– Vi får saker gjorda, sa han i så väl i Almedalen som inför kungen under riksmötets öppnande.

I synnerhet på rättsområdet står lagförslagen som spön i backen. Anonyma vittnen, säkerhetszoner där polisen får visitera utan brottsmisstanke och en ny lag som gör det enklare att vräka brottslingar är några av de reformer som ska knäcka gängen.

Men alla jublar inte över ivern. Remisstiderna är korta. Tiden från riksdagsbeslut till införande likaså. Och i flera fall går regeringen emot Lagrådet, den institution som i 115 år haft i uppgift att nagelfara om lagförslag är förenliga med grundlagar och rättsstatsprinciper – och om de fungerar för att tackla det problem som är avsikten.

Illavarslande, tycker människorättsorganisationen Civil Rights Defenders. Att problemen med organiserad brottslighet är svåra motiverar inte att forcera fram lagstiftning, särskilt inte när den inskränker fri- och rättigheter.

– I en allvarlig situation är det ännu viktigare att få till stånd bra lagstiftning. Mycket behöver kanske göras, men då finns det en poäng i att göra det lite långsammare och göra det ordentligt, säger Aida Samani, biträdande chefsjurist på Civil Rights Defenders.

Lagar missar målet

Hon pekar på att Lagrådets jurister i flera fall ifrågasatt lagstiftningens träffsäkerhet. I våras uppmanade de regeringen att slänga hela förslaget om anonyma vittnen i papperskorgen. Nyligen lades det ändå fram av justitieminister Gunnar Strömmer (M). Från och med årsskiftet kommer den som löper en ”påtaglig risk” att själv utsättas för brott kunna vittna anonymt i rättegångar som rör grova brott. 

Lagrådet tycker förslaget tummar på rättssäkerheten när försvarets möjligheter att ifrågasätta vittnens trovärdighet minskar. Samtidigt tvivlar Lagrådet starkt på att fler kommer buras in, eftersom anonymitet sänker värdet på bevisningen.

Regeringen borde ha lyssnat, anser Malin Björk, Centerpartiets ledamot i riksdagens konstitutionsutskott.

– Jag har jobbat mot ekonomisk brottslighet som åklagare och vet att vi måste göra mycket för att komma åt maffialiknande strukturer. Men regeringen ägnar sig åt ren plakatpolitik och gör inte en analys som är grundad i experternas kunskap.

Säkerhetszonerna är ett annat exempel, anser Malin Björk. Lagen ger polisen möjlighet att under en period visitera människor utan brottsmisstanke. Flera remissinsatser varnade för att det i värsta fall försämrar möjligheterna att sätta dit brottslingar, om det minskar förtroendet för polisen i områden där lagen tillämpas. Från Lagrådets sida invände man bland annat mot remisstiden som normalt är tre månader, men nu var fem veckor över jul- och nyårshelgen.

Även Stefan Löfvens S/MP-regering trotsade Lagrådet i uppmärksammade fall, bland annat när miljöbalken tillfälligt ändrades för att Cementa skulle kunna fortsätta sin kalkbrytning på Gotland. Men Kristerssons regering har redan efter två år hunnit att gå i klinch med Lagrådet vid ett flertal tillfällen.

”SD backar inte”

Det har sin förklaring, enligt Malin Björk: Tidöavtalet. De detaljerade politiska överenskommelser som gjordes redan innan regeringen tillträdde lämnar litet utrymme för anpassningar. Oavsett om synpunkterna kommer från statliga utredare, Lagrådet eller andra remissinstanser.

– Det är väldigt tydligt att SD inte kommer att backa på vad som står i Tidöavtalet. För att regeringen ska få sitta kvar måste man genomföra saker som inskränker grundläggande fri- och rättigheter utan att man gör en intellektuellt hederlig bedömning.

I Rosenbads pressrum har justitieminister Gunnar Strömmer just avslutat en pressträff.

– Den är god! utbrister han när Dagens ETC vill prata med honom om relationen till Lagrådet.

Gunnar Strömmer framhåller att regeringen justerat flera förslag utifrån Lagrådets synpunkter. Exempelvis ska säkerhetszonerna utvärderas om tre år. Samtidigt understryker justitieministern att det i slutändan är politiken som ska göra en bedömning. I fallet med anonyma vittnen ser man till skillnad från Lagrådet ett behov.

– Vi ser den förlamande tystnadskulturen runt de kriminella nätverken, säger Gunnar Strömmer.

Historiskt har Moderaterna varit det parti som varit mest angelägna om Lagrådet. Det är verkligheten som har förändrats, inte Moderaternas principiella syn, enligt Gunnar Strömmer.

– Sverige befinner sig i ett läge med stora och akuta samhällsproblem. När vi går på offensiven mot brottsligheten, då uppkommer också fler målkonflikter. Kanske också på ett skarpare sätt än för tio-femton år sedan.

C: Ge Lagrådet mer klös

Trots de återkommande rundningarna bereder regeringen ett förslag som de menar ska stärka Lagrådets roll. Tanken är att rådets granskningar ska bli obligatoriska när det gäller lagar som berör grundläggande fri- och rättigheter. 

2018 ville Gunnar Strömmer gå längre än så. I rollen som partisekreterare argumenterade han för att det bör krävas stöd från två tredjedelar av riksdagsledamöterna för att klubba igenom förslag som Lagrådet vill förkasta. Det förslaget vill Centerpartiet återuppliva.

– Jag dammar gärna av det förslaget, säger Malin Björk.

Ska en riksdagsmajoritet inte vara fri att fatta de beslut den vill?

– Det är inte vilka lagar som helst vi pratar om. Lagrådet går in och granskar just när det gäller grundläggande fri- och rättigheter och principer för rättssäkerhet.

Civil Rights Defenders vill gå ännu längre. De tycker att Lagrådet ska ha mandat att stoppa lagar som inskränker fri- och rättigheter.

– Det behövs för att vi ska få en robust och rättssäker lagstiftning som inte står i strid med mänskliga rättigheter, säger Aida Samani.