Det var den 18 februari 2017 som USA:s dåvarande president Donald Trump höll ett tal inför anhängare i Florida där han plötsligt refererade till Sverige. Exakt vad han syftade på var det ingen som fattade. En undrande var före detta statsminister Carl Bildt, som i en tweet frågade sig vad presidenten hade rökt för något.
Medborgarjournalisten Tim Pool var lika förbryllad han. Och beslöt sig för att åka till Sverige och ta reda på sanningen, framför allt om de ”no-go-zoner” som varit i ropet sedan några år.
Svårt att hitta dramatiken
Mindre än en vecka efter Trumps varning satt han på ett flyg över Atlanten. På Twitter trillade lyckönskningar in och böner bads för hans välgång. Svenska sociala medier hakade på, fast från andra hållet.
”Om nån ser honom kan ni väl förbarma er över stackaren och råna honom”, twittrade komikern Ola Söderholm.
Malmö var första anhalten. Efter tre och en halv dag där, merparten av tiden i Rosengård, kunde Tim Pool slå fast att
ryktet om staden som en no go-zon var överdrivet.
– Det var väldigt utmanande. Vi åt lasagne och choklad och arbetade lite. Det som var mest utmanande var att äta lasagne, sa Tim Pool sarkastiskt till
Aftonbladet och konstaterade att amerikanska konservativas bild av “farliga” Rosengård
definitivt var fel.
Eskort eller inte eskort?
Betydligt mer dramatiskt ska hans besök i Rinkeby i nordvästra Stockholm några dagar senare ha varit.
”I Rinkeby, vid 14.30, började flera män maskera sig och följa efter oss. Polisen sa till oss att lämna platsen och var tvungna att eskortera oss till bilen. Jag trodde ärligt talat att jag skulle kunna gå omkring i området utan problem. Jag hade fel”, skrev han själv på sitt Twitterkonto.
Polisen själva dementerade Pools påståenden om att de varnat och ”eskorterat” honom från platsen. Enligt Frida Nordlöf, kommunpolis i Järva, upptäckte en patrull Tim Pool av en slump på Rinkeby torg. Han ska ha tagit fram en kamera, vilket fick ett gäng ungdomar att dra upp sina luvtröjor, täcka sina ansikten och protestera, varpå poliserna påpekade att ingen gillar att bli filmad utan tillstånd.
– Polisen sa att de var tvungna att gå tillbaka till sin plats vid Rinkebyakademin och att han har rätt att vara kvar och filma hur mycket han vill men att polisen inte är hans livvakter och att han får vistas där precis som alla andra människor, sa hon till SVT Stockholm.
”Socialt obekvämt”
Efter att ha bockat av Södertälje och Göteborg samt fått en lägesbeskrivning av Nyheter Idags Chang Frick och högerdebattören Ivar Arpi kom Pool till slut fram till ett svar på vad Trump egentligen menade – en insikt som inte gav särskilt mycket mer information än de ord Trump faktiskt yttrade.
– Tekniskt sett hade han rätt. Just föregående kväll hade ingenting hänt, men det Donald Trump egentligen sa var att Sverige tagit in tonvis med folk och nu ser problem de aldrig trodde sig behöva se, förklarar Pool i en video och lägger till att både högern och vänstern har delvis rätt i sin lägesbeskrivning.
– Det är extremisterna i de båda fraktionerna som har fel. Det pågår inget krig på gatorna men Sverige är inte heller en vacker regnbågsutopi där kriminalitet inte existerar, säger han och avslutar med att han inte tror att han riktigt gillar Sverige – för att det är ”socialt obekvämt”.
Metoden väckte debatt
Pools upphaussade besök må ha slutat i pyspunka. Han lyckades ändå väcka debatt kring sitt modus operandi – fallskärmsjournalistiken: ett snabbt nedslag i verkligheten, ta tempen på den och snabbt vidare.
”Fallskärmsjournalister som Tim Pool är ett demokratiskt problem”, argumenterade kriminalreportern Ann Törnkvist. Sakine Madon, då ledarskribent på Västmanlands läns tidning, skämdes å sin sida för Törnkvists attityd. Invandringskritiska bloggaren Merit Wager hakade på och krävde att andra journalister tar efter Pool.
Erik Helmerson, ledar-
skribent på Dagens Nyheter, höll en lägre profil och påpekade bara att något är fel i samhället när en kamera provocerar fram hot och våld. Idag minns han inte vare sig Sverigebesöket eller vad han tyckte om det hela. Men han går till slut med på att ge en kommentar om medias bevakning av utsatta områden.
– Jag tror att det blivit lättare att publicera uppgifter om dåliga saker som
händer där. Förmodligen eftersom det står klart att de som drabbas hårdast av brottsligheten där är de boende själva. Konflikten står inte mellan minoriteter i utsatta områden och majoriteten utanför, utan mellan de många laglydiga och de få kriminella. Om man tidigare mest intervjuade arga ortenaktivister är det nu mer vanligt folk som kommer till tals. När de säger att de sedan länge fått nog av otryggheten är det svårt att anklaga dem för att stigmatisera förorterna.
Det fascinerande hålet
Ann Törnkvist minns desto bättre. Och funderar på om hon inte gick åt Tim Pool lite väl hårt.
– Eller, snarare att jag förväntade mig något av honom som han inte kunde ge. Samtidigt är en ”journalist” en som för en journal, vilket han gör. Pool fyller ett hål i marknaden, och det är själva hålet som är det mest fascinerande: han är ett symptom och lite mea culpa från gammelmedia vore i sin ordning. Han ska ändå ha kredd för att han faktiskt kom hit, vilket inte alla utländska reportrar bemödar sig med.
Men hennes grundkritik kvarstår. Djupare förståelse tar tid och kräver ansträngning.
– Man måste snacka med vanligt folk, dröja sig kvar efter en intervju, ta en kaffe tillsammans, så man lär sig något.
