– Förskolan användes ofta som budgetregulator ute på stadsdelsförvaltningarna. Från Lärarförbundets sida hade vi jobbat hårt för att få till en förskoleförvaltning, och våra medlemmar var jätteglada, säger Anna-Mia Nilsson, förtroendevald i Lärarförbundet Göteborg med ansvar för förskolan.
Situationen har inte förbättrats
Men efter tio månader med den nya förvaltningen har situationen inte förbättrats.
Förskoleupproret, en grupp på Facebook som arbetar för bättre förutsättningar för barn och personal i förskolan, har en lokal gren i Göteborg. Där ventileras en del av den frustration som många förskollärare känner över situationen.
ETC Göteborg har talat med förskollärare som känner sig uppgivna och arga och vill se en förändring. Men de vill bara uttala sig anonymt av rädsla för repressalier.
– Många är rädda för att berätta om hur det är på förskolorna, det finns en slags lojalitetsprincip gentemot vår arbetsgivare att vi ska hålla fasaden uppe utåt. Vi är rädda för vad som skulle hända om vi gick ut med kritik offentligt, vi vågar inte riskera våra jobb, säger en av dem.
Trots att det råder skriande brist på förskollärare, finns en utbredd rädsla för att kritisera Göteborgs stad som arbetsgivare. Bilden bekräftas av Lärarförbundet.
– Vi har börjat få signaler från medlemmar om att de inte får berätta om missförhållanden, säger Anna-Mia Nilsson.
Dyster bild
Förskollärarna som ETC Göteborg talat med ger en dyster bild av arbetsvardagen.
– Om folk blir sjuka får man sällan vikarie, nittio procent av fallen får vi ingen. Man blir nästan förvånad om det kommer in någon. Många gånger får man höra att man inte ska gå ut med information till föräldrar, inte ”göra en grej” av det, inte berätta att vi är underbemannade. Vi förväntas agera professionellt – men vilket är mest professionellt? Att säga att allt är bra fast det inte är det, eller att säga som det är?
Om någon är sjuk vet alla att det går ut över kollegorna.
– Det är därför så många går till jobbet sjuka. Man måste! Annars faller allting.
Söker lösningar
De berättar om hur de försöker hitta lösningar. De ser till att två avdelningar är ute samtidigt för att någon ska hinna ta rast. Någon struntar i sin rast av hänsyn till sin kollega. De dagar då någon är sjuk handlar det om förvaring, ingen pedagogik hinns med.
– Det är också de dagarna det uppstår väldigt mycket konflikter mellan barnen, de märker direkt av att de inte blir sedda. Och det gör ont i våra hjärtan! Vi gör det bästa vi kan, men ibland går det bara inte.
Planering och dokumentation, som ligger på förskollärarnas bord, hinns sällan med om det inte görs hemma på fritiden.
– Det står på vårt schema att vi har tid till dokumentation och planering, men i verkligheten har vi inte det. Jo, om man lämnar sin kollega ensam med 18 barn, men det handlar om säkerhet och barnen måste ju ändå gå först.
Inom lärarkåren är förskollärare överrepresenterade vad gäller sjukskrivningar. De som ETC Göteborg pratat med berättar att många klasskompisar från förskollärarutbildningen redan bytt yrke, trots att det bara var några år sedan de tog examen.
– Man kommer som nyexaminerad, har höga förväntningar på sitt arbete och förväntar sig att ha en samling på fem till sex barn som man hade under praktiken, och så inser man att man ska ha hand om 18. Det är en käftsmäll.
Svårt hålla budget
Lärarförbundet har fått signaler om att många förskolechefer runtom i staden har svårt att hålla budget. Flera vittnesmål om att förskollärare som slutar inte ersätts på grund av brist på pengar har kommit både Lärarförbundet och ETC till del. Vad är då problemet?
– Problemet är att ett nytt resursfördelningssystem infördes samtidigt med den nya förvaltningen. Dessutom har förvaltningen också inrättat ett nytt system för placering av barn. Och det verkar som att de här två systemen aldrig synkades, de verkar inte fungera ihop, förklarar Anna-Mia Nilsson.
Likvärdighet i nya modellen
Resursfördelningsmodellen är till för att fördela pengarna på ett sätt som tar hänsyn till barnens olika förutsättningar och behov. Skillnaderna mellan stadsdelarna skulle utjämnas, så att förskolan blev mer likvärdig över hela staden.
– Tidigare var det upp till varje stadsdel och alla arbetade efter olika modeller. I den nya förvaltningen var tanken att man skulle jobba för en likvärdighet, och den tanken är ju god, säger Anna-Mia Nilsson.
Det infördes också ett placeringssystem där man talar om ”hustal” av barn. Där räknas till exempel två barn som är på förskolan halvtid på grund av föräldraledighet som ett barn.
– Redan där blir det problem. Även om dessa barn tillbringar lika mycket tid på förskolan som ett som är där heltid, så är det ju två individer som behöver tid för dokumentation och uppföljning och samtal med föräldrar… det fungerar dåligt att räkna på det sättet, säger Anna-Mia Nilsson.
Barngrupperna har inte minskat
En förhoppning inför omorganisationen var att barngrupperna skulle minskas. Så har inte skett. Skolverkets riktmärke är grupper om 6–12 barn i åldrarna 1 till 3 år, och 9–15 barn i åldrarna 4 till 5 år. I Göteborg finns det grupper på upp till 26 barn, enligt facket. Myndigheten säger också att det bör finnas en förskollärare per avdelning.
– Det har vi inte idag, säger Anna-Mia Nilsson.
Överlag ser hon att budgeten för förskolan helt enkelt inte räcker till.
– Antingen är det något fel i resursfördelningssystemet, eller så finns det inte nog med pengar i systemet. Har förskolan tilldelats tillräckliga resurser? Det här bör utredas, och det bör göras snarast.
Nästa vecka ger förskoledirektör Elisabet Nord sin syn på förskoleverksamheten.