Så kan våld i nära relationer bland äldre se ut – ett fråga som många inte vill kännas vid, enligt Brottsofferjouren. ”Din mamma blir nog inte slagen av sin sambo”, skriver organisationen på sociala medier som en del av den pågående kampanjen "Våldet går inte i pension". Genom att uppmärksamma problematiken hoppas man bland annat att fler ska våga söka hjälp och polisanmäla.
– Det är ett stort mörkertal och sårbar grupp. Det är ett dolt samhällsproblem, säger Eva Larsson, generalsekreterare på Brottsofferjouren.
Hon konstaterar att det behövs mer forskning och uppdaterad statistik på området. Men några siffror finns att tillgå. Eva Larsson hänvisar till Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala, som beräknat att cirka 5 000 kvinnor i 65-74 årsåldern årligen utsätts för fysiskt våld. För 3 500 rör det sig om ett sexuellt våld och 7 000 beräknas utsättas för ett systematiskt och upprepat psykiskt våld.
Mörkertalet blir tydligt när de siffrorna läggs bredvid Brottsofferjourens egna statistik. År 2017 sökte bara 134 kvinnor som var 65 år eller äldre hjälp hos organisationen. Och en undersökning från 2012 av Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, visar att en procent av kvinnorna som vände sig till dem var över 65 år.
– I den åldersgruppen ses våld i nära relationer ofta som något väldigt skamfyllt, det är något man behåller inom hemmets väggar, förklarar Eva Larsson.
Även Pensionärernas riksorganisation, PRO, ställer sig bakom kampanjen. Ola Nilsson, sakkunnig på PRO, konstaterar att det ofta finns en beroendeställning.15,2 procent av kvinnorna som är 65 år och äldre har en disponibel inkomst under den relativa fattigdomsgränsen, enligt siffror från Pensionsmyndigheten. Den låga pensionen får äldre att stanna kvar i destruktiva relationer.
– Ofta är det kvinnan i förhållandet som har lägre lön och därmed lägre pension. Det krävs ganska mycket pengar i dag för att bilda ett nytt bo. De som har lägst pension har ofta inte en sådan möjlighet, man har inte råd att ta sig ur ett sådant förhållande. Man behöver höja den allmänna pensionen, att vara fast i ett förhållande trots att det är våldsamt är väldigt tragiskt och borde inte finnas i modern tid, säger Ola Nilsson.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna har gett vallöften om sänkt skatt för pensionärer, förslag som enligt partierna skulle innebära att den så kallade skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer försvinner. Men enligt Ola Nilsson är det långt från tillräckligt.
– Just det här med skatten har verkligen marginell skillnad. Om det handlar om en person som redan har en låg pension så har man också låg skatt. Det man behöver är en större inkomst som man kan skapa ett eget bo på. Då är det en höjning av hela pensionen man pratar om. Skatten gör ingen skillnad, säger han.
Eva Larsson från Brottsofferjouren håller med om att de låga pensionerna utgör ett problem.
– Många, framför allt kvinnor har en låg pension. Det är naturligtvis ett hinder, man kan inte bryta sig ur relationen om man inte har råd att lämna den.
Hon berättar vidare att det oftast är en partner som slår, men förövaren kan också vara omsorgspersonal, barn eller barnbarn.
– Är det något som är tabubelagt är det just det. Att anmäla sitt barn till polisen sitter långt inne och känns säkert mycket i hjärtat.
Enligt Eva Larsson finns det ingen statistik över hur vanligt det är att barn eller barnbarn står för våldet. Men man vet att det bland annat rör sig om vuxna barn med missbruksproblem eller en psykisk diagnos. I en del fall handlar det också om att personer i vuxen ålder ”ger igen” för en dysfunktionell uppväxt.
– Det kan också vara att barnet har ett för tungt omsorgsansvar och utsätter föräldern för våld av ren utmattning, säger hon.
Även PRO lyfter fram de ökade riskerna vid anhörigstöd. Enligt Ola Nilsson är det inte ovanligt att den som har ett omsorgsansvar känner sig isolerad och fast vid hemmet, samtidigt som det ofta finns en frustration över situationen och känsla av otillräcklighet.
Den som har ett vårdbehov är i sin tur i en tydlig beroendeställning.
– Våld i nära relationer är inte ovanligt när man vårdar en anhörig i hemmet. Anhöriga behöver få avlastningshjälp och fortbildning från kommunen, säger han.
Men vad gör man om ens äldre släkting säger att de nya blåmärkena beror på att hon ramlat? Och hur vet man om det faktiskt ligger något bakom misshandelsanklagelserna och inte är demensen som spökar? I Brottsförebyggande rådets, BRÅ, rapport ”Brott mot äldre” från i år konstaterar man att ”sårbara äldre kan ha svårt att kommunicera kring sin utsatthet och utsattheten blir därför osynlig för utomstående”.
– Det är viktigt att man vågar fråga, ger Eva Larsson som första råd om man misstänker att en äldre är utsatt.
En viktig del av "Våldet går inte i pension" är att förbättra kunskapen på området, och som en del av kampanjen har man tagit fram en webbaserad kurs och handbok för brottsofferjourerna. Eva Larsson menar att frågan om relationsvåld bland äldre också borde vara en obligatorisk del av omsorgsutbildningar liksom i fortbildningar för exempelvis hemtjänstpersonal. Enligt Eva Larsson behöver man också mildra sekretessen mellan olika myndigheter så att den inte hindrar äldre från att få hjälp. Två andra avgörande frågor är att skyddade boenden anpassas för äldre samt att arbetsmiljön ses över för dem som möter äldre i sitt yrke.
– Vård- och omsorgspersonal behöver också tid att se signaler. Då krävs det kanske också en ökad personaltäthet inom äldreomsorgen. Hemtjänstpersonal har ofta lite tid hos äldre och det minskar möjligheten att se signaler om de utsatts för våld, säger hon.
