– De sa att jag skulle bita ihop. Att det var så det var när man fått barn, säger hon.
I februari 2012 födde Elenor Lundkvist sitt första barn, men på grund av en ovanlig förlossningsskada blev tiden efter förlossningen långt ifrån rosenskimrande. Dottern kom ut med armen bredvid huvudet och det gjorde att muskeln på vänster sida i bäckenet gick av.
– Efter förlossningen hade jag så ont att jag inte ens kunde stå upp nog länge för att byta blöja på henne. Det kändes som att något skulle trilla ut, men när jag pratade med läkarna sa de att det skulle kännas så. Jag tänkte att det är väl så, säger hon.
När Elenor Lundkvist senare sökte hjälp försäkrade läkare efter läkare henne att allt så bra ut. Men hon kände att något var fel och efter många turer hamnade hon hos en överläkare på sjukhuset i Luleå, där hon bor.
Han sa att chansen att reparera skadan hade varit större om den upptäckts tidigare, nu var det svårt att göra något åt saken.
– Han sa att jag får leva med det resten av livet och jag tänkte att det nog var så eftersom han ju var den som skulle ha bäst koll, säger Elenor.

Ingen förklaring från läkaren

Några månader senare kom hon i kontakt en privat mottagning i Stockholm som rådde henne att försöka få en remiss till Danderyds sjukhus, där man opererade liknande skador. Någonting som ingen berättat för henne tidigare. Remissen krävde dock ett återbesök hos överläkaren. När hon pressade honom ändrade han sig plötsligt och sa att det stämde att skadan kunde opereras.
– Ett år efter förlossningen gjorde det till slut en operation där de fixade till skadan litegrann, men det går aldrig att reparera helt, säger Elenor.
Hon har anmält det som hänt till både Socialstyrelsen och patientnämnden. Nyligen började hon gå till en sjukgymnast. Hon gick igenom Elenors journaler och det var första gången som någon förklarade för Elenor exakt vilka skador och biverkningar hon fått.
– Hon fick mig att förstå att jag ha fått flera biverkningar av skadan, som faktiskt går att åtgärda för att tillvaron ska bli bättre. Men läkaren som opererade har överhuvudtaget inte brytt sig om att förklara detta utan bara pratat om muskeln som gått av. De har bara stängt mitt ärende och sagt att det inte går att göra något åt, säger hon.