Vi kommer till vad de ska delta i. Men det har hänt mycket sedan vi senast skrev om flyktinghjälpen i den ekumeniska församlingens lokaler. Då nämndes inga namn, pastor Per Duregård tyckte inte att uppmärksamheten behövdes och det fanns en oro för säkerheten. 

Helst vill man bygga verksamheten på frivilligt engagemang, men då strömmen av flyktingar avtog tackade de ja till Migrationsverkets vädjan och den 21 november blev de evakueringsboende.

Besvikelsen är stor

En månad senare tvingades Filadelfiakyrkan på Öckerö stänga sitt boende på grund av försäkringsbolagets drastiskt höjda självrisk. Per Duregård ringde därför upp församlingens försäkringsbolag. Mycket riktigt skulle självrisken höjas drastiskt och ett separat sprinklersystem krävdes – ett sådant som krävs i träindustrin, men varken på hotell eller sjukhus. 

– Nu har ni allt varit duktiga och filurat med era jurister sade jag till killen på försäkringsbolaget. Ni ger oss ett erbjudande som vi måste tacka nej till, minns Per Duregård.

De skänkta julklapparna ställdes undan och julfirandet fick ställas in. Dagen före julafton slog boendet igen.

Besvikelsen är stor över att staten, genom Migrationsverket, inte agerade.

– Om de hade gått in och sagt att det är orimligt att försäkringsbolagen ändrar villkoren under gällande avtal – vad hade hänt då? säger Per Duregård.

– Jag förstår verkligen varför församlingens styrelse var tvungen att fatta beslutet att stänga. Men det kändes så hårt. Så har mycket med mottagandet av flyktingar känts, att alla regler är hårda. Vi har försökt vara motkraften, det mänskliga med hundratals volontärer. Och det är inte myndigheter utan Refugees Welcome som har stått dag och natt på centralen och välkomnat. Privatpersoner som har försökt mjuka till det hårda byråkratiska och svåra, säger Amanda Duregård.

Många av dem som har bott på boendet har hälsat på och muslimer har deltagit i kristna gudstjänster. Kyrkan har blivit en mötesplats och ska så förbli. Organisationen har en kärna på ett 30-tal, och av 539 listade volontärer har cirka 300 hjälpt till under hösten. Nu startar ”Flyktinghjälp 2.0”. Till ett första planeringsmöte kom drygt 70 personer och den 22 februari startar en ny era. Det planeras kaféverksamhet flera dagar i veckan, dans, matlagning, alla-kan-sjunga-kör, språkkafé i samarbete med studieförbundet Bilda, och andra aktiviteter som efterfrågas efterhand.

Mindre oroliga

Alla är dock inte lika positiva. Kommunen har beslutat om tillfälliga modulbostäder och mest uppmärksammat är upprördheten i stadens allra västligaste, och rikaste, delar. Även i närheten av Redbergskyrkan blir det boenden och i helgen delade protesterande ut flygblad och knackade dörr. Per Duregård konstaterar att protestgrupper för mycket liv men att många inte alls håller med dem. 

– Vi är helt säkra på att vi behöver integreras allihop. Det är väldigt tragiskt med människorna ute i Fiskebäck och så, som lever så segregerat. De förstår inte det. De tänker att var och en har valt sin livsstil och att ”här har vi själva valt att bo. Det råkar vara jättesvenskt och med höginkomster” ... Jag som är pastor tycker att ömsesidighet är ett bra ord, säger han. 

Han hoppas på en form av språkkafé som lär nyanlända svenska och intresserade svenskar andra språk samtidigt.

Medan vi pratar tittar företrädare för stadsdelsförvaltningen på lokalerna för att se om informationsmötet om boenden kan hållas där. Amanda Duregård konstaterar att de protesterande är rädda att kriminalitet och oroligheter ska uppstå. 

– Vi tänker att de kanske inte har träffat folk utan snarare fått en bild av den grupp som kommer genom medier. Och de som flyttar hit kan också vara oroliga över att bli dåligt bemötta. Vi har träffat folk och kan berätta hur det är. Jag tror att folk skulle bli mycket mindre oroliga om de träffade varandra, säger Amanda Duregård.