– En kraftig försämring inträffade när Ugandas parlament introducerade en drakonisk lag mot homosexualitet. Enligt den skulle den som har homosexuellt umgänge med någon under 18 år, någon som är handikappad, är hivsmittad eller helt enkelt har upprepade homosexuella förbindelser kunna dömas till livstids fängelse.
Högt internationellt tryck
Då hade ändå lagen mildrats – i sin ursprungliga form skulle de dömas till döden genom hängning. Lagförslaget hade skrivits av David Bahouti, en då okänd parlamentsledamot, antogs av parlamentet och skickades vidare till landets president Yoweri Museveni för underskrift.
Museveni hade utsatts för internationella påtryckningar, men ville visa var Uganda stod i frågan.
– Museveni bildade ett team av läkare som skulle bistå honom med råd. Hans fråga till dem var om homosexualitet var en sjukdom eller inte. Under hårt tryck från framför allt kyrkan tvingades läkarna säga att det var en sjukdom som kunde botas. Jag har haft direktkontakt med flera av läkarna och vet att det var så det gick till, säger Moses Kimbugwe från organisationen Spectrum.
Detta gjorde att Museveni ansåg sig kunna skriva under lagen; om det var en sjukdom som kunde botas kunde de homosexuella enligt denna logik välja att sluta vara homosexuella och då skulle de inte straffas.
För ett par veckor sedan träffade jag lagens författare David Bahouti för en intervju i Kampala. Innan han skrev lagförslaget var han en okänd parlamentsledamot, men lagen blev hans språngbräda i en politisk karriär. I dag är han finansminister med ansvar för planering. Min intervju gav dock inte mycket – Bahouti ville inte tala om lagen och ville inte ens säga hur långt han kommit med sin revidering av det ursprungliga förslaget.
Jag skickar ut en pressrelease när jag är klar, var hans enda kommentar.
Med några få undantag vill inte företrädare för regeringen eller kyrkorna i Uganda tala om lagar mot homosexualitet med internationell press. De förstår att de kan bli väldigt dyrt i indraget bistånd för Uganda.
Kopplingar till USA
Spåren till de extrema amerikanska kyrkorna är tydliga. Vid en rad tillfällen har till exempel den konservative politikern och kyrkomannen Scott Lively hållit tal och föreläsningar i Uganda. Samtidigt har han också förmedlat stöd till anti-homosexkyrkorna från de rika amerikanska församlingarna. Scott Lively är också ledamot i den mycket inflytelserika organisationen American Family Association och kandiderade till guvenör i Massachusetts förra året.
Med hjälp av en amerikansk organisation har nu den ugandiska organisationen Smug stämt Scott Lively. I åtalet anklagas han för att överträtt internationell lag genom att konspirera för att förfölja den ugandiska hbtq-rörelsen. Enligt åtalet är det ett brott mot mänskligheten.
Presidentens fru i centrum
Trots försök från Lively att åtalet ska läggas ned har en federal domstol beslutat ta upp målet. Inkallad som vittne är också Martin Ssempa, som visade sig ha dubbelt medborgarskap – både ugandiskt och amerikanskt och kan därför instämmas till domstolsförhandlingen. Efter att hans dubbla medborgarskap uppdagades och han kallades till domstol i USA har Ssempa hållit sig gömd, lagt ner sin blogg och inte förekommit offentligt.
En av nyckelpersonerna i Uganda när det gäller den hårda linjen mot de homosexuella är presidentens fru, Ugandas första dam Janet Museveni. Numera är hon också minister och ansvarig för ett distrikt i Uganda. Janet Museveni är mycket religiös och pånyttfödd kristen. Hon har under lång tid drivit ett korståg mot homosexualitet. Tillsammans med Bush-regeringen och de amerikanska extrema kyrkorna la hon grunden till dagens situation.
Janet Museveni bildade en pakt med presidentfrun Laura Bush och inledde ett arbete för att få bort kondomer om ett vapen i kampen mot aids. Istället skulle de ugandiska unga kvinnorna hjälpas at ta avstånd från sex före äktenskapet och fram till dess leva i avhållsamhet.
När jag träffade henne i Kampala för några år sedan hävdade Janet Museveni att en stor del av förklaringen till aids utbredning var en homosexuell, internationell konspiration. Detta stämmer väl med de amerikanska kyrkornas linje. Scott Lively menar till och med att homosexuella grupper var bidragande till judeförföljelsen under andra världskriget. I en bok skriver han att den rosa triangeln, det tecken som nazisterna tatuerade in på homosexuella i sin förföljelse av dem, var en myt – istället var det rosa hakkorset en mer sanningsenlig symbol.
Martin Ssempa, som var en av de starkaste inspiratörerna till förföljelse av homosexuella, är nära lierad med Janet Museveni och hade hennes stöd att tacka för sin framträdande roll. Janet Museveni hänvisade mig också till Martin Ssempa och ordnade ett möte med honom för mig för att tydligare förklara hur sakerna hängde ihop.
Dubbla budskap
I dag för ledande politiker fram dubbla budskap – ett våldsamt hatiskt mot homosexuella för den inhemska marknaden och ett försiktigt nedtonat avsett för resten av världen. Men alla klarar inte att hålla sig till dessa riktlinjer. En av dem är Shem Bagaine, utrikesminister för östafrikanska frågor.
– Vi tror att regeringar måste försvara folket mot skadliga influenser. Det är inte en mänsklig rättighet att vara homosexuell. Här kommer internationella gayorganisationer med mycket pengar och förför vår ungdom, säger han.
Shem Bagaine anser att regeringen har ”ett ansvar mot de unga” och menar att en lagstiftning med kännbara straff är nödvändig för att skydda framför allt ungdomen mot homosexualitet.
– Men vi ska inte gå till överdrift, vi ska inte ha dödsstraff utan vi ska bara låsa in dem så att de inte kan göra någon skada.
Sammantaget har alliansen mellan kyrkan, politiken och medierna skapat en dödlig situation för hbtq-personer i Uganda. Attacker av folkmobbar på öppen gata är dagliga företeelser, de ses på med välvilja av kyrkans män och medierna rapporterar om att folk tar ansvaret för Uganda i egna händer.
Det är inte många ljuspunkter i Uganda i dag, den stora möjligheten är dock att en internationell opnion kan tvinga politikerna i landet att besinna sig. Ugandas ekonomi är nämligen mycket djupt beroende av bistånd och Sverige är en av de största biståndsgivarna.
Dessutom kan samarbetet och en strävan att få en gemensam lagstiftning inom den Östafrikanska unionen få en positiv roll; varken Kenya, Rwanda, Tanzania eller Bururundi har en likadan lagstiftning mot homosexualitet som Uganda – och kommer inte vilja införa den.