Från 9 000 till 27 000 anstalts- och häktesplatser. Från 16 000 till 31 000 anställda.
Så mycket bedömer Kriminalvården att de måste expandera under de kommande tio åren för att klara av att kunna möta Tidöpartiernas kriminalpolitik med fler och längre fängelsestraff.
– Det kommer att innebära väldigt stora utmaningar för oss, säger Susanne Wedin, anstalt- och häktesansvarig på Kriminalvården, till Dagens ETC.
I sin kapacitetsrapport för 2024-2033 skriver myndigheten att den snabba och kraftiga utbyggnaden kan medföra flera risker om man inte lyckas rekrytera tillräckligt med personal eller inte hittar tillräckligt många fängelseplatser. Till exempel riskerar säkerheten att påverkas:
”En ökad trängsel bland intagna tillsammans med en minskad bemanningstäthet innebär bl.a. en ökad risk för utsatthet och hot- och våldsincidenter”, skriver Kriminalvården.
En försämrad säkerhet riskerar även att försvåra arbetet med att förebygga återfall i brottslighet.
Enligt lag ska alla intagna bemötas med respekt och förståelse för den påfrestning det innebär att vara frihetsberövad. Frihetsberövandet ska få så få negativa följder som möjligt och den intagna har flera rättigheter. Men Kriminalvården skriver att expansionen kommer att ”utmana myndighetens förutsättningar att nå upp till dessa författningskrav”.
Teknik istället för personal
För att undvika platsbrist föreslår Kriminalvården några alternativa platslösningar. Ett förslag är fängelsebåtar.
– Det har provats vid några enstaka tillfällen runt om i världen. Men i så fall blir det fråga om platser i den lägsta säkerhetsklassen. Men det här är ju något som naturligtvis behöver utredas om Kriminalvården skulle få ett sådant uppdrag. Något sådant uppdrag finns inte i dagsläget, säger Susanne Wedin.
Man ska även utreda möjligheten att hyra fängelseplatser i andra länder, samt titta på om man kan bygga om gamla skolor och sjukhus till anstalter.
Även gällande personalen kommer man att behöva titta på nya lösningar. När antalet intagna beräknas bli tre gånger fler, ska knappt dubbelt så många ta hand om dem. Kriminalvården beräknar att de egentligen skulle behöva 36 000 nya anställda, men det bedöms inte vara möjligt på tio år. Vad man ”i bästa fall” kommer att klara är 15 000 nya anställda. Det innebär dock att man kommer att behöva minska bemanningstätheten med 30 procent.
Ny teknik ska kompensera för bemanningsbortfallet, berättar Susanne Wedin.
Vad tror du att den här expansionen kommer att leda till?
– Den kommer att leda till att Kriminalvården, i delar, behöver förändras. Exempelvis behöver vi bygga betydligt större enheter än idag, göra hårdare prioriteringar och utöka användningen av tekniska lösningar och automatisering.
Mer som Östeuropa
Också Felipe Estrada Dörner, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, tror att expansionen kommer att innebära en stor förändring av svensk kriminalvård.I dag jobbar man mycket med ”kvalitativt verksamhetsinnehåll”, till exempel att förebygga återfall i brott. Men med färre personal och fler intagna kommer mycket fokus istället behöva läggas på säkerhet, och den nya kriminalvården kommer att handla mer om förvaring, menar Felipe Estrada Dörner.
– Då närmar vi oss en helt annan form av kriminalvård som vi ser i Östeuropa. Vi kommer att vara det land med högst fångtal i hela Europa, högre än Orbáns Ungern, och bara slås av Erdoğans Turkiet.
Samtidigt finns det stor konsensus inom den samhällsvetenskapliga forskningen om att fängelse är ett ineffektivt sätt att förebygga brottslighet:
– Det det kan göra är att inkapacitera, alltså att de som befinner sig i fängelset inte kan begå brott. Men den effekten är ganska liten sett till kostnaderna, därför att det finns andra i samhället tar över brottsligheten, inte minst gällande gängrelaterad brottslighet.
Vad man istället borde satsa dessa 95 miljarder kronor på är till exempel lärare, fältassistenter, specialpedagoger och fritidspersonal, menar han.
– Så att det finns välutbildade vuxna runt ungdomarna, det är väsentligt mer effektivt för att förebygga brott.
”Kommer inte ha en chans”
Redan i dag har Kriminalvården problem med överbeläggning på fängelser.
Fabian jobbar på Kris, Kriminellas rätt i samhället, i Stockholm. Han har varit intagen flera gånger, senast för tre år sedan, och vill inte ha sitt efternamn i tidningen eftersom han har en hotbild mot sig. Han berättar att trängsel ofta ledde till bråk, till exempel om flera personer behövde dela cell. Personalen hade ofta svårt att hindra det.
Ökad trängsel och en minskad bemanningstäthet tror han skulle att göra situationen ännu värre.
– Personalen kommer inte ha en chans. Om de inte har en chans redan nu, hur ska de ha en chans då?
Generellt tror han inte att brottsligheten komma att minska för att man sätter fler i fängelse under längre tid, eftersom kriminella inte slutar vara kriminella bara för att de är intagna. Hans eget liv i fängelset skiljde sig inte speciellt mycket från hans liv utanför:
– Utom att jag hade ett schema som jag behövde följa. Men jag tog droger där inne. Jag började med mitt tunga missburk inne på anstalt, jag höll inte ens på med droger innan. Och jag hamnade i bråk, jag tjänade pengar. Det var inte så stor skillnad.
Vad man i stället borde satsa mer på är att hjälpa intagna när de har avtjänat sitt straff och ska ut i det vanliga livet, tycker Fabian
För honom var familjen väldigt viktig när han ville lämna det kriminella livet, men det är långt ifrån alla som inte har det stödet.
– Det är så många som trillar dit igen för att de inte har någonstans att ta vägen när de kommer ut, säger han.
”Slänger bort pengar”
Att det förebyggande arbetet får stå tillbaka tror Felipe Estrada Dörner har att göra med att politikerna tror sig kunna vinna röster på det.
– Och tyvärr finns det ingen opposition för Socialdemokraterna är i stora delar överens med regeringen, så man hetsar varandra till hårdare och hårdare tag.
Men när det blir tydligt att kostnaderna för den här utbyggnaden är så pass stora, och att vår kriminalvård kommer att behöva förändras dramatiskt, så tror han att man kommer att hitta andra lösningar.
– Jag har en tilltro till att tjänstemän, praktiker och forskare kan nå politiker, i alla fall någorlunda, och få dem att besinna sig. De här pengarna, att slänga bort dem på det här sättet tror jag ändå kommer uppfattas som alldeles för ineffektivt. Men i den gissningen ligger en gnutta förhoppning, får jag tillstå.
Dagens ETC har sökt justitieminister Gunnar Strömmar som avböjer intervju.
