Kooperativa förbundet: Från folkrörelse till krämarrörelse

Inspirerad av kooperativa föreningar i Storbritannien ville KF:s socialliberale grundare Gerhard von Koch få bort mellanhänderna ”som för konsumenterna öka varans pris”. När förbundet bildades 1899 var tanken att vinst skulle spela en sekundär roll. Istället var målet en verksamhet till nytta för konsumenterna och samhället i stort.

KF investerade i egna industrier. Medlemmar beslutade demokratiskt vad som skulle produceras och säljas. Man la delar av överskottet på folkbildning. Och man erbjöd konsumenterna lägre priser. 

Det var ett blomstrande koncept. Under guldåren på 1950-talet drev KF 8 000 butiker och växte till en av Sveriges största industrikoncerner. 

Men sedan hände något. 

Förlorade kriget mot Ica

Redan 1966 gick ärkerivalen Ica om Coop. Sedan dess har kooperationen fortsatt stadigt nedåt. 2021 var marknadsandelen 18 procent, att jämföra med Icas 53 procent. 2023 gick Coop för andra året i rad med förlust på cirka 700 miljoner kronor.

I historien om fallet finns flera anhalter. De egna fabrikerna, som länge varit en tillgång, förvandlades med tiden till en börda. Andra återförsäljare ville inte köpa från dem, medan Konsumbutikerna själva var tvungna att göra det. Samtidigt efterfrågade kunderna helt andra varor. 

Bit för bit sålde koncernen av varutillverkningen och på 90-talet hade KF förvandlats från industrikonglomerat till kedjebaserad detaljhandelskoncern, skriver Kristoffersson. 

KF:s fall från toppen handlar också i hög grad om ideologi. Under 1980-talet ersatte individualism och marknadstänkande folkrörelsernas kollektivism. Med sina spartanskt formgivna varor och sin vänsterdoftande ideologi framstod Konsum alltmer som ett grått DDR-alternativ till konkurrenterna. 

Vem äger Coop?

Och KF anpassade sig. I mitten av 80-talet ville man komma bort från ”1970-talets präktighetsideal”, som en av kooperationens vd:ar uttryckte det. Idag är det svårt att skilja Coop från konkurrenterna. Få handlar i KF:s butiker av ideologiska skäl – vilket historiskt har varit fallet. 

Vad äger man för någonting? Varumärket?

Enligt Coop själva är det fortfarande deras cirka fyra miljoner medlemmar som äger kedjan. Men Kristoffersson håller inte med. 

– Jag tycker att det är trams. Vad äger man för någonting? Varumärket?

Tidigare fick medlemmarna återbäring från vinsten. Så är det inte idag. Istället erbjuds de bonuspoäng i olika nivåer, baserat på hur mycket de spenderar. Det liknar modellen i andra stora livsmedelskedjor.

Brända gräsrötter

För konsumenter som handlar mycket ger Coops kundklubb visserligen mer utdelning än andra matjättars motsvarigheter, enligt Matpriskollen. Men det går ändå inte att jämföra med gamla tiders Konsum, säger Sara Kristoffersson. 

– Då fanns ett engagemang och en känsla av gemenskap. Kontakten med gräsrötterna försvann för länge sedan.

Tidigare ägde man som medlem industrier, fastigheter och butiker. Men sedan 80-talet har KF sålt det mesta.

Cirka 120 av Coops 820 butiker drivs idag av franchisetagare, alltså självständiga näringsidkare som lånar Coops varumärke. Det innebär att vinsten delas ut till aktieägare. 

– Det finns inget kooperativt samägande. Tidigare ägde man som medlem industrier, fastigheter och butiker. Men sedan 80-talet har KF sålt det mesta. Och jag tror inte att något har gått tillbaka till medlemmarna.

Bli en krämarrörelse

Samtidigt är det de privata Coopbutikerna som det har gått bäst för. Det har fått flera ledarskribenter att uppmana kedjan att begrava de sista resterna av det kooperativa arvet. Det är ”hög tid att bli en ’krämarrörelse’”, tycker exempelvis branschtidningen Dagligvarunytts chefredaktör Fredrik Svedjetun. 

Uppmaningen är en blinkning till ett känt citat från KF:s grundande: ”Låtom oss tydligt och klart se att den rörelse vi arbetar uti icke är någon vanlig krämarrörelse, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål måste vara en lyckligare mänsklighet.”

Men särskilt mycket av den andan finns inte kvar i kedjan, tycker Sara Kristoffersson.

Är Coop som vilken annan matjätte som helst idag?

– Jag skulle nog säga det. 

Samtidigt som medlemmarna gått miste om återbäringen har flera av Coops och KF:s vd:ar fått enorma avgångsvederlag, poängterar hon. 9,3 miljoner till Andreas Falkenmark 2003; 11 miljoner till Sonat Burman-Olsson 2017. Ihop med grundlönen på 7,7 miljoner kronor och en gratifikation på 12,3 miljoner håvade Burman-Olsson in mer än 31 miljoner kronor när hon sparkades från vd-posten.

Vill ha sänkta arbetsgivaravgifter

Sara Kristofferssons bok är formgiven som om den kom från kooperationens forna varumärke Blåvitt: en avskalad design med tydlig information om innehållet. Nere i vänstra hörnet står: ”Bäst före: November 2001”. Det är det datum då Konsum bytte namn till Coop:

Men frågan är om inte bäst före-datumet, enligt författaren, inträffade ännu tidigare. Hon citerar en i stadgarna formulerad grunduppgift för KF:s konsumentföreningar: ”att främja medlemmarnas hushållning”. Men, frågar Kristoffersson retoriskt, ”om priserna är högre på Coop: Varför ska man handla där?”

Till Aftonbladet säger Anders Torell, vd för Coop Sverige, att ökade kostnader för löner, el och material är orsaken till att kedjan den senaste tiden höjt matpriserna. För att få ner dem igen föreslår han åtgärder från regeringen: sänkt moms, sänkta arbetsgivaravgifter och ”regelförändringar som kan göra att vi kan dra ned på kostnaderna”.

För svar på frågan varför Coops priser höjts även på längre sikt – och hur man ser på detta i relation till sin ursprungsidé – har Dagens ETC sökt matkedjan. Coop avböjer att medverka.