En 13-årig flicka hoppade framför tåget i järnvägskorsningen på Järsögatan i Kumla en fredag i mars förra året. Bara någon månad tidigare hade hon suttit framför sin webbkamera och ilsket berättat om kommentarer hon fått på sin blogg. Någon har skrivit att hon borde ta livet av sig.

– Att ta livet av sig, det är fan… Det handlar om liv och död, säger hon till kameran.

När det mest tragiska av allt ändå hände sedan, den där fredagen i mars, kom mycket av uppmärksamheten att riktas mot den skola där hon gick, Vialundskolan. En skola som redan hade blivit anmäld till Skolinspektionen flera gånger, av både elever och föräldrar, för att inte göra tillräckligt mot kränkningar.

Hotade att sprida bilder

I anmälningarna målas en bild upp av en stökig skola, där eleverna betedde sig illa mot varandra och där det inte fanns tillräckligt med kraft hos skolledningen för att stoppa det.

– Vi har haft några stökiga år, säger rektorn Leif Rönnberg.

När polisen började utreda fallet med den 13-åriga flickans död kom misstankarna snart att riktas mot den 45-årige man från Västsverige som nu är dömd i tingsrätten. Men hjälp av ett nätalias ska han ha fått kontakt med flickan, fått henne att posera framför kameran och sedan hotat att sprida bilderna.

Fälld av tingsrätten

I domen står det att hans agerande bidragit till att 13-åringen tog sitt liv.

Anmälningar började strömma in från flera delar av Sverige från andra unga flickor som också kontaktats av mannens nätalias. I tingsrätten fälldes mannen för att ha kontaktat 20 olika flickor. Han dömdes till två års fängelse för grovt sexuellt övergrepp mot barn och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering.

Mannen har hela tiden nekat och hävdat att hans dator var fjärrstyrd. Åklagaren var inte heller nöjd med domen utan tyckte att mannen borde ha dömts till ett längre fängelsestraff. Båda överklagade och därför har nu fallet prövats i hovrätten.

Så tingsrätten slår fast att mannen genom sitt agerande på nätet påverkade den 13-åriga flickan och bidrog till att hon tog sitt liv.

Vad hovrätten säger återstår att se.

”Jag erkänner – jag är okunnig”

Skolan då? Skolan där det ska finnas vuxna som kan hjälpa utsatta barn.

– Vi har gjort mycket under det här året. Vi har utökat närvarokontrollen. Vi har förstärkt med fler elevassistenter som ska finnas i korridorerna och på lektionerna. Vi pratar med elever som inte mår bra och ser till att de får kontakt med elevhälsan. Så nu har vi det lugnt, säger rektorn Leif Lönnberg.

En stor del av ungdomars liv utspelar sig på nätet idag och här känner sig Leif Rönnberg ifrånsprungen.

– Jag erkänner, jag är okunnig. Det växlar så snabbt, en sida som gäller ena dagen har bytts ut mot en annan sida den andra dagen. Det är svårt att kontrollera.

”Ta hjälp av ungarna”

Men vilken skyldighet tycker han att skolan har när det gäller den här delen av ungdomars liv.

– Vi försöker lära eleverna att vara misstänksamma och vaksamma när det gäller allt vad de gör på internet, och i våras arrangerade vi en föreläsning för all personal om frågan. Men här måste vi ta hjälp av ungarna själva, säger Leif Rönnberg.

Kan du så här i efterhand säga att skolan gjorde tillräckligt för att hjälpa flickan?

– Jag vill egentligen inte svara på den frågan. Vi arbetade aktivt. Men det är så många saker som bidrar till att man fastnar på kroken, säger han.