Redan runt millennieskiftet började Erik Gedeck märka av bostadsbristen.
– Det var följden av en befolkningsökning där bostadsbyggandet inte hållit jämna steg, säger han.
Dels handlade det om människor som flyttat till Göteborg från andra delar av Sverige. Dels om personer som invandrat. Borta var de tider då nyanlända kunde få en tom lägenhet i Bergsjön och ta sig rätt in i samhället.
Trångboddhet med EBO
Flera anledningar ligger bakom inflyttningen till storstads-regionerna. En av dessa är lagen om eget boende, EBO, från 1994. Enligt den fick asylsökande rätt att bo var de ville, snarare än att vara hänvisade till flyktingmottagningar. Detta ledde till inflyttning hos släktingar och bekanta i stadsdelar som genom årens lopp blivit allt mer segregerade. Utanförskapsområdena.
I dag bekräftar såväl Erik Gedeck som Störningsjouren att trångboddheten är just som störst i nordöstra Göteborg, där det bor flest människor med utländsk bakgrund.
Det är kanske inte konstigt att personer som saknar kontaktnät i Sverige har svårast att få ett lägenhetskontrakt, men i dagsläget bedömer Framtidens utvecklingschef Ulf Östermark att det saknas 10 000–20 000 bostäder i staden. Det handlar alltså inte bara om personer med utländsk härkomst. Problemet har spritt sig till samtliga göteborgare som inte har råd att köpa sig ett boende.
På stadsdelsförvaltningen Askim-Frölunda-Högsbo märkte sektorschef Lena Holmlund av problemen i Göteborg när stadens organisation gjordes om från 21 till tio stadsdelar.
– Tidigare hette det att alla blommor ska blomma, att varje stadsdel är unik och att man skulle jobba utifrån deras befolkning, minns hon.
Efter stadsdelsreformen skulle tjänstemännen jobba mer samlat, mot likabehandlingen i staden oavsett var människor bodde någonstans. Det nya förhållningssättet synliggjorde skillnaderna områdena emellan.
– Boendeproblematiken började i de nordöstra stadsdelarna, men de senaste åren har den spridit sig till alla stadsdelar, förklarar Lena Holmlund.
218 hemlösa barnfamiljer
Socialkontoren började fokusera på boendefrågor och kommunen tog fram en hemlöshetsplan. Men trots goda intentioner har den akuta hemlösheten ökat snarare än att halveras, som målet är. Dels handlar det om människor – oftast män, med psykosociala problem och missbruk som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Och dels är det människor utan social problematik, som istället saknar kontakter. I april fanns det 218 hemlösa barnfamiljer i Göteborg. De flesta med utländskt ursprung, enligt Erik Gedeck.
Äventyrar kvaliteten
När barn är med i bilden ska ingen hamna på gatan. De kortsiktiga boendealternativen som erbjuds av socialtjänsten är dock slitsamma för familjerna, som ofta får flytta. Dessutom tas pengarna ur budgeten för det traditionella socialtjänstuppdraget – inklusive funktionshinders-verksamhet – vilket äventyrar kvaliteten.
– Socialtjänsten kan inte fortsättningsvis vara en bostadsförmedling för personer som inte kommer in på bostadsmarknaden, tycker Lena Holmlund.
Egentligen borde bostadsbristen ha förutsetts långt tidigare. Det håller byggnadsnämndens ordförande Emmali Jansson (MP) med om.
– Insikten hade inte sipprat ned trots statistiken. Det var inte bara politikerna som var sena på bollen, det var folk som bygger och många i samhället som hade en bostad och inte förstod att problemet var större än att handla om studenter, säger Emmali Jansson.
Länge har den gängse tanken varit att nybyggnation ska lösa problemet. Men på Länsstyrelsen har bostadsstrategen Christian Jönsson Hammenfors börjat ifrågasätta logiken.
– Man pratar mycket om att det ska skapas flyttkedjor och att bostäder ska frigöras på annat håll. Men det har visat sig att den slutsatsen är lite överdriven, säger han.
Nytt blir för dyrt
Nya bostäder är oftast för dyra för hemlösa barnfamiljer eller andra i behov av billigt boende. Dessutom finns ett underskott på hyresrätter. Även bostadsrätter kan vara så dyra att pensionärer som egentligen vill sälja villan och minska sin boendeyta har svårt att få råd. Därför tycker Christian Jönsson Hammenfors att kommunen även borde använda sina befintliga bostäder för att tillgodose bostadsbehovet.
Vad gäller nybyggnation är det dels svårt att bygga nytt billigt, och dels saknas det incitament. Byggnadsherrar prioriterar att bygga bostäder för högstbjudande. Och det är säljarens marknad.
”Mer snabbfotade”
För att komma åt problemet har kommunen börjat markanvisa till fler byggherrar.
– De som lyckas pressa byggpriserna är de mindre aktörerna, säger Axel Josefson, ledamot i byggnadsnämnden (M), och fortsätter:
– De har tunnare organisation och mindre overheadkostnader. Och så är de mer snabbfotade och har lättare att ta till sig ny teknik.
Större mångfald
Han får medhåll av Emmali Jansson, som förklarar att Göteborg har gått från att förlita sig på stora byggjättar, vilket uppfattades som praktiskt, till en större mångfald.
– Vi har sagt att vi ska ha fler mindre marktilldelningar så fler mindre aktörer ska ha projekt. Dels ska det kunna bli billigare, men det ger även en mer varierad stadsbild där inte alla hus ser likadana ut, säger hon.
Ett instrument som kommunen börjat använda är att tvinga byggbolag att vika tio procent av lägenhetsbeståndet till hyresrätter ”med rimlig hyra”, vid nybyggnation på kommunal mark.
– Det är ingen annan kommun som gör det överhuvudtaget, svarar Emmali Jansson på frågan om siffran inte kunde vara ännu högre.
– Det har varit rätt omdiskuterat om man alls ska ha sådana krav, fortsätter hon.
Däremot är Emmali Jansson nöjd med att Göteborg nu fått fart på bostadsbyggandet.
– Nu håller det på att lossna. Vi har antagit detaljplaner för över 5 000 bostäder för det första halvåret i år. Tidigare har vi inte ens kommit upp i 5 000 för ett helår, säger hon.
Bättre samarbete
Dels är det BoStad 2021-satsningen som ligger bakom, där man ska bygga 7 000 extra bostäder i Göteborg till 2021. Men kommunen har även jobbat med att förbättra samarbeten dels inom kommunen och dels mellan kommun och byggherrar.
– Vi borde ha gjort det mycket tidigare, avslutar Emmali Jansson.
