Vård- och omsorgsbranschen är den mest olycksdrabbade i hela landet, och många av tillbuden sker i hemtjänsten. Förra året toppade Göteborg olycksligan i landet, och de allra flesta drabbade är kvinnor.
Under 2014 skedde drygt 30 000 arbetsolyckor med sjukfrånvaro som följd i Sverige, enligt anmälningsstatistik från Arbetsmiljöverket. Många kopplar nog tillbud på jobbet till traditionella riskarbeten som bygg- eller tillverkningsindustrin. Men den bransch som toppar olycksligan är vård och omsorg. Strax över 6 000 anmälda fall under det förra året och av dem är nästan 90 procent kvinnor.
En stor del av olyckorna sker inom hemtjänsten. Göteborgs kommun hade 2014 högst antal tillbud med 115 anmälningar, att jämföra med 84 fall i Stockholm och 81 i Malmö. Ett faktum som ETC Göteborg uppmärksammade i förra veckan. Det vanligaste är att personalen skadar sig när en brukare ska lyftas, eller till följd av hög arbetsbelastning och stress. Även om de flesta är utbildade för arbetet måste personalen också hantera brukarnas anhöriga och det krävs uppdaterade kunskaper för att kunna hantera personer med psykiska diagnoser eller missbruk.
– Det är inte ovanligt att man blir utsatt för kränkningar och verbala hot, ibland till och med fysiska våldssituationer. Hemtjänsten är ju ute på alla områden, även där det finns sociala problem, säger arbetsmiljöinspektör Tommy Fahlander till ETC Göteborg.
Han arbetar på Arbetsmiljöverket som nu i april börjat göra särskilda stickprovskontroller på arbetsplatser inom vård och omsorg. Belastningsskador och arbetssjukdomar ökar mest bland kvinnor i sådana yrken och myndigheten menar att arbetsgivarna inte gjort tillräckligt för att förebygga riskerna.
”Inte chefernas fel”
ETC Göteborg besöker hemtjänsten i Krokslätt där Emma Kling är skyddsombud. Hon tycker om sin arbetsplats och har bara råkat ut för hot vid ett tillfälle, men hon ser att det generellt sett saknas resurser.
– Det är inte chefernas fel för de får inte heller utrymme, det är upp till politikerna att se till att vi ska hinna förflytta oss, sköta den sociala dokumentationen och kunna utföra trygghetslarmen inom tiden man utlovar, säger hon.
Tidigare sköttes de trygghetslarm som kom in av en jour, men nu måste hemtjänsten rycka ut fastän de egentligen har fullt upp med sitt ordinarie schema. Något som drabbar både personalen och vårdtagarna, menar Emma Kling. Hon önskar också att det erbjöds fler utbildningar om hur man till exempel ska hantera olika psykiatriska diagnoser. Tommy Fahlander menar att de organisatoriska problemen är en kommunal genusfråga.
– Cheferna inom hemtjänsten har fler underställda jämfört med mer manligt dominerade förvaltningar. Det är ganska stora skillnader vilket gör att personalen inte på samma sätt kan jobba nära sin chef och få delaktighet och stöd från chefen i sitt arbete. Personalen som jobbar med renhållning, vatten och avlopp och park kan också uppleva stress, men de kan hantera det på ett helt annat sätt, säger han.
Stress leder till skador
För att avhjälpa stress är det också viktigt att det finns tydligt beskrivet vilka uppgifter som ska utföras och att man kan påverka sin arbetsmiljö. Men eftersom arbetsplatsen också är någons hem är det inte alltid så lätt att ha en bra arbetsmiljö. Särskilt när det gäller vårdtagare som bara har trygghetslarm. Många anmälningar som inkommer till Arbetsmiljöverket rör även hemtjänstpersonal som skadar sig när de skyndar mellan vårdtagares hem. Tommy Fahlander menar också att det är vanligt att personalen anstränger sig så att de själva far illa.
– Så ska det givetvis inte vara utan de ska ha rätt förutsättningar för att utföra arbete på ett bra vis och där kan det bli bättre. Mycket, mycket bättre, säger han.
Arbetsmiljöverkets inspektioner kommer att pågå till och med 2017. Tommy Fahlander tror att det måste till en annan attityd för att se verklig förändring för den stora gruppen hemtjänstpersonal.
– Ta en manlig arbetsplats som till exempel bygg – de utsätts för jätterisker med många som skadas och slits ut i förtid och drabbas av dödsolyckor. Det är klart att det är jätteallvarliga händelser, men det får också mycket mer massmedial uppmärksamhet och politikerna går in och slår på trumman på ett tydligare sätt och markerar att det ska vara nolltolerans. Men det hör man inte när det gäller hemtjänstpersonalen, att det ska vara nolltolerans på sjukdomar där?
