Två dagar före julafton 2022 sände regeringen sina lagförslag om ersättning för elkostnader på remiss till Lagrådet, som har till uppgift att granska föreslagna lagars överensstämmelse med grundlagarna, rättsäkerheten och de uppgivna ändamålen. Dagen före nyårsafton svarade Lagrådet, och tydligare svar har sällan levererats:

”Enligt Lagrådets uppfattning har beredningskravet enligt 7 kap. 2 §
regeringsformen inte uppfyllts. Lagrådsremissen kan av det skälet
inte ligga till grund för lagstiftning.”

Det vill säga: Förslagen som ni sände strider mot svensk grundlag. Därför kan de inte genomföras. Totalt tvärnej alltså från tre av rikets mest kvalificerade domare. 

Remisstid på fyra timmar

Vad har då regeringen gjort för fel?

Regeringsformen är den grundlag som reglerar hur Sverige ska styras. Kapitel 7 handlar om regeringsarbetet.

”2 §  Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig. Lag (2010:1408).”

Det finns en väl utvecklad praxis om hur upplysningar och yttranden ska inhämtas, och om hur snabbt processen får gå. En av remisserna sändes ut för synpunkter fredag den 16 december 2022 klockan 19, och svaren skulle vara inne måndagen den 19 december 2022 klockan tolv. Däremellan låg fjärde adventssöndagen. 

En remisstid på fyra normala arbetstimmar, under veckan före jul, är så kort att den snarast verkar vara ett skämt.

Total sågning

Lagrådet avvisar alltså helt att det alls går att lagstifta med utgångspunkt från regeringens lagförslag. Ändå granskar Lagrådet också innehållet i vad regeringen vill genomföra. Den viktigaste ändringen skulle innebära inskränkningar i offentlighetsprincipen. Även här säger Lagrådet, efter en diskussion av de argument som regeringen framför, tvärt nej.

Total sågning alltså. 

Men statministern Ulf Kristersson (M) verkar inte låta sig påverkas av denna nog unikt vassa kritik. Han säger att det i grunden är rimligt att ”inte alla människors samtliga elmätningar ska bli offentlig handling”. När det gäller Lagrådets totala avvisande av regeringsförslaget säger han: ”Ibland måste man ha bråttom när man gör saker och ting.” Och tillägger: ”Men vi ska titta på Lagrådets kritik.”

Oj. En grundlagsstridigt kort beredning av ett förslag bemöts alltså av landets statsminister med ”ibland måste man ha bråttom”. Och mot grundlagens offentlighetsprincip ställer han sin egen uppfattning om vad som skulle vara ”rimligt”.

Klent skyddad

Men när ”man” är Sveriges regeringschef så gäller alldeles särskilda regler för vad han och regeringen kan och får göra. Själva beteckningen ”Sveriges regering” bygger på Sveriges grundlagar. Det är dessa lagar som gör att vi har en regering, och att han är landets statsminister.

Hur statsministern och regeringen handlar efter Lagrådets kritik kommer att ge en avgörande bild av hur den ser på grundvalarna i det svenska styrelseskicket. Det finns knappast någon fråga som är viktigare än den. 

Den svenska grundlagen är klent skyddad mot förändringar.

För att förändra grundlag krävs ju endast enkel majoritet i två beslutande omröstningar, med ett riksdagsval emellan. I många andra länder ställs hårdare krav. I Norge, där förslag till grundlagsändringar inte får läggas fram under sista riksdagsåret före ett val, liksom i Finland krävs kvalificerad majoritet i motsvarigheten till riksdagen. I Danmark krävs endast enkel majoritet i två beslut med val emellan, men där måste grundlagsändring bekräftas i en beslutande folkomröstning med rätt höga krav på valdeltagande.

Finns skäl till oro

Det svaga skyddet gör mig djupt orolig. Landets statsminister och andra företrädare för regering och regeringens stödparti har kommenterat invändningar mot sådant som inte är tillåtet enligt grundlagarna (som indragande av medborgarskap, hinder att släppa in svenska medborgare i riket eller frihetsberövande utan dom) med uttryck som ”Men så kan vi ju inte ha det!” eller ”Men det är ju inte rimligt att...”. 

Hälsingelagen nedtecknad cirka 1320, inleds med de vackra orden ”Mæþ lagh skal man land byggæ” (Med lag ska land byggas). Det är säkert svårt att gå ifrån att vara politiker mitt i debatt och kampanj till att plötsligt leda i lagstadgad maktutövning med möjligheter att genomföra förslag. Då är inte grundlagen ett mobilt fartgupp på väg mot framtiden. I stället är den nu, som för 700 år sedan, grunden för hur makt kan och får utövas, fördelas och begränsas.