– Det handlar varken om arbetstiderna eller det fysiskt krävande arbetet. Förklaringen stavas utbredd sexism, menade skribenterna.

Pontus Fritiof kände sig orättvist påhoppad eftersom han sedan snart ett år satsar aktivt på ökad jämställdhet. Dagens ETC ordnade så att han fick möta sina kritiker.

Vi slår oss ner vid ett bord på Pontus!, den välkände krögaren Pontus Frithiofs restaurang ett stenkast från Stureplan i Stockholm, för en öppen diskussion om sexismen i restaurangbranschen.

Pontus: Jag känner mig naturligtvis lite påhoppad efter er debattartikel.

Jenny: Det är egentligen inte du som person som ska känna dig påhoppad. Det är snarare strukturerna i branschen och samhället i stort som vi angriper. Det vi reagerade på var din analys av varför kvinnor saknas i köken–att arbetet är fysiskt krävande och att kvinnor inte har samma möjlighet att jobba de tider som restaurangjobben innebär, eftersom de föder barn. Men kvinnor är överrepresenterade i andra yrken i branschen som har precis lika sena arbetstider.

Pontus: Vilka då?

Jenny: Bartenders, servitriser, hotell­receptionister...

Pontus: Men de yrkena är inte lika fysiskt krävande som arbetet i ett kök.

Malin: Det finns även andra kvinnodominerade yrken där arbetet är fysiskt tungt och arbetstiderna innefattar kvällar och helger, inom vården exempelvis.

Jenny: Vi tror inte att det har med fysiska aspekter eller arbetstider att göra utan att det handlar om utbredd sexism och det faktum att kock har blivit ett statusyrke i storstäderna, vilket gör att kvinnor konkurreras ut.

Pontus: Vi har haft ganska många kvinnor anställda under åren som inte vill komma tillbaka efter föräldraledighet med hänvisning till arbetstiderna och det tunga arbetet. Det vi kan göra, och gör, är att ha en kultur inom företaget som tillåter att kvinnorna kommer tillbaka. Vi vill att de ska komma tillbaka, gör de inte det har det ingenting med oss att göra som vi upplever det.

Jenny: Vi tycker att det är jätte­bra att du satsar på jämställdhet, men man kan gå till vilken annan restaurang som helst i en större stad och hitta den ruttna struktur vi vill komma ifrån. Den långa mansdominansen i köken har fört med sig en utbredd sexism och ett arbetsmiljöklimat som inte är önskvärt för någon. Många kvinnor väljer att lämna branschen av den anledningen.

Pontus: Det går inte att sticka under stol med att sexismen är utbredd och att det är ett problem. Därför jobbar vi sedan snart ett år aktivt med de här frågorna och försöker få till mer mixade team både vad gäller kön och ålder. Vi stack ut hakan ordentligt när vi gick ut i annonser och lovade kvinnliga kockar som sökte till oss att hjälpa dem att satsa på att bli Årets kock. Det har gett många ringar på vattnet i debatten. Men många kvinnor tror jag även blev avskräckta av vårt erbjudande.

Malin: Varför det, tror du?

Pontus: Hittills har det varit 31 manliga vinnare och en kvinna i tävlingen. När du blir invald i Föreningen Årets kock är du ensam kvinna. När du går ut och festar på kvällen med de andra deltagarna är du ensam kvinna. Ju fler män som är med desto mer herrklubb blir det. Tyvärr tror jag det kommer att bli jättesvårt för Årets kock att förändra det här. Men vi försöker förändra könsstrukturen här. Vi har anställt en kvinnlig kökschef för första gången sedan 1999, men det är också för att det är första gången vi haft en kvinnlig kökschef som sökt.

Jenny: Det är bra att du jämställdhetssatsar och faktiskt gör skillnad i praktiken. Det är lite herrklubb på de flesta arbetsplatser. Som kvinna måste du antingen svälja jargongen eller bli en del av den.

Pontus: Det jag verkligen reagerade på i er artikel var att ni skrev att om vi hade tagit problemet på allvar så hade vi gjort något åt sexismen. Vi har börjat lyfta frågan till ledningsnivå, pratar med våra chefer och ser till att vi har en bra kultur även neråt i företaget. Det här är viktigt ur flera aspekter. Det är svårt att hitta bra personal och vi kan inte nischa oss och säga att vi bara vill ha 30-åriga killar som jobbar långpass. Men vi har också haft problem med vissa tjejer i Årets kock-satsningen som trott att de kan göra hur de vill bara för att vi satsar extra på dem. Det gör att jag får intern kritik. Det finns kockar som tycker att det är skittöntigt att vi gör det här, men det är som med allt annat, det finns alltid svårigheter som måste överbryggas och de positiva effekterna av jämställdhetssatsningen är hittills stora.

Pontus: Blandad personal ger bättre stämning och lägre personalomsättning, bland annat. Idag är sex av sexton personer i vårt kök tjejer.

Jenny: Årets kock-erbjudandet lät som en elitsatsning i medierna och det kan ju ha fått vissa effekter. Det man missade i rapporteringen var att ni faktiskt arbetar för jämställdhet i hela verksamheten. Jag tror att kvinnor kommer att stå i kö för att arbeta här när det står klart att ni har skapat ett mer jämställt arbetsklimat. När andra krögare ser det kan det få stor betydelse för hela branschen.

Pontus: Idén med Årets kock-satsningen är att bygga självförtroende, boosta, ge stöd så att fler tjejer vågar vara med. Många vågar inte, de får gliringar som; Du kan väl bara göra sallad.

Malin: Man tjänar på att ha fler tjejer i köken som kan peppa varandra.

Jenny: Lyckas man förändra strukturen och jargongen i köken så sprider det sig i resten av organisationen.

Malin: När jag var med på radio för några veckor sedan och talade om den sexistiska jargongen i restaurangköken gick Leif Mannerström ut och försvarade den. Vi skulle önska att någon arbetsgivare istället sa ifrån offentligt; att det här tolererar vi inte.

Pontus: Media ringer upp Mannerström för att de vill ha den reaktionen. Jag tycker om Leif och tycker att det är tråkigt att han ställer upp på det.

Jenny och Malin efterlyser en krögare som vill och vågar ta strid utåt för mer jämställdhet inom restaurangbranschen, en arbetsgivare som de kan hänvisa till och som vill arbeta sida vid sida med dem inom facket för att skifta balansen i köken.

Pontus: Jag ställer gärna upp om ni behöver mig framöver.