– Vi fastnade för att det handlar om att det till stor del handlar om äldre kvinnor som annars sällan får ta det här utrymmet. Hos haenyeo är det kvinnan som är familjeförsörjaren och männen som sköter hushållet och barnen. Ju mer vi har fått reda på om dem, desto mer har vi insett att de använder sig av havets resurser på ett väldigt hållbart sätt, berättar Jessica Rågholm, projektledare och utställningsproducent.
Tillsammans med Maria Lindahl, programsamordnare, visar hon runt i utställnings-lokalen. Stor del av ytan tas upp av porträtt tagna av fotografen Hyung S. Kim.
– Han har fotograferat kvinnorna precis när de kommer upp från vattnet. Ofta tillbringar de hela dagarna i havet utan att vara på land, det kan handla om sex, sju timmars arbete, säger Jessica Rågholm.
Dyker 20 meter
Bilderna kompletteras av föremål som på olika sätt är kopplade till haenyeo. Traditionen tros ha sina anor så långt tillbaka som till 500-talet. Till en början var dykandet ett yrke exklusivt för män. Men kring 1500-talet hände något som gjorde att kvinnorna tog över.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Riktigt varför det blev så vet man inte. Det finns teorier om att det kan bero på att man införde skatt på ön. Men det var bara männen som betalade skatt, och därför kan det vara så att kvinnorna fick ta över yrkesrollen, säger Jessica Rågholm.
Haenyeo ägnar sig åt fridykande, vilket betyder att de dyker utan syreflaskor. De använder sig inte heller av harpuner. Man arbetar i lag som delas upp beroende på vilket djup man klarar av att gå ned på. De som dyker djupast kan vara så långt ner som 20 meter under vattenytan 700 meter från stranden, medan andra håller sig närmare land på 2 meters djup. För att klara av fridykandet använder sig kvinnorna av en speciell andningsteknik när de kommer upp till ytan. På utställningen går den att lyssna på genom en snäcka som har en liten högtalare inmonterad i sig. Det är ett ljust läte som för tankarna till delfiners visslingar.
– Det låter så när de snabbt går upp till ytan för att byta luft. Det är ett väldigt karaktäristiskt ljud för haenyeo, berättar Jessica Rågholm.
Riskerar att försvinna
Kvinnorna är främst ute efter olika sjögrässorter och skaldjur när de dyker, men de tar också upp fisk. Särskilt eftertraktade är rödalger. Ur dem utvinns agar, ett gelatinliknande ämne som används i både mat och kosmetika. Här finns ett stort hållbarhetstänk. Allt fångas efter säsong och det är strikt förbjudet att plocka växter som är för små, eftersom cykeln då förstörs för kommande generationer av haenyeo. Men dykandet är långt ifrån riskfritt. Varje år dör ett antal kvinnor, främst i jakten på rödalgen.
– Eftersom rödalgen är så eftertraktad händer de att de pressar sig för mycket. De kan hända att de andas in vatten, eller att de fastnar på havsbotten, säger Jessica Rågholm.
– Men det är också mångas önskan att dö just i havet. Trots att det är så tufft är det oerhört fascinerande att de när en så stark längtan till havet. Många berättar att så fort de kommer upp ur vattnet längtar de tillbaks, berättar Maria Lindahl.
År 2016 upptogs traditionen av Unesco som immateriellt kulturarv. De allra flesta kvinnor som är haenyeo är mellan 60 och 80 år gamla. I dag är det få unga som väljer yrket.
– Yrket har tidigare gått i arv från mor till dotter. Men tiderna förändras. Som det är nu riskerar traditionen att försvinna, säger Maria Lindahl.
Vad hoppas ni att utställningen förmedlar?
– Dels hållbarhet, sättet som haenyeo tänker på havet och människans relation till det. Men också gemenskapen som kvinnorna har. Att se de här väldigt tuffa människorna blir jag som kvinna inspirerad av, säger Jessica Rågstam.
– Jag tycker också att deras inställning till människans girighet är väldigt intressant. De har medvetet valt bort modern teknik, eftersom de vet att de hade roffat åt sig mer än vad de behöver om de hade haft den. Det handlar inte om att fiska så effektivt som möjligt eller utveckla det till en stor industri. Det är väldigt fascinerande, säger Maria Lindahl.
