VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

I tisdags hamnade ärendet om utförsäljningen av drygt 1 600 lägenheter i AB Bostaden på kommunstyrelsens bord. Ännu en gång, ska sägas. När beslutet klubbades igenom i juni under rekordsnabba former i kommunstyrelse, Umeå kommunföretags styrelse och till sist kommunfullmäktige, följdes det av massiv kritik. Kritiken handlade till stor del om att ledamöterna inte hade fått tillräckligt med beslutsunderlag, att ärenderubriceringen var medvetet luddig och att Socialdemokraterna nu var beredda att sälja ut allmännyttan, utan att ha tydliggjort att man hade svängt i sin hållning.     

Beslutet överklagades till förvaltningsrätten av sju parter, däribland det snabbt bildade Folkinitiativet, för misstänkt brott mot aktiebolagslagen och kommunallagen. Jan-Olov Carlsson från Vänsterpartiet polisanmälde dessutom AB Bostadens vd och ordförande för att ha undanhållit information för styrelsen. I sina remissvar till förvaltningsrätten svarade dock kommunen att affären var noga granskad av jurister på förhand och att allt hade gått rätt till.

Ta det säkra före det osäkra

Men även den hållningen har svängt. I tjänsteskrivelsen till det nya beslutsförslaget som nu har lämnats in, står att läsa:

Om förvaltningsrätten finner att beslutet i någon del inte följer gällande lagstiftning riskerar beslutet upphävas i sin helhet och kommunen får göra ett omtag och ta om beslutet för att göra det formellt riktigt. Tidigare beslut hade en rubrik som inte klart redogjorde för vad som ärendet i sak kom att leda till. Vidare fanns invändningar mot ärendets beredning, därför bör beslutet tas om för att försäkra sig om att det är formellt riktigt berett.    

Man vill alltså ta det säkra före det osäkra – därför ett modifierat och tydligare formulerat beslutsförslag, men med så gott som samma innehåll. Kommunalrådet Hans Lindberg (S) förklarar det såhär:

– Anledningen är att det gamla beslutet har blivit överklagat. Våra jurister anser att vi bör klargöra ärendet med en tydligare rubrik, och så ger vi Bostadens styrelse i uppdrag att färdigställa affären. Det är den bedömningen som juristerna gör och jag har inget att invända mot det.

Även det tidigare upplägget var ju granskat av jurister. Varför räckte inte det?

– Kommunens jurister är ju inkopplade på ett helt annat sätt nu. Utifrån att det är överklagat, så har man tittat på vad som är rätt och riktigt. Jag tycker att det är bra att man förtydligar rubriksättningen, så att man inte på något sätt kan undgå att se att det avser att det handlar om en försäljning av fastigheter.

Kan du i backspegeln se att ärendet kunde ha skötts på ett annat sätt?

– Det är ju våra tjänstemän som har tagit fram beredningsdelen och även vilka att-satser som ska lyftas fram, så att säga. Men nu när beslutet har blivit överklagat, så hanterar vi det utifrån det. Jag litar på att våra tjänstemän och jurister har tagit fram underlag med rätt innehåll för det beslut som vi nu ska fatta.

Men Mattias Sehlstedt (V), ledamot i kommunstyrelsen, tycker att Socialdemokraterna borde erkänna att ärendet har hanterats dåligt.

– Om allt hade gått rätt till så skulle de inte vilja göra om beslutet, och det skulle vara hedersamt om de kunde erkänna det. Som beslutet ser ut nu finns en betydande risk att det skulle upphävas av förvaltningsrätten.

Men det finns ännu en anledning till att kommunen vill stämma i bäcken bland rättsprocesserna och få igenom beslutet om försäljning så snabbt som möjligt. Efter årsskiftet väntas nämligen en ändring i skattelagstiftningen träda i kraft, som stoppar möjligheten till skatteplanering vid bostadsaffärer. Om inte kommunens försäljning till den tilltänkta köparen Heimstaden går igenom före lagändringen – som rör så kallad paketering av fastigheter – måste kommunen skatta för ytterligare 250 miljoner kronor.

Paradoxalt kryphål

Det är den rödgröna regeringen som har initierat ändringarna i lagstiftningen. Det kan tyckas paradoxalt att Socialdemokraterna i Umeå gör sitt yttersta för att hinna nyttja kryphålet som partikamraterna på riksplanet tänker täppa igen, men Hans Lindberg ser det som nödvändigt:

– Annars blir det svårt för Bostaden. Man har ju sagt att man ska bygga seniorboenden, titta på ett äldrecentrum och inom fem år bygga 900 fler hyreslägenheter för reavinsten. Hinner vi inte få igenom beslutet finns risk för att bolaget inte kan bygga. Då måste kommunen låna upp mer pengar och dela ut mindre ramar till nämnderna. Det är ju ingen som vill det.

Vänsterpartiets Mattias Sehlstedt håller inte med.

– Det är ju ett sätt att resonera, men då kan man ju också ställa frågan ”Statsbidragen som kommunerna får av staten för att finansiera välfärden – var kommer de pengarna ifrån?” Jo, de kommer från skattemedel. Om man tycker att det är okej för kommunen att använda sig av kryphål, så ska väl alla andra också få göra det. Men därmed minskar skatteintäkterna till välfärden.

C kritisk till tillvägagångsättet

Mattias Larsson (C), ledamot i kommunstyrelsen, är nöjd med att beslutet tas om. Han, liksom hans partikamrater, är för en försäljning av de 1 600 lägenheterna, men han är kritisk till tillvägagångssättet:

– Det är bra att det tas om. Jag tycker inte att det sätt som ärendet kördes fram senast var snyggt. Vi hade mycket diskussioner om detta inom partiet, men eftersom vi nästan varje år har motionerat om att sälja en del av Bostadens fastighetsbestånd så kan vi inte gå emot vårt eget förslag, även om processformalian är åt skogen.

Varför yrkade ni inte på återremiss?

– Vad hade varit nyttan med det? Vi var inte missnöjda med beslutsunderlagen i sig, utan att allt gick med en sådan hast.

Centerpartiet har haft hög svansföring när det gäller vikten av transparens i kommunen. Hade det då inte varit klädsamt att säga att det här är en demokratiskt viktig fråga och återremittera?

– Ja, absolut. Så skulle man kunna resonera, men mot det låg ju den ekonomiska situation som kommunen befinner sig i och vi behöver den här affären för att inte riskera en alltför hög skuldsättning. Men det hade ju varit mer korrekt att kalla ärendet för vad det är och låta det gå den normala processgången.

Kommunalrådet Hans Lindberg har fått bitvis mycket hård kritik för att vifta bort frågan om det demokratiska underskottet i beslutsprocessen. I dag kommenterar han den kritiken såhär:

– Jag tror att man måste bestämma sig om man är för eller emot en utförsäljning. I det beslutsunderlag som nu har lags fram, har juristerna kontrollerat att vi gör allt rätt. Vi tillför ännu mer underlag – nästan 64 sidor med information – så att man inte på något sätt ska undgå vad affären avser.

Men det har ju tillkommit bara på grund av en omväg, alltså en andra beslutsomgång …

– Ja, det är ju för att det har blivit överklagat. Jag har absolut inga problem med att förtydliga beslutet. Och är det någon som har missuppfattat något, så framgår det med all tydlighet av den demokratiska processen att vi faktiskt säljer ut. Vi hade fyra timmars debatt i fullmäktige, men om det är någon som fortfarande inte har förstått så har vi ännu mer underlag nu.

”Har nog fått alla att vakna”

Den 30 oktober ska beslut tas i kommunfullmäktige. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Arbetarpartiet har aviserat att de liksom förra gången kommer att rösta emot en utförsäljning. Under den förra omröstningen valde också fem ledamöter inom S att avstå från att delta.

Erik Persson, ledarskribent på ETC Umeå, ser en tudelad lokal socialdemokrati:

– Socialdemokraternas fullmäktigegrupp har ju inte förankring i Arbetarekommunen i den här frågan – det tycker jag har varit väldigt tydligt. Arbetarekommunen har tagit ställning emot en utförsäljning, så jag har en förhoppning om att kritiska S–ledamöter tar tillfället att visa att de följer sitt partis demokratiska struktur.

Mattias Larsson (C) hyser i sin tur en förhoppning om att Umeås politiker ska ha lärt sig något av turerna:

– Den här affären har nog fått alla att vara vakna på att vi måste vara tydliga med hur saker och ting beslutas. Jag kan förstå de som är förbittrade, men där måste skuggan falla på de som går till val och säger en sak och sedan försöker att trycka igenom ett beslut utan att tala om vad det är.