Jag förde bort hans händer, varvid han blir jätteaggressiv. 

Varför Lamotte ligger där, och vad som egentligen har hänt, går åsikterna isär om. Enligt Joakim Lamotte har han blivit misshandlad av Kristofer Lundberg. Enligt den påstådda förövaren är det tvärt om. 

– Han förde fram sin kamera typ 20 centimeter från mitt ansikte. Jag förde bort hans händer, varvid han blir jätteaggressiv. Jag fick slag mot ansiktet, och får tag i hans händer och håller fast dem. Demonstrationsvakter kommer och vi försöker få ner honom på marken, sedan kommer dialogpolisen.

Två dagar efter händelsen berättar Kristofer Lundberg i sitt kök i Hammarkullen samma sak som han har gjort i en mängd intervjuer. I princip varenda nationell media har rapporterat om det som hände under söndagens Palestinademonstration på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Joakim Lamotte har samtidigt gett sin version, och berättat om hur Kristofer Lundberg och andra både slog, sparkade och ströp honom, samtidigt som han också fick sin mobiltelefon stulen.  

Kan det ha varit så att han faktiskt blev slagen i tumultet?  

– Det jag kan säga är att jag har inte utdelat ett enda slag. Jag har inte gjort någonting annat än att först hålla ner hans händer och sedan försökt komma loss när han höll fast mina händer.

”Lamotte är där med en agenda”

Båda har polisanmält varandra. Men oavsett vad som egentligen hände ser Kristofer Lundberg det inte som en tillfällighet att Joakim Lamotte var på demonstrationen. Han har sökt upp honom flera gånger tidigare, och de senaste veckorna har Palestinarörelsen i Göteborg, där Kristofer Lundberg är en av de drivande, också märkt av ett ökat intresse från meningsmotståndare.  

Jag tror att rasisterna och våra mer aggressiva motståndare känner någon typ av momentum. 

– Vi har haft en situation de senaste tre veckorna där vi har blivit väldigt angripna, med mycket hot till exempel. Jag tror att rasisterna och våra mer aggressiva motståndare känner någon typ av momentum och vind i seglen när de etablerade tidningarna och liberala ledarsidorna börjar kritisera rörelsen. Och även efter händelsen i Borås där en rasist kör in i en demonstration med bil. Det ger dem självförtroende.  

Själv har Lamotte skrivit att han var där för att ställa frågor. Kunde han inte ha fått göra det?  

– Jag har aldrig nekat en journalist en intervju, men han är ju ingen seriös journalist, han är där med en agenda. Och jag tänker inte spela det spelet.

”Försöker misstänkliggöra”

Joakim Lamotte skriver på sin blogg att han ville ställa frågor om sådant som skrivits om Kristofer Lundberg den senaste veckan – att han har hyllat olika terrororganisationer. Det enligt bland annat sajten Doku, som återger delar av ett tal Kristofer Lundberg höll innan sommaren. I talet säger Kristofer Lundberg bland annat att motståndsrörelser som PFLP och DFLP ska tas bort från terrorlistorna. 

Någon dag tidigare skrev Adam Cwejman, politisk redaktör på Göteborgs-Posten, att det är minst sagt problematiskt att Lundberg på sin Facebooksida lägger upp bilder på en tavla föreställande ”terrorister från den palestinska organisationen PLFP” som ska ha deltagit i attacken den 7 oktober. Adam Cwejman menar att Lundberg är en extremist vars strategi är att infiltrera större vänstersammanhang, och därigenom radikalisera rörelsen. 

Det säger lite grann om politiken bakom de här terrorstämplingarna. 

Själv ser Kristofer Lundberg slutsatsen som närmast skrattretande.

– Jag tycker att det är löjligt. Högern försöker misstänkliggöra, få det till att det finns en dold agenda bakom. Nu kör borgerliga medier som Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet en slags kampanj om att jag bör uteslutas, att det är det bästa för Vänsterpartiet. Som att de skulle vilja Vänsterpartiet väl. Tvärtom är de rädda för att den stora Palestinarörelsen kanaliserat ett stöd till Vänsterparitet, och man vill slå in en kil mellan rörelsen och V.  

Själva kritiken då, att du hyllar terrorstämplade grupper. Hur ser du på PFLP?  

– Israels ockupation startade 1948. Motståndsrörelserna föddes 20 år senare som en följd av det. Och befrielserörelser har terrorstämplats i hela världen. FNL i Vietnam, ANC i Sydafrika, Nelson Mandela som var terrorstämplad när han fick fredspriset. Det säger lite grann om politiken bakom de här terrorstämplingarna. Jag ser att både PLFP och DFLP är sekulära rörelser, det är socialistiska rörelser, det är rörelser som har ett masstöd bland palestinier. Och jag tycker att det är alldeles för lättvindigt att bara förkasta dem.

Om de var inblandade i attackerna den 7 oktober, förändrar det någonting?  

– Jag har inte sett några rapporter som visar att de skulle ha angripit civila till exempel.

”Fel att prata sjunde oktober”

Kristofer Lundberg tycker att debatten är för endimensionell. Att Israels narrativ fortfarande får styra i allt för hög grad. Den 7 oktober har blivit en symbol för Hamas grymma massaker, och ses som ett startskott för det som sedan skett. Att palestinierna har utsatts och förtryckts i decennier, och att de enligt FN och folkrätten har rätt till beväpnat motstånd mot ockupationsmakten, glöms bort.  

”Det är fel att alla har utgångspunkten att prata 7 oktober.”

– Sedan den 7 oktober har det pågått ett enormt informationskrig som är till palestiniernas nackdel. Det ställs krav, helt förståeligt, på att Hamas ska släppa gisslan. Men man rapporterar inte om att det finns 5 000 politiska fångar i Israel, eller om alla de barn och ungdomar som sitter i israeliska fängelse och torteras, som inte kommer från Gaza utan från Västbanken. Därför tycker jag att det är fel att alla har utgångspunkten att prata 7 oktober. Vi kan lika gärna prata om massakrer som skett på palestinier från 1948 och hela vägen fram till idag.

Ser du det som hände den 7 oktober som terror eller också som ett legitimt motstånd?  

– Jag tycker att det finns för lite fakta just nu, och för mycket som vi inte har granskat. Till exempel så har flera av de första rapporterna ju visat sig falska, vilket inte alls fått någon uppmärksamhet.

Vilka rapporter då?

– Halshuggna bebisar till exempel, och israelisk media har själva avslöjat att IDF:s helikoptrar med israeliskt militär hade roll i dödandet på den israeliska festivalen. Sen tycker jag att alla angrepp på civila är förkastliga, och en återvändsgränd för att samla stöd i all form av politisk kamp.

Jämför med Kristallnatten

I onsdags, en dag efter intervjun med Kristofer Lundberg, delade Sofie Löwenmark som driver Doku en bild på X från demonstrationen i söndags. Joakim Lamotte ligger på marken, Kristofer Lundberg sitter vid hans ben. En bit bakom Lundberg står en man med ryggen vänd åt kameran. Han bär en t-shirt med texten ”Palestine 7 oktober”. Kristofer Lundberg säger att han inte har reflekterat över t-shirten,  och att han inte tolkar den som en hyllning till massakern.  

Jag tänker att det inte handlar om att hylla Hamas dåd utan att det är datumet då folkmordet inleddes.

– Jag tänker att det inte handlar om att hylla Hamas dåd utan att det är datumet då folkmordet inleddes, som ”glöm inte 7 oktober”, på samma sätt som ”glöm inte Kristallnatten”.

Enligt Sofie Löwenmark är mannen i t-shirt en person som de också skriver om i artikeln på Doku. En man som är med och leder demonstrationerna, och som ofta haft en tröja med ett foto av en talesperson för Hamas militära gren.  

Hur ser du på den här personen?

– Han har spelat en viktig roll i att organisera demonstrationerna. Att han skulle hylla Hamas är inget jag har upplevt.  

Även i höstas ifrågasattes Vänsterpartiet i Göteborg för sitt stöd till grupper som hyllar Hamas. I en granskning i Dagens Nyheter i slutet av oktober framkom det att partiet lånat ut sina lokaler till Samidoun - ett nätverk som timmarna efter Hamas anfall publicerade en hyllningstext till dådet på sin hemsida – och att Ung vänster i Göteborg hade bjudit in dem till sin kongress i maj förra året, och hållit gemensamma kampanjmöten.

Hur ser du på samarbetet med Samidoun?  

– Den frågan får Ung vänster svara på. Själv har jag aldrig haft något samröre med dem, varken tidigare eller idag. Jag känner knappt till dem.

”Vi har haft judiska talare”

Kritiken mot både Palestinarörelsen och Vänsterpartiet har inte bara handlat om stöd till Hamas-vänliga grupper, eller att Hamas dåd relativiseras, utan även om att det förekommer antisemitism. I en intervju med Dagens ETC sa Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler nyligen att det i protesterna mot Israel ibland har förekommit antisemitisk retorik. Det har inte Kristofer Lundberg upplevt överhuvudtaget.

Det är ju media som kopplar ihop Israels folkmord med judar, och genom att göra det ges judarna en kollektiv skuld för folkmordet. 

– Jag kan säga att på våra demonstrationen har det inte varit något som kan räknas som antisemitiskt. Vi har haft judiska talare, och på i stort sett varje demonstration nämner talare att det här handlar inte om judar och muslimer. Det är ju media som kopplar ihop Israels folkmord med judar, och genom att göra det ges judarna en kollektiv skuld för folkmordet. Det är inte Palestinarörelsen som gör det.  

Den här kopplingen mellan Palestinarörelsen och vänstern gör att rörelsen stärks politiskt, men också att vänstern stärks.

Han ser anklagelserna om antisemitism som ytterligare ett grepp i att försöka förminska rörelsen. Och inte minst att splittra Palestinarörelsen och vänstern.  

– Palestinarörelsen är inte bara den största globala rörelsen utan också den mest ihärdiga. Miljontals demonstrerar världen över, man knyter band på ett sätt som inte gjorts tidigare, och samtidigt är det vänstern som är rörelsens parlamentariska röst. Den här kopplingen mellan Palestinarörelsen och vänstern gör att rörelsen stärks politiskt, men också att vänstern stärks. Det skrämmer förstås högern.  

Han tror att det här är ett skäl till den svenska regeringens passivitet, till att de inte försvarar Palestina och sätter press på Israel.

– Sedan SD tog sig in i riksdagen har det skett en extrem förskjutning högerut i svensk politik. Tidöavtalet är ett bevis på att vi har den mest reaktionära regeringen på 100 år. Klart att högern är jätterädda att den starka Palestinarörelsen också ska engagera sig i kampen mot Tidöavtalet, mot nedskärningarna, effekterna av nyliberalismen.

Därför var han på Busch-mötet

Kristofer Lundberg låter oftast tvärsäker. Han tvekar sällan. På sätt och vis är han långt ifrån någon slipad partitopp. Aktivisten han var redan som tonåring är ständigt närvarande, känns det som. Han säger att det nog är så. Och att det antagligen bidragit till att han så ofta hamnar i fokus.  

– Jag är en politisk aktivist som säger det som behöver sägas, jag kanske inte klär in det i något slags politiskt korrekt språkbruk för att bli populär hos andra politiska ledare. Jag tycker att man har ett ansvar att säga som det är. Det har jag alltid gjort. Oavsett om jag varit 15 år och antirasist eller över 40 och engagerad i alla möjliga frågor.

När Ebba Busch i våras bjöd in till en afterwork i Göteborg hamnade fokus återigen på Kristofer Lundberg. Kristdemokratledaren skulle prata om EU, men Lundberg och många andra var där för att ställa frågor om Palestina. Flera personer leddes ut ur lokalen efter att de ropat palestinska slagord. Kristofer Lundberg utmålades som uppviglare, som den som legat bakom att försöka störa mötet. Dumheter, menar han själv.

För mig är det inget spel, för mig handlar det om att vi måste göra allt för att stoppa folkmordet.

– Jag var där för att jag tycker det är viktigt att ställa politiska företrädare till svar. Speciellt då politiska företrädare som varit tysta hela den här perioden, eller gett sitt öppna stöd till Israel. Klart det provocerar dem som fått sina familjer mördade. Jag var också där för att kunna ha en lugnande effekt om det behövdes. Jag vet att jag blir lyssnad på när jag pratar, så skulle det uppstå något skulle jag finnas på plats och lugna ner situationen.  

Från partihåll, är det välkommet att du syns så mycket?

– Det beror nog på vem du frågor. Det finns nog de som har högre positioner i partiet som tycker att jag syns för mycket. Så kan det absolut vara.

Är det bra för Vänsterpartiet att kopplas ihop med Palestinarörelsen?  

– För mig är det inget spel, för mig handlar det om att vi måste göra allt för att stoppa folkmordet. Jag för den kamp jag tror är nödvändig ur ett svenskt perspektiv. Men ja, V stärks absolut av Palestinarörelsen. Men det är inte därför jag engagerar mig. Det är för att stoppa folkmordet och bekämpa regeringen.

Media har misslyckats

Kristofer Lundberg tycker att såväl Palestinarörelsen som Vänsterpartiet ska tåla granskning. Men han är samtidigt trött på var fokus hamnar. Att det tycks vara lättare att ställa de som vill få stopp på folkmordet till svars, än landets styrande politiker.  

– Regeringens agerande har varit förkastligt. Bara en sådan sak som att Tobias Billström under pågående folkmord säger att han inte är för vapenvila, för att det förvägrar Israels rätt till självförsvar. Att regeringen inte har fått mer kritik säger något om journalistkåren, att makten inte har granskats tillräckligt.

Vi har en regering som backar upp förövaren. 

Den unga aktivisten Kristofer Lundberg hade häpnat.

– Jag är ju uppväxt med att man i skolan fick lära sig om Förintelsen och att det aldrig ska få hända igen, och nu sker ett folkmord mitt framför ögonen på oss, och vi har en regering som backar upp förövaren. Det säger lite om den politiska förskjutning som har skett i landet.