Tillsammans med migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) utvecklade han resonemanget i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Enligt ministrarna måste vi ”börja tala klartext om både skyldigheter och rättigheter som följer med det svenska medborgarskapet”. 

De skriver att det finns skäl att vara lite orolig när det gäller den svenska försvarsviljan och hänvisar till en undersökning från Plikt- och prövningsverket, gjord bland ungdomar födda 2004, som visar att över 50 procent av av de som har föräldrar födda utanför Norden inte kan tänka sig att göra värnplikt. Motsvarande siffra i hela gruppen är 38 procent. 

Lutar åt tvärtom

Men på Plikt- och prövningsverket tonar man ned siffrorna. De som svarat är bara 120 stycken. Myndigheten vill inte heller dra likhetstecken mellan att vilja göra värnplikt och försvarsvilja.

Och på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), som faktiskt undersökt försvarsviljan i olika grupper, visar siffrorna det motsatta. 

– Utrikes födda är en svår grupp att uttala sig om. Det är inte en homogen grupp. Det är ett känt problem vid enkätundersökningar att få tillräckligt bra representation bland de olika undergrupperna bland utrikesfödda. Vi skulle helst inte vilja dra några allt för långtgående slutsatser i någon riktning, men den data vi har pekar snarare på att utrikesfödda har något högre försvarsvilja än inrikesfödda, säger Herman Andersson, analytiker på FOI. 

Alla måste inte strida...

Enligt undersökningen svarar 60 procent av de utlandsfödda att de är mycket eller ganska villiga att gå in i en stridande roll med fara för livet. Bland svenskfödda är samma siffra knappt hälften. Den stora skillnaden i försvarsvilja, när det handlar om att som Ulf Kristersson säger med vapen i hand och med livet som insats försvara Sverige, finns mellan kvinnor och män. Bland kvinnorna är det lite drygt 30 procent som säger att de är villiga att ta en stridande roll med fara för livet. Bland män är den siffran drygt 60 procent. Om man vill öka försvarsviljan i Sverige är det alltså framför allt kvinnor man ska rikta in sig på. 

– Bland dem finns i alla fall den största potentialen att öka antalet i stridande roller. Men alla människor behöver ju inte ta en stridande roll. För att täcka det behov som finns om några år, när vi har rustat upp försvaret i den takten som vi har tänkt oss, kommer det vara någonstans 100 000-120 000 män och kvinnor i Försvarsmaktens krigsorganisation. Samtidigt är det flera miljoner människor som redan nu säger sig vara mycket eller ganska villiga att strida, säger Herman Andersson. 

...men staten måste leverera

FOI hittar också ett samband mellan inkomst och försvarsvilja. Ju mer du tjänar desto villigare är du att försvara Sverige, i både stridande och icke stridande roller. I studiens avslutning skriver forskarna att en hypotes skulle kunna vara att skillnaderna beror på att fler individer under det senaste decenniet fått det relativt sämre och uppfattar ”vad som populärt brukar kallas ett sviktande samhällskontrakt”. 

Försvarsvilja kan bara växa fram ur människors känsla av samhällstillhörighet och att känna sig behövd.

Här får de stöd av freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson. 

– Vi har ett samhällskontrakt där staten ska tillhandahålla vissa rättigheter för medborgarna. Men väldigt många människor i Sverige känner att de inte nås av de  rättigheterna. Om staten inte uppfyller sin del samhällskontraktet kan man inte bara begära att människor ska uppfylla sin del och försvara landet. Staten får jobba med samhällskontraktet om den vill öka försvarsviljan, säger han till Dagens ETC. 

Han hänvisar till en alldeles ny rapport från Edelman-institutet som mäter polarisering mellan grupper, tillit och förtroende för staten i 28 länder. Bara 57 procent av svenskarna har förtroende för staten och myndigheterna. Minst är förtroendet i den fjärdedel av svenskarna som har lägst inkomster. Sverige är också ett av de sex länder i undersökningen som är mest polariserade. Förutom Sverige finns länder som USA, Colombia, Sydafrika och Argentina i gruppen. 

– Försvarsvilja kan aldrig tvingas fram genom repressiva åtgärder. Tvärtom, försvarsvilja kan bara växa fram ur människors känsla av samhällstillhörighet och att känna sig behövd och inkluderad i samhällsutvecklingen, säger Hans Abrahamsson. 

”Borde inte peka ut”

Det säger även Emma Berginger (MP), riksdagsledamot i Försvarsutskottet. 

– Försvarsvilja hänger inte på var man är född utan det handlar ju om vad man värderar. Om man är inkluderad i ett samhälle, om man känner att man får vara med och bidra på ett konstruktivt sätt såväl i fred som i kris eller krig så tror jag att man kommer att känna en försvarsvilja.

Hon är kritisk till att Ulf Kristersson väljer att peka ut en grupp som mindre försvarsvillig. 

– Man borde kunna förvänta sig av Ulf Kristersson att han skulle agera samlande i ett läge där vi faktiskt befinner oss i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge.

Dagens ETC har sökt statsministern för att fråga varför han och regeringen väljer att lyfta just försvarsvilja bland utrikes födda, men inte fått något svar. I en artikel i Göteborgs-Posten svarar hans pressekreterare på en liknande fråga med att det inte går att blunda för att det finns grupper som vill undergräva det svenska demokratiska samhället i stället för att försvara det. Gängkriminaliteten, påskupploppen efter koranbränningarna och desinformationskampanjerna mot socialtjänsten är exempel på det.

”Sverige har alltför länge underskattat betydelsen av vårt eget medborgarskap till skillnad från många andra länder som tar det på mycket stort allvar. Att blunda för problemen är splittrande, tydliga förväntningar på alla medborgare ökar gemenskapen”, skriver pressekreteraren Susan Vo Bergqvist till Göteborgs-Posten.