill säga verka på det sätt som lagen kräver. Det hade även varit klokt med incitament där man försöker få patienter att söka till sin husläkare. Där har vi dock ett problem med ett väldigt underskott på allmänläkare på vårdcentralerna. Sen måste man verkligen göra en revision av de fristående nätläkarnas arbete. Vad innehåller de här besöken? Är det läkarbesök eller sjuksköterskebesök utförda av läkare?

När kan digitala vårdaktörer vara bra?

– Jag tycker faktiskt inte att det finns något sådant scenario vad det gäller de fristående nätläkarbolagen. Det enda positiva är att de drivit på regionernas arbete att ta fram sina egna digitala lösningar.