I dag tänker vi på slöjan som främst en muslimsk sed. Men att dölja sitt hår var länge en allmän sed även i Sverige. Man behöver bara titta på bilder från det gamla bondesamhället för att se att alla vuxna kvinnor bar sjalar, hucklen och schaletter för att täcka sitt hår, inte bara i kyrkan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Seden har sin bakgrund i nya testamentet där Paulus skriver att kvinnan ska dölja sitt hår, en tanke som har genomsyrat den kristna historien, berättar Elisabeth Hallgren Sjöberg.
Hår, huvudbonader och kvinnokamp
Hon är idéhistoriker och har i sin doktorsavhandling Såsom en slöja studerat den kristna slöjan i en svensk kontext. I en föreläsning på Norra berget berättade hon om hår, huvudbonader och kvinnokamp.
Användandet av slöja och andra huvudbonader är också intimt förknippat med synen på håret.
– För kvinnan var det långa håret ett tecken på hennes heder som var ett tecken på moral och att hon var underställd mannen.
Efter att ha varit en sed i närmare 1 000 år försvann det kristna slöjbruket i Sverige i odramatisk tystnad.
– Det är fascinerande att en lång kulturtradition kunde försvinna genom att ha förknippats med en annan kultur, och rent av inte ha ansetts existerat över huvud taget.
Gifta kvinnor täckte sitt hår
Bruket av att dölja håret började försvinna i mitten av 1800-talet i samband med industrialiseringen. Större delen av befolkningen var fortfarande jordbrukare och bland bönderna förändrades klädedräkten mycket långsamt. Seden var att gifta kvinnor skulle täcka sitt hår, medan ogifta för det mesta visade det.
I städerna gick förändringarna snabbare och här blev även hatten ett mode. Bruket att dölja sitt hår levde kvar längre på landsbygden och kom i städerna mer och mer att ses som något omodernt.
Bruket av att täcka håret upphörde gradvis men vissa, framför allt gamla kvinnor, bar schalett i kyrkan fram till i mitten av 1900-talet.
– Det tog 100 år för de nya tankegångarna att etablera sig. En del av förändringen kan tillskrivas kvinnosakskampen, men det är inte hela orsaken, menar Elisabeth Hallgren Sjöberg.
– Kvinnorna kämpade för rättigheter som utbildning, arbete och rösträtt. Det fördes ingen kamp för håret. Det sågs helt enkelt inte som något problem. Kvinnosakskämparna ansåg inte att det fanns något kristet slöjbruk.
Bondebefolkningens bruk av schaletter ansågs inte vara en slöja. Slöjan förknippades med plagg som dolde både hår och ansikte och som i sin tur förknippades med Orienten och med kvinnoförtryck och något som var främmande för västvärlden.
Från orienten
Det framfördes också teorier om att bruket att dölja sitt hår som det beskrivs i bibeln var en orientalisk idé som hade nästlat sig in i texten. Västvärlden stod i stället för demokrati, jämlikhet och rationalitet.
Varför denna blindhet inför den kristna slöjan?
– Fördomar kan ha spelat en roll liksom viss religionsblindhet på hemmaplan. Men det var också främst borgarkvinnor i städerna som drev kvinnokampen medan det var främst kvinnor på landsbygden som dolde sitt hår.
Slöjans vara eller inte vara
Att det svenska slöjbruket upphörde utan stor strid eller debatt kan ses mot bakgrund av dagens heta diskussioner om slöjans vara eller inte vara. För Elisabeth Hallgren Sjöberg var det Sagan om ringen- filmerna som satte igång tankarna.
– Filmerna inspireras av en europeisk medeltid där kvinnorna döljer sitt hår. Samtidigt fördes en intensiv debatt om den muslimska slöjan. Jag började fundera på vad skillnaden var. Varför sågs det ena så laddat men inte det andra?
Fotnot: Elisabeth Hallgren Sjöbergs doktorsavhandling ”Såsom en slöja – den kristna slöjan i svensk kontext” lades fram vid Umeå universitet.
