Långa pannluggar täcker ögonen. På bogarna och under magen får svetten pälsen att locka sig.
Flugorna irriterar. Ett stillsamt skrammel från tingesten är det enda som hörs.
En helt vanlig strängläggare. Två helt vanliga nordsvenska hästar. Eller kanske inte.
1965 drogs ungefär hälften av allt virke i Sverige fram av arbetshästar. I början av 70-talet fanns den fortfarande i var mans ladugård. Sedan kom industrialiseringen av jordbruket. På den svenska landsbygden gick många små familjejordbruk i graven – och tog nästan nordsvensken med sig. Under 2013 föddes drygt 200 föl. Föreningen Nordsvenska Hästen varnade för inavel och
– i värsta fall – utrotning.
Hästar på heltid
På strängläggaren bakom de breda, vaggande hästrumporna sitter Lars-Åke Johansson, 63.
– De går så himla bra i hop, har samma humör och accepterar varandra, säger han om 14-årige hingsten Soldat och den betydligt yngre Lucas.
På Ryasjö gård har Lars-Åke Johansson ”gått och grejat” sedan han var liten. Han och frun Kristina har 13 egna nordsvenskar. Allt arbete på gården sker med rena hästkrafter. ”Energi från jorden” säger han själv.
– All vår verksamhet utgår från arbetshästen säger han.
Avel, försäljning och skogskörning – att ha flera ben har varit en förutsättning för att hålla på med hästar på heltid.
Utbildning har alltid varit navet i verksamheten. Förutom kurser i körning och hästhållning på Naturbruksskolan i Svenljunga håller Lars-Åke Johansson utbildningar ute i landet och hemmavid. På Ryasjö gård tar han emot andras hästar för utbildning.
– Vid den här tiden förra året kunde vi konstaterade att vi hade kört in sammanlagt 600 hästar, säger han.
Utbildar i skogen
De hästar som under årens lopp passerat genom Lars-Åke Johanssons händer har alla fått sin grundutbildning i skogen. Den skapar lugn hos både människa och häst, menar han.
– Från mina föräldrar som var småbrukare har jag hämtat mitt grundkoncept. Sedan har jag försökt att jaga inspiration från olika duktiga hästmänniskor, säger han. Dressyrryttaren och OS-medaljören Ulla Håkansson är en av dem.
Genom tömkörning över stock och sten läggs grunden för allt – en avspänd häst som jobbar i rätt form.
– Ergonomi, psykologi och anatomi, allt hänger i hop, säger Lars-Åke Johansson.
Han liknar hästens rygg och nacke vid två fjädrande pilbågar, förbundna med varandra.
En spänd häst som springer med huvudet i vädret kan inte nyttja sina ryggmuskler på rätt sätt.
– Precis som en tyngdlyftare måste hästen hämta kraft från marken, förklarar Lars-Åke Johansson.
En bra arbetsställning får hästryggen att välva sig uppåt.
För att visa vad han menar tar han med ett träns ut till hagen. Lucas tittar förvånat upp.
Med ena armen över hästens rygg sluter Lars-Åke Johansson sina händer runt tyglarna.
Lädret sträcks. Lucas svarar med att söka sig framåt-nedåt. En kontakt har skapats.
– Det är först när hästen och kusken hittat varandra genom tömmen som man kan börja jobba – genom lätta, fina signaler, förklarar han.
Han poängterar vikten av att inte göra hästar till ”mänskliga gullgrisar”.
– Vi ska vara snälla och klappa om våra kompisar, men man måste också kunna tillrättavisa, annars blir det farligt. Det är muskelmaskiner vi jobbar med, påpekar han.
Målmedvetet avelsarbete
Tillsammans med gotlandsrusset och ardennern är den nordsvenska hästen en av Sveriges tre inhemska hästraser. När jordbruksredskapen under 1800-talet blev större krävdes starkare hästar. Nordsvensken korsades friskt med andra importerade raser.
Sedan början av 1900-talet är aveln i Sverige dock en noggrant kontrollerad historia.
– Man kan tacka gud att det fanns kloka människor som såg till att nordsvensken inte blev sönderkorsad. Det är lättare att förstöra än bygga upp, säger Lars-Åke Johansson.
Att den nordsvenska hästen är en tålig och förnöjsam individ med starka senor är alltså långt ifrån en slump.
Genom långsiktigt arbete med stamboken som grund – förteckningen över ston och hingstar som blivit bedömda och poängsatta av domare – har Föreningen Nordsvenska Hästen fått rasen inte bara att överleva, utan också behålla sina kvalitéer och sin särart.
I dag rymmer Föreningen Nordsvenskens stamböcker drygt 100 hingstar och 600 ston.
– Lantraser som gotlandsruss eller nordsvensk är extra intressanta eftersom de bär så mycket historia med sig. En ”modern” hästras som blandats upp väldigt mycket berättar inte lika mycket om hur vi brukat jorden och skogen. Och det är ju kringberättelserna som är de intressanta, säger Fabian Mebus, utredare inom landskapsvård på Riksantikvarieämbetet.
– Att den nordsvenska hästen är ett kulturarv får absolut inte förknippas med att den är omodern.
– Vi måste matcha nutiden – annars har vi ingen framtid, säger Lars-Åke Johansson bestämt.
Nya jobb för arbetshästar
Han ser inte längre något hot mot rasens överlevnad. Tvärtom. Intresset för den svenska arbetshästen ökar. Kommuner som sökt miljövänliga alternativ för skötsel av grönområden har upptäckt vinsterna med att låta hästen göra jobbet.
Och på Lars-Åke Johanssons kurser märks nu en ny typ av deltagare.
– Det är yngre människor som köper gårdar där de vill leva hållbart och närproducerat. Med en ny kategori av hästägare blir utbildning ännu viktigare, säger han.
Ingen stress på Ullevi
Under EM-invigningen ska Peter Gerborn köra sina hingstar Hejrums Nils och Albertino.
Lars-Åke Johansson är med som coach och medhjälpare. Förra året deltog de i Sweden International Horse Show i Friends Arena i Stockholm.
Att strålkastare, högtalare och tusentals applåderande människor på läktarna skulle skrämma hästarna är inget som oroar honom.
– Visst kan miljön vara krävande för hästarna. Men har de arbetat och dragit tunga lass i skog och mark är de redan vana vid att hantera olika sammanhang utan att bli stressade, förklarar Lars-Åke Johansson.
