BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Han kastar mig upp på pingisbordet stoppar in sin hand innanför mina trosor och stoppar upp fingrarna. Jag bara skrek och sparkade och bad honom sluta, till slut släppte han greppet.”
Det är första gången hon berättar om händelsen.
– Jag hade förträngt de här minnena, men allt kom upp i samband med #metoo. Inte ens min man känner till vad som hände, säger Agnes till Dagens ETC.
En annan undertecknare är Mikaela Lind, ombudman för IF Metall. Hon utsattes för övergrepp när hon som 19-åring kom in i rörelsen och när hon försökte stoppa en manlig fackkollega från ett annat övergrepp blev hon hotad.
– Han blev av med sina uppdrag efter det och har sedan dess hotat att slå ner en medlem i min familj. Men han har idag ett förtroendeuppdrag inom IF Metall.
Mikaela Lind tror att en nolltolerans mot alkohol hade gjort stor skillnad.
– Det finns en kultur att man ska dricka när man träffas, och när männen trakasserar kan de sedan skylla på att de var fulla när det hände, säger hon.
Ordförande har skrivit under
Förutom medlemmar och förtroendevalda har flera från fackrörelsens absoluta toppskikt skrivit under uppropet. En av dem är Eva Nordmark som är ordförande för Tjänstemännens centralorganisation, TCO.
– Jag blev sextrakasserad av en man via sms, men det polisanmäldes och det upphörde. I mitt arbete har det vid vissa tillfällen funnits en jargong som inte är acceptabel, säger hon.
Även LO:s förra ordförande Wanja Lundby Wedin har skrivit under uppropet.
– Nu finns det inte längre några ursäkter. Vi måste ha nolltolerans inom våra egna organisationer om vi trovärdigt ska kunna hävda ett stopp för trakasserier inom arbetslivet, säger Wanja Lundby Wedin som numera är S-kyrkopolitiker.
Skrev debattartikel
Liknande tongångar uttryckte ett antal kvinnliga ledare inom LO i en debattartikel som publicerades i veckan strax innan #inteförhandlingsbart offentliggjordes och deklarerade att det råder nolltolerans mot sexuella trakasserier.
– Att de valde att kommentera det innan tar fokus från upproret oavsett om de vill väl. I första hand ska ledarna lyssna på sina medlemmar och verkligen fundera på hur vi bryter tystnadskulturen, säger Anna Jarl som undertecknat uppropet.
Hon var tidigare förtroendevald inom fackförbundet Handels i Stockholm och har egna erfarenheter av hur sexuella trakasserier tystas ned inom organisationen.
– Fackförbunden har länge haft nolltolerans, det har bevisligen inte räckt till. Jag vill se att man på allvar försöker förändra tystnadskulturen genom att se över hur genomförandet ser ut faktiskt och reellt, säger Anna Jarl.
Som Dagens ETC rapporterade om tidigare i veckan har det för endast några veckor sedan skett en incident på LO-ägda Runö folkhögskola. Två män från IF Metall trakasserade två kvinnor från Kommunal.
– Vi hade ett fall på Runö, men det har jag inga fler kommentarer om. Jag kan däremot säga att vi agerade så fort det kom till vår kännedom, säger Berit Müllerström, LO:s andre vice ordförande.
Hur ser du på ditt eget ansvar för sexism och trakasserier inom LO?
– Jag försöker stödja kvinnor inom organisationen. En svårighet är att många inte vill anmäla, det måste vi ta på största allvar. Det är också viktigt att män tar tag i den manliga normen.
LO kommer nu se över hela konferens- och kursverksamheten, berättar Berit Müllerström.
– Varje kurs och konferens kommer att inledas med ett samtal om sexuella trakasserier.
Silke Neunsinger som arbetar på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har för ett antal år sedan upplevt hur män inom arbetarrörelsens trakasserat kvinnor. Hon välkomnar att LO säger sig vilja ta tag i problemen.
– Det finns förbund som HRF och andra som jobbat hårt mot trakasserier på arbetsplatser, men man har inte gjort tillräckligt inom LO. Det är uppenbart när jag läser alla vittnesmål i uppropet.
Nu krävs det en grundlig kartläggning av problemet, tror Silke Neunsinger.
– Det saknas kunskap om omfattningen, och det måste undersökas ordentligt. Sedan krävs tydliga handlingsplaner så att organisationerna agerar rätt när problemen uppstår, säger hon.
Wanja Lundby Wedin
S-kyrkopolitiker, tidigare LO-ordförande
– Det är skrämmande att läsa alla #metoo-berättelser, men samtidigt befriande att se så många kvinnor sluta sig samman. När det kom ett upprop för den fackliga rörelsen skrev jag under för att det är en extremt viktig fråga. Striden mot trakasserier är en grundbult i det fackliga arbetet.
Veronica Magnusson
Förbundsordförande Vision
– Jag läste ett antal berättelser i uppropet och det gjorde mig förbannad. Det blev tydligt att detta är utbrett och drabbar så många kvinnor även inom fackföreningarna. Men nu vågar många sluta sig samman, nu är det nya tider. Det är viktigt att vi bryter tystnaden och markerar att vi vill se en förändring.
Berit Müllerström
LO:s andre vice ordförande
– Jag såg alla inlägg och blev väldigt berörd och kunde känna igen mig från mina egna upplevelser som fackligt aktiv. Det kom nära inpå mig.
Eva Nordmark
Ordförande TCO
– Jag vill visa mitt stöd för alla som har blivit utsatta och visa att så här får det inte gå till, varken i den fackliga världen eller någon annanstans.
