Kritiserade kommunen – förbjöds att hjälpa barn

Den vänsterpartistiska ordföranden i Landskrona, David Bergström, ställer en lika mycket retorisk som uppgiven fråga.

Han är hemma hos Ray och Heidi Ukkola Grönlund i ­centrala Landskrona för att ta del av deras berättelse.

Ray fick ett par månader tidigare besked från sin kommunala arbetsgivare, eller arbets­köpare som han själv säger, som förbjöd honom från att agera jourhem för utsatta barn.

”Jourhemverksamhet kan påverka arbetet och dygns­vilan”, står det nedtecknat på en av kommunens arbetsgivarmallar där man tar ställning till bisysslor.

Det är undertecknat av förvaltningschefen Annette Lindberg Mohlin som kort efter beskedet avgick från sin tjänst för att bli ordförande i omsorgsnämnden på Liberalernas mandat. Nämnden beslutar om familjehemsplaceringar.

– Det är klart att det är besynnerligt att jag fick beskedet, men ännu konstigare är att ­Heidi – som även är min kollega – inte har fått någon reaktion alls på att hon är jourhems­förälder tillsammans med mig. Är det personligt riktat mot mig eller är det en generell hållning från kommunen? frågar sig Ray.

Kommunen ångrade sig

Lokaltidningen Landskrona Direkt, som var först med att rapportera om fallet, pekar ut att Ray bara en vecka tidigare offentligt kritiserat en om­organisering av arbetsplatsen.

Paret arbetar på ett hem för nyktra missbrukare i kommunal regi.

När Ray till följd av den skriftliga ordern att upphöra med jourhemmet valde att säga upp sig så berättar Ray att arbetsgivaren ångrade sig.

– Förutom att pappret verkade bortglömt så lovades jag att få ge input på en ny tjänst i samband med omorganisationen. Så jag tecknade ner de behov som jag såg behövdes. När jag inte hörde något efter ett par veckor och de meddelade att de inte ville göra om min tjänst, så sa jag upp mig. Framför allt för rädslan att frågan om jourhemmet skulle återkomma, berättar Ray.

Brist på familjer

Det som initialt ses som en konflikt mellan arbetstagare och arbetsgivare, om rätten till en bisyssla, väcker frågan om något större.

Den som kör in till Landskrona kunde, fram till nyligen, se en digital skylt som skiftade mellan texten ”Välkommen till Landskrona” till ”Vill du bli familjehemsförälder?”. Behovet av stabila familjer som tar hand om barn som farit illa i sina hem är stort.

Paret Ukkola Grönlund är visserligen både familjehemsföräldrar och har ett jourbarn. Däremot inte för Landskrona stad. De har agerat familjehem sedan sex år tillbaka och valde för ett år sedan att även vara jourhem. Det gör de för Malmö kommun och omsorgsföretaget Humana.

Paret är inte kontrakterade, vilket innebär att de har tagit på sig ett uppdrag där de kan säga nej. Med andra ord har de stora möjligheter att sköta uppdraget utefter sina egna förutsättningar.

De har valt att arbeta med Malmö i stället för Landskrona. Paret resonerar att Landskrona är så pass litet att barnen med största sannolikhet kommer att stöta in i sina föräldrar om man håller det inom kommunen.

Genomgår rigorös prövning

Familje- och jourhemsverksamhet styrs enligt ett statligt regelverk, men förvaltas kommunalt. Utredningen för att bli antingen det ena eller det andra är både lång och rigorös. Det är social­handläggare och psykologer inblandade, och besluten går genom flera chefsled.

Ett grundkrav är dock att man ska ha en god ­livssituation med bland annat stabil inkomst. Familje- och jourhems­verksamhet i hemmet ska inte vara en primär sysselsättning.

När paret för ett år sedan ansökte om att bli jourhemsföräldrar kommunicerades det till stödboendet där de arbetar. De uppfattade arbetsgivaren snarare som stöttande än kritisk.

I Rays och Heidis hem bor både deras egna barn, familje­hemsplacerade barn och jourhemsbarn. Totalt är det fem barn, en hund och några katter nu. Paret är noggranna med att inte ha för många åt gången och arbetar aktivt med dynamiken i hemmet.

”Behöver uppmärksammas”

En liten flicka som är jourhemsplacerad sitter ömsom med vid bordet när vi samtalar, ömsom sjunger sånger framför tv:n i vardagsrummet. Ray ser till henne ibland. En tonårsflicka som ska ut på promenad ­passerar sällskapet.

– Du behöver näring, lägger Ray hastigt till innan hon ­hunnit lämna och skjuter till henne en croissant.

David Bergström och hans partikamrat från Malmö, ­juristen Ana Süssner Rubin, har börjat spåna kring hur man ska agera.

– Det första steget är att lägga fram en interpellation, en fråga, till Torkild Strandberg (Landskronas kommunordförande), resonerar David Bergström.

Ana Süssner Rubin skjuter in att frågan om familje- och jourhem inte borde vara partipolitisk.

– Frågan behöver uppmärksammas inom kommunalpolitiken för att inte stadens behov av jourhem ska krocka med de anställdas förutsättningar att faktiskt bli jourhemsföräldrar, säger hon.

Vidare resonerar hon att det möjligen är en bisyssla rent juridiskt, men att det inte nödvändigtvis är en förbjuden sådan.

– Rent krasst faller det förmodligen under arbetsrätten, och här skulle en domstol sannolikt bedöma att jourhems­placeringar är en bisyssla i och med det föreligger ett arvode – med det sagt innebär det inte att det behöver vara en förbjuden bisyssla, särskilt med tanke på att det inte visat sig vara vare sig arbetshindrande eller konkurrerande i just det här fallet i och med att de inte är kontrakterade, säger hon.

Kan störa arbetet

Dagens ETC kontaktar Annette Lindberg Mohlin som svarar att hon inte längre är kvar på arbetsplatsen, och därför inte vill kommentera ärendet. Även Ray och Heidi Ukkola Grönlunds närmsta chef Annika Möllerstedt, som enligt Ray förordat beslutet, vill inte svara på frågor. Båda hänvisar istället till Emira Talic, verksamhetschefen för stödboenden i kommunal regi.

Dagens ETC ställer frågor om det är en generell bedömning från kommunen att man inte kan agera jourhem om man är anställd hos dem, samt varför Ray och Heidi behandlas annorlunda.

Hon svarar att de inte kan kommentera individuella ärenden, men lägger till att jourhemsföräldrar kan få hoppa in på kort varsel vilket kan störa arbetssituationen. Vid en följdfråga tillägger hon att de behöver ta till sig som arbets­givare om kommunikationen inte varit tillräckligt bra.

”Vem ska våga?”

När Ray Ukkola Grönlund får frågan om de behövt vara jourhem på så pass kort varsel att det stört arbetet, så menar han att det aldrig skett.

– Vi har hela tiden varit tydliga med att vi vill veta vilket barn vi ska ta emot och att vi vill vara med i planeringen inför att ta emot barnet. Det har däremot aldrig skett att vi med bara ett par timmars varsel får ta emot ett barn. Det är ett teoretiskt problem som inte stämmer överens med verkligheten.

Varför tror du att du blev tillsagd att sluta vara ­jourhemsförälder?

– Jag vet faktiskt inte. Det enda vore att jag kritiserade omorganiseringen offentligt tio dagar tidigare. Allt känns som en dålig ursäkt för något som de inte vill berätta. Men det belyser också ett större problem: Vem ska våga vara jourhemsförälder om det kan skapa sådan här stress?

Emira Talic nekar till att kravet från arbetsgivarens sida är kopplat till Rays kritik mot omorganiseringen.

Dagens ETC har ställt ytterligare följdfrågor till Annette Lindberg Mohlin om hur hon resonerade. Hon har inte återkopplat.