Taxiförarna jobbar helt på ackord och saknar grundlön och försäkringar.
– Vi har varit på tjänstemännen och besökt samtliga partier för att förklara hur det ser ut i verkligheten och ställa krav för att säkerställa grundläggande saker som försäkring och pension. Sedan kan man diskutera rimliga löner också, säger Bo Nilsson, ombudsman på Transportarbetareförbundet i Stockholm.
Han menar att branschen har gått så djupt i botten att det är dags att något drastiskt händer snart.
Timlön på 66 kronor
Enligt Taxiklubben måste förarna arbeta upp till 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan, för att få ihop till en lön på 24 000 kronor i månaden. Det motsvarar en timlön på 66 kronor före skatt.
Vänsterpartiet har riktat hård kritik mot att landstinget ingår avtal med företag utan att ställa krav på skäliga arbetsvillkor.
– Det har blivit ännu eländigare med det nya avtalet som började gälla den 1 februari, säger Pia Ortiz Venegas, som sitter i Trafiknämndens färdtjänstberedning för Vänsterpartiet.
– Det som har hänt nu är att det är ett ännu billigare avtal vilket innebär att förarna tjänar ännu mindre. De har en ren provisionslön. Det är slavliknande förhållanden. Det blir så när man gör upphandlingar utan krav på sociala villkor.
”Frågan är ganska enkel”
Vänsterpartiet vill att offentliga upphandlingar ska ställa krav på kollektivavtal eller liknande förhållanden. I förra veckan gick civiliminster Ardalan Shekarabi (S) ut och stödde förslaget.
– Den här frågan är ganska enkel. Ska vi ställa krav på villkor enligt svenska kollektivavtal eller inte, när det offentliga köper varor, tjänster och byggentreprenader. Vi står upp för den svenska modellen och då är det också rimligt att staten, kommunerna och landstingen ställer krav på att man följer de villkor som ska gälla på svensk arbetsmarknad, säger Ardalan Shekarabi till SVT.
Kristdemokraten Fredrik Wallén är ordförande i landstingets färdtjänstberedning. Han är nöjd med hur avtalet ser ut och vill nyansera bilden av förarnas arbetssituation.
– Jag tycker att bilden är mycket mer mångfasetterad än man får intryck av när man pratar med enskilda opinionsyttringar. När jag träffar taxiförare så får jag berättat för mig att de är nöjda. De får fler körningar i och med färdtjänstavtalet, vilket ger utrymme för mer inkomster. Bilen står inte still under långa perioder av dagen längre, menar han.
Lönen för en taxichaufför på Taxi 020 och Kurir uppskattas till omkring 66 kronor i timmen före skatt. Är det rimligt att människor som arbetar i landstingets tjänst ska tjäna så lite?
– Vi upphandlar för ett avtalsenligt pris och ser till den kvalitet vi får ut. Sedan är det arbetsgivarens parter och de anställda som får göra upp om lönerna. Vi som upphandlande politiker varken kan eller ska försöka styra hur mycket det ska vara i timlön.
Ska landstinget generellt kunna ställa krav på arbetsvillkor och löner hos de företag ni upphandlar?
– Avtalen ska följas upp noga, men att vi skulle skriva in krav på en viss timlön är inte aktuellt. Det är tveksamt om det ens är lagligt att göra det.
I Göteborg och på flera andra orter i landet har man ställt just sådana krav. Varför kan det inte fungera likadant i Stockholm?
– Vi diskuterade länge om det gick att lyfta in fler krav på sociala villkor, men så blev det inte. Jag är inte inläst i detalj på hur färdtjänstupphandlingen har sett ut i Göteborg, men där har man uppenbarligen gjort en annan bedömning. Jag skulle gärna se jämförelser på till exempel hur väl man håller tiderna och hur nöjda de resande är. Där känner jag att vi har ett väl fungerande avtal. Den väg vi valde att gå i Stockholms läns landsting har lett fram till ett avtal som vi är nöjda med, säger Fredrik Wallén (KD).
Det nya avtalet för färdtjänsten gäller på två år, fram till 2018, med rätt att förlänga i ytterligare två år. Facket vill få till en förändring innan dess.
– Vårt absoluta mål är att få till en ny upphandling nästa år. Regeringen har börjat diskutera detta och vi är hoppfulla om förändringar, säger Bo Nilsson från Transport.
Även Pia Ortiz Venegas är hoppfull.
– Det som händer nu är att vi äntligen har börjat känna lite medvind i våra krav. Både på riksplanet och lokalt, när till och med civilministern går ut och tar Stockholm som exempel. Och nästa år kommer nya EU-direktiv om att man ska kunna ställa sociala krav i offentliga upphandlingar, säger hon.