– Det blir många åldersuppskrivna som kommer att bo där, säger Matilda Brinck-Larsen.
Kyrkolokalen, någonstans i Göteborg, öppnas i dagarna. Sjutton fasta platser och tre akutplatser till att börja med.
Fyra personer per dygn av vuxennärvaro betyder 150 pass i månaden för volontärerna.
– Schemat är så gott som påfyllt till slutet av juni. Det känns otroligt bra – även om arbetsbördan hela tiden ökar. Risken finns ju att man bränner ut folk när allt bygger på frivilligt arbete. Det lever vi med hela tiden, säger Matilda Brinck-Larsen.
Kyrkor går i hop
En av kyrkorna bakom satsningen är Opalkyrkan i Tynnered med 200 medlemmar.
Pastor Erik Wickstrand berättar att kyrkan har en lång historia av att gömma flyktingar.
Många församlingsmedlemmar har redan flyktingbarn boende hos sig.
–Det här går helt i linje med vad vi redan gjort under flera år. Nu är vi är tre kyrkor som har gått i hop och gett oss dän på att klara detta, säger Erik Wickstrand bestämt.
Lokalhyran på 100 000 per år hoppas man kunna dela med Räddningsmissionen och stiftelsen Reningsborg, som står bakom både Opalkyrkan och Agape.
Förutom att upplåta lokaler bistår man med mat och kläder. Men den största insatsen handlar om att bemanna verksamheten med volontärer från församlingen.
– Många ute i kyrkorna vill öppna upp sina hem men är osäkra inför att släppa in någon de inte känner. Det här kan bli en möjlighet att lära känna de unga först. Min förhoppning är att det här kommer att väcka ännu mer engagemang, säger Erik Wickstrand.
Sedan åtstramningen av flyktingpolitiken 2015 har Opalkyrkan haft ett pågående samtal med andra frikyrkor om situationen i Nordstan och i Göteborg.
– Vi kan inte riktigt rätta oss efter det system som gäller just nu. Vi vill visa att det finns värme och medmänsklighet i Sverige. Framför allt ska unga inte behöva bo på gatan, det skulle man aldrig låta en svensk ungdom göra, säger han.
Hoppas på fler familjehem
Matilda Brinck-Larsen hoppas att engagemanget inom de tre församlingarna ska ge ringar på vattnet.
– Vi hoppas förstås på en direktrekrytering av nya frivilliga familjer, säger hon.
För Agape betyder den nya verksamheten att man utvecklar sitt trappboende och skapar ytterligare en fast punkt för barnen. Stor vikt läggs vid rutiner och förhållningsregler.
–Det vi gör nu är att skapa trygghet i det mest oförutsägbara. Många inom Agape kommer från verksamheter där man vet vad förutsägbarhet betyder för människor i kris. Volontärerna ska se till att den upprätthålls men de ska inte serva, säger hon.
Kan det här bana väg för att mer ansvar läggs över på civilsamhället?
–Att backa och offra människor för att stat och kommun ska steppa upp vore inte rättvist.
För att samhället ska fungera behövs insatser både från stat kommun – och civilsamhället. Ingen får backa. Just nu gör vi lite mer än vad vi bör göra, samtidigt avlastas ju det offentliga. Kanske gör detta att färre hamnar inom ramen för socialtjänstens arbete, säger Matilda Brinck-Larsen, verksamhetsansvarig på Agape.
Bengt Axelsson, pastor i Fiskebäckskyrkan ser också kyrkans insats som ett komplement.
– Jag tror att ideella krafter på gräsrotsnivå är ett kitt i samhället. Det betyder inte att det ska ersätta vårt sociala skyddsnät. Men ett helt tätt nät skulle kosta alldeles för mycket. Luckor kommer alltid att finnas.
Att se varje enskild insats på gräsrotsnivå som eftertraktad och värdefull för samhället är viktigt, anser han. Det borde värderas högre. Inte minst av människorna själva.
–Att hjälpa någon annan ger mening och livskvalité tillbaka. Något som många längtar efter i dagens samhälle. Man behöver inte göra en utlandsresa för att hitta den.
Men först behöver man komma nära. Då väcks kärleken och omsorgen i oss, säger Bengt Axelsson.
