Kockar från stora delar av landet samlades i Göteborg i början av veckan för att diskutera hur de ska gå vidare efter uppropet #härtardetslut, som Sofia B Olsson (längst ner till höger i vänstra bilden) var med och drog igång efter Dagens ETC:s avslöjande om sexuella trakasserier på Operakällaren.
Bild: Emma Thun och Rawpixel.com/shutterstock.com
Dagens ETC
Sextrakasserierna på Operakällaren fick några av Sveriges främsta kvinnliga kockar att koka, och att starta ett eget metoo-upprop. Nu är det dags för nästa steg: en förening som ska jobba för att göra den svenska restaurangbranschen till världens mest jämställda.
En kvinna berättar om hur hon kände sig tvingad att suga av sin chef för att få behålla jobbet, andra berättar om händer på rumpor, om trevande fingrar under skjorttyg, om sex i utbyte mot karriärlyft. Ett drygt år har gått sedan Dagens ETC avslöjade att omfattande sexuella trakasserier varit en del av vardagen på en av Sveriges mest prestigefulla krogar, Operakällaren, under många år. Anklagelserna riktades dessutom mot mannen högst upp i hierarkin, kungens personlige krögare Stefano Catenacci. Avslöjandet gjorde Sofia B Olsson, kock och operativ chef på restaurang Vrå i Göteborg, förbannad.
– Jag blev väldigt upprörd och kände att fan, har vi inte kommit längre. Det var uppenbart att det pågått under en lång period, och att många vetat om det men ändå inte gjort något. Det provocerade mig, säger hon.
Tillsammans med Anna Broms, som driver restaurang Broms i Stockholm, drog Sofia B Olsson igång ett upprop. Med sig fick de 65 av Sverige mest välmeriterade kockar. Under hashtaggen härtardetslut gick de gemensamt ut och berättade om sina egna erfarenheter. Men Sofia B Olsson kände att det inte räckte. Ska restaurangbranschen förändras i grunden behöver mer hända.
– Att vi har börjat prata om det här är ett väldigt viktigt steg. Men jag har också tänkt mycket på hur vi ska gå vidare. Att samla det här nätverket som skapades för ett år sedan kändes som en första början på en fortsättning, säger hon.
Bristande ledarskap
Under tre dagar har ett 20-tal kvinnor från restaurangbranschen lyssnat på föreläsare, diskuterat, haft workshops och lagat mat tillsammans. Och inte minst har de kommit fram till hur de ska fortsätta jobba för att göra restaurangvärlden fri från sexism och trakasserier.
– Nu har vi bildat en förening. Målet är att alla som vill vara en del av den här positiva utvecklingen av branschen ska ansluta sig. Det är det som blir föreningens uppgift, att utveckla branschen mot en jämställd och inkluderande miljö, säger Sofia B Olsson.
Trots att de medverkande har olika erfarenheter och till viss del olika yrkesroller, blev det ganska snabbt tydligt vad som är allra viktigast att åtgärda. Hur en arbetsplats är beror till stor del på hur ledarskapet ser ut. Och dessutom är det också där det tyngsta allvaret ligger – de som sitter på de högsta positionerna måste se till att alla behandlas juste, att trakasserier inte förekommer. Frida Nilsson, kreativ kökschef på Ess Group, som också deltog under seminariet i Göteborg, säger att bra ledarskapsegenskaper sällan är det som anses viktigast.
– Jag tror att det är ett skäl till att det funnits mycket problem i branschen. Det klassiska sättet, så som det har varit sedan jag var ung kock, är att den duktigaste kocken får mer ansvar, får en chefsroll utan att egentligen ha några nycklar till vad det innebär att vara ledare. Man får rollen för att man har kulinarisk kompetens, men hur en bra ledare ska vara har man kanske aldrig fått lära sig.
Uppstår en matchokultur
Det här ska den nya föreningen jobba för. Ledarskapet måste utvecklas, och det måste finnas utbildning. Redan på restaurangskolorna ska en sådan typ av utbildning ingå.
– Ledarskapet måste värderas högre. För att det ska kunna göra det krävs utbildning. Det ska finnas på alla nivåer, redan på gymnasiet. Vi tror att det är när ledarskapet brister som det uppstår en tystnadskultur och machokultur. Med ett bra ledarskap ska övergrepp och trakasserier inte kunna fortgå, säger Sofia B Olsson.
”Det finns en poäng i att vi, många kända från tv-program och kocktävlingar, går ut och berättar om vad vi själva har varit med om. Vågar vi säga ifrån kan fler göra det”
Ett annat syfte med föreningen är att debatten ska hållas levande. Det måste gå att prata om de problem som förekommer. Den som själv har blivit utsatt ska aldrig behöva känna sig ensam.
– Just det var ett skäl till att vi drog igång uppropet för ett år sedan. Det finns en poäng i att vi, många kända från tv-program och kocktävlingar, går ut och berättar om vad vi själva har varit med om. Vågar vi säga ifrån kan fler göra det. Det blir ett sätt att ta bort skammen, som många tyvärr känner.
Inte minst tror hon att det kan vara svårt att säga ifrån bland de som är nya i branschen, ofta unga kvinnor. Det tror Frida Nilsson också.
– Många har ju otrygga anställningar dessutom. Du blir både mer utsatt då, samtidigt som det är svårare att säga ifrån.
”Chefens ansvar”
Malin Ackholt, ordförande i Hotell- och restaurangfacket, delar bilden att en hög andel otrygga anställningar är ett problem.
– Det tror jag definitivt medverkar till en tystnadskultur. Jag har mött ett flertal visstidsanställda medlemmar genom åren som sagt att de inte vågar säga ifrån.
Även Malin Ackholt håller med om att ett bra ledarskap är bland det viktigaste för att förhindra trakasserier.
– Det måste finnas strukturer på arbetsplatserna där det är väldigt tydligt att det här inte är okej. Och det måste vara chefernas ansvar att ta på sig ledarrollen och prata om de här frågorna med sina anställda. Att inte bara kvinnliga kockar driver på, säger hon.
Frida Nilsson och Sofia B Olsson hoppas att även deras manliga kollegor kommer engagera sig i föreningens arbete. Och de tror på förändring.
– Ja, ska branschen överleva och folk vilja jobba här så måste det bli så. Det här känns som en bra början, säger Frida Nilsson.
Sofia B Olsson:
– Vi är handlingskraftiga personer i den här branschen. Vi gillar att jobba, att inte bara snacka. Det är det som är så härligt, att känna att nu gör vi något, nu kör vi. Jag är kanske naiv, men det klart att vi kan göra den svenska restaurangbranschen till världens mest jämställda.