Stop and frisk skapade en polarisering och förtroendet för polisen sjönk till bottennivåer.

– Det finns bara ett skäl till att visitationszoner införs i Sverige och det är politikernas behov av nya åtgärder för att visa att de gör något, säger Magnus Lindgren, före polis, kriminolog och ordförande i stiftelsen Tryggare Sverige.

– Det finns en uppenbar risk för att visitationszonerna ökar spänningarna och leder fram till nya konfrontationer. Detta är vad som hände i New York och istället slog pendeln tillbaka.

Giuliani var arkitekten

Bland forskare talar man om effekterna av polisens verksamhet i termer av ”over-policing” och ”under-policing”. Det gäller att lägga insatserna på rätt nivå – så att de både blir effektiva och samtidigt upplevs som rättvisa. Magnus Lindgren:

– Sverige har länge varit ett klassiskt fall av ”under-policing”, det har av olika skäl varit svårare för polisen att ingripa än att inte göra det. Man är inte tillräckligt aktiv trots att problemen hopar sig. Detta är i hög utsträckning en kulturfråga och handlar inte om behov av nya lagar. Möjligheterna och lagarna finns redan, resurserna är tillräckliga för att göra en insats, men de används inte.

I 90-talets New York var polisen försvagad av stora korruptionsskandaler, brottsligheten ökade kraftigt och polisorganisationen var nära ett sammanbrott.

New Yorks dåvarande borgmästare Rudy Giuliani utnämnde då William Bratton till högste polischef. Bratton och Giuliani införde ett nytt sätt att arbeta på, grundad på den så kallade broken windows-teorin som innebär att polisen börjar med att slå ned på småbrottslighet och rensa upp i hårt belastade områden.

Låga krav på misstanke

Taktiken fungerade från början mycket bra, brottsligheten i New York minskade kraftigt och kriminologer från hela världen kom för att studera de nya metoderna.

I en utveckling av broken windows-teorin infördes något som först kallades ”stop and go”, polisen kunde stoppa individer som de misstänkte för oftast vapen- och/eller narkotikabrott. Men stärkta av de tidigare framgångarna tog man det ett steg vidare till något som kallades ”stop and question” som var samma sak, men ställde lägre krav på misstankarna för att gå vidare.

Från polisens och politikernas ansåg man inte heller att detta var tillräckligt, utan man införde något som döptes till ”Stop, question and frisk” vilket gjorde att man med en mycket låg brottsmisstanke hade rätt att visitera den stoppade personen. Oftast nämnde man inte heller ordet question (fråga) i uttrycket.

Hela staden fick nog

Då började det hände saker. Ett par år senare, 2002, genomfördes 97 000 stop and frisks i New York men 82,4 procent av dem ledde inte till böter eller fällande domar. Men polisen ökade antalet dramatiskt så 2011 genomfördes drygt 685 000 stop and frisks med ännu lägre resultat i form av böter eller domar, cirka 88 procent var oskyldiga.

Oppositionen mot polisens nya arbetsmetoder blev allt starkare och de framstod allt tydligare som rasprofilerande, man stoppade nästan enbart svarta och latinamerikanska män i åldrarna mellan 20 och 30 år.

Från olika polisdistrikt kom också kritik, poliser trädde fram och berättade att de hade krav på ett utföra visst antal stop and frisks utan att ha misstankar om brott. Kraven var högst i polisdistrikt, precincts, med en övervägande svart eller latinamerikansk befolkning. I vissa distrikt hade man långt över 1 000 visitationer per 1 000 invånare.

Efter att stoppade unga män blev svårt skadade och i något fall till och med avled på grund av polisbrutalitet vid visitationerna blev situationen ohållbar. Medborgarrättsorganisationer, politiska partier, enorma demonstrationer krävde ett omedelbart stopp för den här typen av polisåtgärder. Polisen tvingades införa andra metoder, ny polischef och borgmästare utsågs och programmet skrotades. 

Undvika den amerikanska kraschen

Magnus Lindgren:

– Detta visar på vikten av att införa väl avvägda och proportionella åtgärder mot brottsligheten. I New York gasade man bara på och resultatet blev dåligt på alla sätt, hade man behållit det man i inledningen införde hade resultatet blivit ett helt annat.

– Istället slår nu pendeln över åt andra hållet. Det är ”under-policing” som gäller i New York i dag - och det är bara bra för den organiserade brottsligheten.

Lärdomarna från New York har inte tagits upp i den svenska debatten, menar Magnus Lindgren.

– Med visitationszonerna, eller säkerhetszoner som det kallas idag, riskerar att göra vi att göra exakt det som skedde i New York. att vi bygger ännu större barriärer mellan samhället/polisen och vissa befolkningsgrupper. Då får vi ett ännu mer polariserat, svårare och hårdare samhälle. Genom att studera statistiken och vad som hände i New York kan vi undvika de krascher som sedan uppstått i USA och New York.

I lagrådsremissen nämns inte mycket som kan begränsa farhågorna, utan tvärt om ger man mycket vida ramar för att ingripa mot olika individer. Så här skriver regeringen:

”Som exempel bör det kunna finnas ett behov av att ingripa om en person eller ett fordon motsvarar en riskprofil eller liknande som har arbetats fram med hjälp av underrättelser eller polisiära erfarenheter av motsvarande situationer. Detsamma gäller om en person tidigare har varit involverad i allvarlig våldsbrottslighet eller beter sig avvikande. Vidare kan klädsel och liknande i vissa fall motivera ett ingripande, till exempel om den tyder på att personen i fråga kan ha koppling till aktuella grupper eller på att personen kan ha ett farligt föremål på sig.”

”Svenska politiker i ett nötskal”

Svensk polis kan redan idag genomföra vad som i New York kallades stop, question and frisk genom polislagen, så frågan är varför visitationszoner behövs här.

– Det här är svensk polis och svenska politiker i ett nötskal, man skriker efter ny lagstiftning och nya resurser utan att använda det som finns. Detta kommer att leda till att unga män av icke-svenskt ursprung kommer att stoppas i ännu högre grad.

– Det här handlar i hög grad om att den lokala polisen och den lokala förankringen  inte finns idag. Om den fanns så skulle en ”over-policing” motverkas eftersom polisen skulle ha förtroendet hos de som bor där.