Malmös äldsta gravplats är i dag Gamla kyrkogården, som anlades 1822. De tidigare kyrkogårdarna som låg runt exempelvis Caroli kyrka eller Sankt Petri kyrka lades ned när staden expanderade.
– Det fanns inte samma skyddande lagstiftning då, eller samma känsla för att bevara kulturarv, säger Sven-Erik Aspeklev.
Under 1600- och 1700-talet var det vanligt att kyrkogårdar lades ned och sedan helt enkelt byggdes över. Ett av de mest kända exemplen är när Paris största kyrkogård, Cimetière des Saints-Innocents, stängdes på 1780-talet och benen flyttades ned i stadens katakomber. Men sedan 1800-talet har inga kyrkogårdar stängts i Malmö.
För lagd kyrkogård ligger, det finns i praktiken inga möjligheter för en kommun att till exempel bygga ett bostadsområde eller dra en väg rakt igenom en aktiv kyrkogård.
– Nej, då blir det allt vägen som får flytta sig, säger Sven-Erik Aspeklev.
Återanvänder gravplatser
I dag finns det 17 aktiva kyrkogårdar i Malmö och mark förberedd för en 18:e. För varje gravplats finns en gravrätt som normalt varar i 25 år, men som kan förlängas av de anhöriga. Efter att den har gått ut kan gravplatsen återanvändas. Ett exempel på det är att jordgravplatser, där kistor har grävts ned, blir askgravplatser där urnor kan jordfästas. Eftersom kistorna är begravda mycket djupare än urnorna så stör återvinning inga gamla kvarlevor.
– Vi återanvänder många gravplatser, men det finns ändå ett behov av ny mark. Det beror bland annat på att vi ska tillhandahålla gravplatser även för de som inte tillhör kristna trossamfund, säger Sven-Erik Aspeklev.
Nya kyrkogårdar måste planeras noga, med utredningar av allt från stadens planer för infrastruktur och nybyggen till hur det ser ut med grundvatten, kulturhistoria och fornminnen. Sven-Erik Aspeklev lyfter också fram behovet av tillgänglighet, att anhöriga ska kunna ta sig till kyrkogårdar, att de inte ligger för långt iväg och att det går att nå dem med kollektivtrafik.
– En kyrkogård är något mer än bara en park. Det är viktigt att respekten för det finns, och att det finns en respekt för döden i samhället, säger han.
Medeltida trä i kyrkor
Samma noggranna planering krävs för att vårda det som redan finns. Ett exempel är det trä som finns kvar sedan medeltiden i tak och bjälkar i många kyrkor. I Skåne och Blekinge pågår nu projektet ”Historisk timmermanskonst” i Lunds stift, som inventerar, dokumenterar och sprider kunskap om det kulturarv i trä som finns i stiftets kyrkor.
– Nästan alla takkonstruktioner är av trä i medeltida kyrkor, och i ungefär 200 av dem så finns det medeltida trä kvar som fortfarande är i funktion, säger Karl-Magnus Melin.
Han är timmerman och doktorand i timmermanskonst vid Göteborgs universitet, och med hjälp av kartläggningen ska han också skapa en plan för hur de kan bevaras.
Han lyfter fram kyrkan i Norra Mellby som exempel. I taket finns nio meter långa bjälkar som består av ett enda stycke ek. Bjälkarna är från 1060-talet och är Sveriges äldsta i sitt slag.
– De kan fortsätta att fungera i 1 000 år till om de sköts bra. Gammal ek kan se lite skröpligt ut på ytan, vilket gör att många snickare kanske tror att det behöver bytas. Men bara en liten bit in är det järnhårt.
Fukt och okunskap hotar
Det är framför allt fukt som hotar de gamla medeltida bjälkarna. Dels från läckande tak men också från kondens och liknande som kan bildas när kyrkor som tidigare har varit ouppvärmda börjar värmas upp för gudstjänster.
Men det kanske största problemet när kyrkor ska renoveras, är okunskap hos moderna byggare och projektörer enligt Karl-Magnus Melin.
– Det är tyvärr vanligt att man tar bort trä som är 800–1000 år gammalt och ersätter det med tryckimpregnerat trä som måste bytas igen om kanske 20 år. Man ersätter något som kanske ser lite slitet ut med något som har mycket sämre kvalitet, säger han.
Historien syns i träet
Dessutom finns det mycket historia gömd i kyrkornas bjälkar. Karl-Magnus Melin har hittat runristningar från 1100-talet, och inristade bilder av båtar, påfåglar och pentagram bland mycket annat. Men även om gammalt trä blir skadat så finns det möjligheter att rädda det.
– Det är häftigt att titta på träet i gamla kyrkvindar. Man ser att man har lappat och lagat, verkligen varit rädd om det man haft och återanvänt det man kunnat, säger Karl-Magnus Melin.
Men så länge taken är täta och träet är torrt så kan det hålla otroligt länge. Karl-Magnus Melin berättar om en grav i Turkiet där en träkonstruktion som är mer än 2 700 år gammal fortfarande fungerar.
– Under rätt förutsättningar är det svårt att se någon övre gräns, säger Karl-Magnus Melin.
