Saco, Sveriges akademikers central­organisation, har i olika omgångar tittat närmare på det de kallar ”livslön”. Det är helt enkelt så mycket en person statistiskt tjänar in under sin livstid. Sedan har de kvittat det med vad yrkets utbildning faktiskt kostar och hur det står sig jämfört med om man börjar jobba direkt efter gymnasiet.

– Som vi räknat så är det summan av alla löner man får under livet och även pension upp till 85 års ålder. Vi tar även med bidragsdelen av studie­lånet. Vi har räknat allting på netto­löner, utan skatt och även vägt in arbetslöshetsrisk, berättar Thomas Ljunglöf, statistiker och utredare på Saco.

Läkare kvitt vid 33

Statistiken talar sitt tydliga språk – livslönen varierar kraftigt mellan olika yrken. Medan en läkarutbildning lönar sig ekonomiskt redan vid 33 års ålder, så gör vissa högskole­utbildningar det aldrig. Bland dem finns till exempel grundlärare och lärare i praktiska ämnen, men även yrken som bibliotekarie, fysioterapeut och tandhygienist.

– Ska man generalisera så handlar det om kvinnodominerade yrken, oftast inom kommun och region, säger Thomas Ljunglöf.

Ofta svag löneutveckling

Börjar man plugga på högskolan direkt efter gymnasiet har den genomsnittliga akademikern tjänat in sin utbildning vid 38 års ålder. De flesta utbildningar lönar sig tids nog, men nästan en tredjedel av de undersökta utbildningarna ger alltså negativ avkastning.

– Det är i genomsnitt en avkastning på sju, åtta procent på en högskole­utbildning. Men genomsnittet dras upp rätt kraftigt av några enskilda yrken som läkare, arkitekt och andra, säger Thomas Ljunglöf.

För just lärare har det blivit något bättre under de år som Saco har granskat livslöner.

– Grovt sett så har det sedan 2014 blivit lite bättre då det skjutits till statliga pengar till lärarlöner. Innan 2014 var samtliga lärarutbildningar olönsamma, men nu har några halkat upp ett snäpp. Det är ”mindre dåligt” kan man väl säga, säger Thomas Ljunglöf.

De yrkesgrupper som menas är ämneslärare och yrkeslärare. Men det är ändå på håret, då en ämneslärare börjar gå plus vid 62 års ålder och yrkeslärare vid 65.

För att komma åt problemet och göra så att de med sämst lönsamhet åtminstone inte förlorar på sina studier kan man antingen sänka kostnaderna för utbildningen eller höja intäkterna av arbetet. Ett sätt att sänka kostnaderna skulle kunna vara att höja studiebidraget. Men för att exempelvis bibliotekarier inte skulle förlora på sin utbildning så skulle studiebidraget för dem behöva tiodubblas, och det är inte realistiskt, konstaterar Saco i sin senaste rapport. Mest rimligt skulle så klart vara att höja lönerna, menar de.

Saco har även tittat på hur lång en utbildning skulle behöva vara för att gå i paritet med livslönen. För lärare skulle utbildningen behöva vara en eller två terminer kortare. Men för till exempel en arbetsterapeut skulle utbildningen i så fall bara få vara en termin lång.

– Ett stort problem för de kvinno­dominerade yrkesgrupperna är att löneutvecklingen är så svag. Det är ofta en okej ingångslön, men sen händer det inte så mycket mer, säger Thomas Ljunglöf.