– Man pratade om sin frustration och ilska mot företaget. Det var ganska högt till tak och man sade saker som, om det hade varit ett öppet forum, kanske skulle kunna ses som illojalitet. Men det var i alla fall ett slutet forum, som någon gav till arbetsgivaren, säger Johan.
På forumet diskuterades också ett initiativ från en anonym blogg som uppmanade tunnelbaneförare att säga nej när de ombads arbeta på sina fridagar, någonting de kallar ”gnet”.
– Företaget bedriver sin verksamhet på folks välvilja och att de jobbar övertid. De har anställda vars arbetsuppgift är att varje dag ringa runt till lediga människor och be dem jobba övertid. Så det där med frivillighet är en definitionsfråga, vissa vågar ju inte tacka nej, säger Johan.
– De har också satt i system att deltidsanställa folk som vill ha heltid så att de ska kunna utnyttja dem på företagets egna villkor, tillägger Niklas.
Fick besöksförbud
Johan och Niklas stängdes av och fick besöksförbud från platskontoret i en månad. 15 personer kallades in till förhör, berättar Johan, och tre bedömdes vara drivande – Niklas, Johan och en tredje tunnelbaneförare.
– Det är en metod som MTR har, de bestraffar folk istället för att ta itu med problemen. Och straffet är att Niklas blev omplacerad och jag också, fast jag inte ville ta den omplaceringen, vilket de visste om.
Idag arbetar Niklas med lokalvård, vilket innebär att han städar spåren nattetid. Johan har sagt upp sig och den tredje föraren som bedömdes som drivande har omplacerats till den gröna linjen.
– Det kan verka som en konstig bestraffning. Men där var det att de ville markera, få bort honom från röda linjen. Att vi har fått nattjobb och inte blivit erbjudna spärrjobb tror jag också hänger ihop med att de inte vill att vi ska träffa våra gamla kolleger, säger Niklas.
– Jag tror att de helst hade sett att vi hade sagt upp oss allihop.
Många är rädda
Arbetsgivaren motiverar omplaceringarna med saknat förtroende, säger Niklas.
– De menar att de har tappat förtroende för oss, att vi därför inte kan ha säkerhetstjänster och att det finns en paragraf från Transportstyrelsen som i princip gör att arbetsgivaren själv får bestämma om de har förtroende för en anställd eller inte.
Samtidigt berättar han att varken han eller den lokala fackklubben har fått se någon sorts dokumentation som motiverar det bristande förtroendet. Och många är rädda att göra sig obekväma för arbetsgivaren, berättar Johan.
– Jag kände ju att det är en skrämseltaktik från företagets sida. De erbjöd omplacering. Hade vi dragit det vidare till ytterligare förhandling hade jag en rädsla för att bli avskedad med omedelbar verkan. Så MTR fick det de ville.
Fotnot: Niklas och Johan heter egentligen någonting annat.